Rätt ska vara rätt...

NEW YORK Thomas Mattsson skriver om Expressens nya, skarpare rättningspolicy. Bra! Den här bloggen liksom undertecknad *riktig journalist* gillar som bekant transparens och tydliga, lättlästa rättelser.

Många av de redovisade felen är tämligen triviala – men vissa är inte det, och även en ynka felaktig bokstav i ett efternamn framstår som allt annat än en bagatell för den det drabbar.

Jag kan heller inte tro annat än att Expressens samtliga medarbetare i och med detta – och även om de inte direkt blir uthängda – lägger på ett kol extra för att kolla sina fakta och stavningar. Sedan kommer det givetvis ändå alltid att uppstå en hel del fel, något annat är omöjligt i stressad nyhetsproduktion.

Men tyvärr räcker det inte alltid med en kort rättelse. Problemet med Liza Marklunds krönika är ju inte bara en enstaka felaktig sifferuppgift – utan att resonemanget som hela texten vilar på undermineras, i och med att källan gått på en bluff.
Och det är ju svårt att inse, för dem som bara läser rättelseraderna i slutet av krönikan.
Det visar att de nitiska bloggarna fyller en finfin funktion för dem som hittar till dem, inte minst för att exempelvis presentera alternativa tolkningsmodeller (till varför Stockholm Stoners inte säljer så många skivor).

Vore jag Thomas Mattsson skulle jag nog också fundera på att ta Liza Marklund i örat och be henne sluta skriva texter som mest bygger på intervjuer med familjemedlemmar och Marbella-kompisar – särskilt när de tycks avsedda som textreklam och politiska projekt.

Men vad jag tycker att Mattsson i övrigt bör fundera på hur Expressen kan följa upp vet ni (och han) ju redan.
I det fallet duger det givetvis inte med några ynka rättelserader i en spalt. Där handlar det om vad som är rätt och riktigt i en betydligt djupare och allvarligare etisk mening.

Förresten, det är ganska skojigt att Aftonbladet här kallas "sanningens palats"! Humor och självironi, alltid bra.

/Gunilla

P S Här har ni några av mina egna fel/rättelser, som jag upptäckt och märkt ut med etiketten Mina rättelser.
Det finns förstås många, många fler – både i bloggen och i texter jag skrivit om genom åren... Jag ska märka dem retroaktivt, i den takt jag blir uppmärksammad på dem. Att gå igenom min samlade produktion för att hitta småfel, för att kunna sätta denna etikett på dem, tänker jag nog inte göra...