Annika-anteckningarna poppade upp ur en hög

NEW YORK Alldeles nyss lyssnade jag på Helena Grolls rapport från Los Angeles om Annika Östberg i P1 Morgon.
För att ha något att göra under tiden började jag rota i en av de enorma kökkenmöddingsliknande pappershögarna här, en av dem som ska *åtgärdas* inom kort (dock lätt arrangerad på bilden ovan, för att se extra stökig ut). Av en slump råkade jag plocka upp ett litet knubbigt anteckningsblock med mossgrönt omslag. Det finns massor av gamla färdiganvända block här – och det känns trist att bara slänga dem, eftersom de är fulla av minnen från olika reportageresor.

Just denna inleddes, visade det sig, med anteckningar från ett möte med en fackföreningsledare i Ciudad Juárez i Mexiko, där jag var för ganska exakt fyra år sedan.
Men jag sålde aldrig något material, där jag kunde ta tillvara den intervjun (som skedde på någon slags ... ehum, spanska ... fast jag vid den tidpunkten inte hade studerat det språket, och handlade om Electrolux och lite annat). I teorin skulle materialet kunna vara bra att ha en vacker dag, om jag åker tillbaka dit ... eller inte.

Jag lyckades inte bestämma mig för ifall jag skulle göra mig av med Gustavo de la Rosa-intervjun eller ej, och ville kolla vad som mer fanns i just detta block.
Döm om min förvåning när nästa sida jag slumpmässigt slog upp i slutet hade ... Annika Östberg Deasys namn högst upp! Jag läste det i exakt samma ögonblick som Helena Groll läste upp det i radion. (Annars figurerade bland andra Jan Eliasson, Kenny Bräck och en massa andra racerförare, samt en och annan harlemit i samma block – och jag har som sagt hur många anteckningsblock som helst här som jag lika gärna skulle ha kunnat plocka upp.) Lite märkligt!

Eftersom jag, som jag skrev igår apropå mitt besök på California Institution for Women i maj 2005, inte fick tillstånd att vara med på den dagens "Board of Parole Hearing" skrev jag några sidor i blocket om det enda jag fick se – exempelvis de virkade dukar, kramdjur och pärlsmycken som fångarna gjort. De låg i en monter i lobbyn på fängelset, och såldes för 5–20 dollar; fotografier på lapptäcken och på några av kvinnornas bebisar.

En av fångvaktarna sade, om Annika Östberg, läser jag i anteckningarna:
– Jag har känt henne i 17 år. Hon är en skötsam, anständig person. Mer kan jag inte säga. Jag vill inte kommentera mer än så.


På en av sidorna fanns utrymme för min tilltänkta intervju med Tara Salizzoni, vars pappa sköts ihjäl av Annika Östbergs pojkvän. Men där står bara ett inringat No!

Det blev alltså någon slags intervju. Men kort.

Här kan ni läsa förre Expressen-korren Staffan Thorsells personliga text om sina möten med Annika Östberg.

/Gunilla