Polis polis

STOCKHOLM När jag gick på tvåan i gymnasiet gjorde jag min praktik hos Stockholms-polisen. Anledningen var att jag just hade blivit intresserad av juridik och funderade på att söka juristlinjen. (Jag har aldrig läst den, däremot har det blivit rättskunskap på gymnasiet, juridisk introduktionskurs 10 poäng på Stockholms universitet samt diverse kurser i folkrätt och mänskliga rättigheter och därtill hörande ämnen på Columbia University.)
Det handlade naturligtvis inte om praktikarbete. Det var mer en räcka studiebesök på olika arbetsplatser för att vi skulle få en bild av vad olika poliser gör – allt från kriminalare på Kungsholmen till ridande poliser (jepp, vi fick besöka polisens stall på Gärdet!). Intressant, förstås, även om jag idag mest har ganska vaga minnesfragment av alltsammans.
Polisens syfte med att bjuda in gymnasister var uttalat att bredda rekryteringsunderlaget. Flera av de andra i gruppen hade så kallad *invandrarbakgrund*. Detta var alltså tjugo år sedan, så det är en grej kåren känt behov av länge.
Allt detta skrev jag bara som en bakgrund till denna artikel i Sydsvenskan, som försöker fylla i glappet mellan Rosengårdspolis-uttalandena och chefernas "det har vi aldrig hört talas om"-kommentarer. Av Niklas Orrenius.

/Gunilla