Madoffs luftslott hade kunnat bli granskat tidigare

STOCKHOLM Redan för tre år sedan fick John Wilke, en grävande reporter på Wall Street Journal, tipset att granska svindlaren Bernard Madoffs affärer, och han insåg att det var något att kolla upp. Synd bara att hans chefer inte lät honom köra på – enligt Editor and Publisher. Varför blir man inte särskilt förvånad?! (Via: Vassa Eggen)

Columbia Journalism Reviews blogg har en mer utförlig version av det hela; se även här och här, med gott om länkar till mer läsning för den hugade. I E&P-storyn sägs att "visslaren" Harry Markopolos i ett kongressförhör hävdat, att WSJ-redaktörerna skulle ha varit rädda för att avslöja Madoff.
Men gissningsvis handlade det mer om alltför slimmade resurser på redaktionen och krångliga beslutsvägar – samt, inte minst, att man tvivlade på Markopolos som källa (ett öde som ofta drabbar "visslare", och som vi ju faktiskt delvis känner igen från en vissa soppa på hemmaplan samt från Alcalà-affären).

CJR-skribenten Ryan Chittum förklarar varför det kanske blev som det blev och att det är lätt att vara efterklok:

On the other hand, reporters get tips all the time and can’t follow them all. Reporters must juggle competing priorities on long-term projects: time involved; likelihood of nailing the story down to where it will pass lawyering; credibility of the source—all these moving parts have to be balanced, and it’s a very hard thing to do. (– – –)... journalism is, after all, about resource commitment and deciding between competing priorities. If Markopolos is right that Wilke was hot to do the story but top editors shot him down, then the circumstances surrounding that decision are worth exploring. This isn’t about finger-pointing, but about all of us learning the chief journalistic lesson that the events of recent months have taught us: business-news organizations must bolster their investigative capacity and must recommit themselves to their investigative mission.

En kommentator konstaterar också att redaktionerna har ont om resurser, och att Madoff knappast hade avslöjats ens om Finansinspektionen (SEC) hade utrett hans affärer (vilket den inte gjorde):

I find that very few newspapers or magazines of ANY kind have the budget or stomach or skill-set among their reporters to do much investigative research of any kind.
(– – –)
I do not think there is a newspaper, magazine or TV network in America that would have done this story so long as the SEC would not even admit they were investigating Madoff. The litigation risks were simply too high, and the unknowns too many. For things to get going with the press corps, there had to be at least an informal nod that “yes, there was an investigation underway.”

/Gunilla