07 February 2009

Madoffs luftslott hade kunnat bli granskat tidigare

STOCKHOLM Redan för tre år sedan fick John Wilke, en grävande reporter på Wall Street Journal, tipset att granska svindlaren Bernard Madoffs affärer, och han insåg att det var något att kolla upp. Synd bara att hans chefer inte lät honom köra på – enligt Editor and Publisher. Varför blir man inte särskilt förvånad?! (Via: Vassa Eggen)

Columbia Journalism Reviews blogg har en mer utförlig version av det hela; se även här och här, med gott om länkar till mer läsning för den hugade. I E&P-storyn sägs att "visslaren" Harry Markopolos i ett kongressförhör hävdat, att WSJ-redaktörerna skulle ha varit rädda för att avslöja Madoff.
Men gissningsvis handlade det mer om alltför slimmade resurser på redaktionen och krångliga beslutsvägar – samt, inte minst, att man tvivlade på Markopolos som källa (ett öde som ofta drabbar "visslare", och som vi ju faktiskt delvis känner igen från en vissa soppa på hemmaplan samt från Alcalà-affären).

CJR-skribenten Ryan Chittum förklarar varför det kanske blev som det blev och att det är lätt att vara efterklok:
On the other hand, reporters get tips all the time and can’t follow them all. Reporters must juggle competing priorities on long-term projects: time involved; likelihood of nailing the story down to where it will pass lawyering; credibility of the source—all these moving parts have to be balanced, and it’s a very hard thing to do. (– – –)... journalism is, after all, about resource commitment and deciding between competing priorities. If Markopolos is right that Wilke was hot to do the story but top editors shot him down, then the circumstances surrounding that decision are worth exploring. This isn’t about finger-pointing, but about all of us learning the chief journalistic lesson that the events of recent months have taught us: business-news organizations must bolster their investigative capacity and must recommit themselves to their investigative mission.
En kommentator konstaterar också att redaktionerna har ont om resurser, och att Madoff knappast hade avslöjats ens om Finansinspektionen (SEC) hade utrett hans affärer (vilket den inte gjorde):
I find that very few newspapers or magazines of ANY kind have the budget or stomach or skill-set among their reporters to do much investigative research of any kind.
(– – –)
I do not think there is a newspaper, magazine or TV network in America that would have done this story so long as the SEC would not even admit they were investigating Madoff. The litigation risks were simply too high, and the unknowns too many. For things to get going with the press corps, there had to be at least an informal nod that “yes, there was an investigation underway.”
/Gunilla

15 comments:

  1. Förlåt ett kritiskt öga! Men hur vet du att det var fråga om ett luftslott om det inte blev genomlyst?

    ReplyDelete
  2. Får en utomstående gissa så skulle jag säga att det beror på att Madoff har erkänt. Efter det att hans två söner anmälde honom för bedrägeriet/förskingringen/svindleriet.

    ReplyDelete
  3. Det kan du ha rätt i Stefan; jag för egen del måste nog erkänna att jag helt och hållet har brustit i den inviduella plikten att bedriva omvärldsanalys. :-)

    ReplyDelete
  4. He he... tack för din generositet, Gunilla!

    ReplyDelete
  5. Men Gunilla, Tristan Hugo finns sedan flera veckor bland de bloggar jag bokmärkt och läser dagligen.

    Tristan Hugo skriver inte så ofta, men när han gör det är det både väldigt bra skrivet, fyndigt upplagt och roligt. Ett rejält snäpp över majoriteten över alla andra bloggar vill jag påstå och därför en favorit. Så mitt meddelande till Tristan Hugo är: Skriv oftare!

    ReplyDelete
  6. Madoff-affären ligger dessutom väldigt mycket närmare mina ordinarie intressecirklar än vad Gömda gjorde innan jag introducerades in i den (soppan).

    Men Gunilla, ett Madoff-knäck, det borde du väl kunna sälja in istället för att gratis bjuda på det på nätet? De där affärssvindlerierna på Wall Street med omnejd, de är ju ofta rena deckarna.

    Omkring 1990 lästa jag boken "Boone", en biografi av och om en av USA's mest kända corporate raiders, T. Boone Pickens. Rekommenderas! Kom ut omkring 1987 skulle jag tro. Kan nog köpas för ett par dollar i något antikvariat skulle jag gissa.
    http://www.amazon.com/s/ref=nb_ss_b_0_17?url=search-alias%3Dstripbooks&field-keywords=boone+t.+boone+pickens&x=0&y=0&sprefix=Boone+T.+Boone+Pi

    ReplyDelete
  7. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  8. Å vill man få en förståelse för spelet på Wall Street så är "Liars Poker" av Michael Lewis rätt så OK. Framförallt så tror jag att den skulle ge en hel del för att förstå fallisemangen bland de stora amerikanska finansiella institutionerna före jul.

    http://www.amazon.com/Liars-Poker-Rising-Through-Wreckage/dp/0140143459/ref=sr_1_1?ie=UTF8&s=books&qid=1234026606&sr=1-1

    ReplyDelete
  9. Tack Stefan! Dessvärre saknas mig utrymme att producera text i både tid och otid. Faktum är dessutom att jag föredrar dialog.

    ReplyDelete
  10. "Nobody loves a party pooper" som Paul Krugman sa i en diskussion på BBC World nyligen om ekonomi och medier (där också vår egen finnsminister Borg deltog). Det är inte poppis att försöka komma med kritiska frågor och kyla ner hypen kring ett företag som det sägs gå bra för (hur var det med Icon Mdialab?)

    ReplyDelete
  11. Magnus

    "Nobody loves a party pooper"

    Den tesen kan bekräftas även i debatten kring "Marklundsfejket".

    Ingen av parterna älskar varandra. =))

    ReplyDelete
  12. Då är nog det här också en "party pooper"

    http://www.youtube.com/watch?v=2I0QN-FYkpw

    ReplyDelete
  13. Lite lång, men lyssna på hånskratten.

    ReplyDelete
  14. nu riskerar han ju ett fängelsestraff på 150 år. vilket känns rimligt.

    http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/153793-madoff-kan-fa-150-ar-i-fangelset

    ReplyDelete