Konsekvensneutralitet och ensidighet

NEW YORK P1:s Medierna är verkligen för det allra mesta obligatorisk lyssning för alla med minsta intresse för mediefrågor.

Programmet som sänds imorgon, lördag (och som finns på nätet i åtminstone 30 dagar), utlovar ett avslöjande om att uppgifterna om att Annika Östberg Deasys skulle överföras till svenskt fängelse i förra veckan var spridda på flera redaktioner.
Uppenbarligen var det bara Expressen som gick igång på dem; andra som visste hade följt UD:s uppmaningar/vädjanden om tystnad. Så Mediernas inslag ska handla om mediernas beredvillighet att tiga och inställning till så kallad konsekvensneutralitet.

Intressant, för det har ju verkligen implikationer för andra händelser!
Jag har funderat en del över hur det där gick till (och på vad som skulle ha hänt om exempelvis Expressen hade skrivit tidigare, som före flytten från Kalifornien till det statliga fängelset i New York).
Det har ju sagts att endast en mycket liten klick personer i kretsen kring Carl Bildt kände till alltsammans, men sedan förstod jag att så pass många på UD och Justititedepartementet var införstådda med planerna åtminstone veckan innan, så att det utan vidare kan tänkas ha uppstått läckor.

Jag var på pressträff på svenska FN-delegationen i New York samma dag som uppgifterna kom ut i Expressen (måndagen före påsk); några timmar innan. Där sades inte ett ljud.
Men en kontakt jag hade senare med en källa på UD visade att folk på Sveriges Radio hade vetat (anat?) att något var på gång. Det ska bli intressant att höra vad Medierna fått fram.

[[[Uppdatering (efter Mediernas sändning): Det var Sveriges Radio, och bara de, som visste i förväg – deras västkuststringer Helena Groll hade snubblat över uppgifterna. Ekot beslutade att hålla på dem tills mer substans fanns.]]]

Det skrivs fortfarande inlägg om mediebilden av Annika Östberg Deasy, och nu verkar alltsammans nyanseras lite – varken den tidigare skönmålningen eller den plötsliga svartmålningen är ideal, anser de senaste tyckarna. Jag orkar inte länka – bland annat för att jag även i annars välskrivna texter hittar en del sakfel som jag tyvärr inte orkar kommentera – så ni får leta själva.

Själv har jag idag fått ta emot en recension av min SvD-text, av den initierade men ack, så anonyme person som granskat Östbergfallet här och här (och som jag källhänvisade till i SvD). Tyvärr har jag ännu inte vågat läsa hans (?) granskning av min text, men jag väntar mig en kombination av sååågning och faktafelslistning. Jag får kanske återkomma med ett självrannsakande mea culpa-inlägg här. Det gör jag förstås så gärna. ;-)

Visst kan man ifrågasätta såväl retoriken och sakligheten som omfattningen i det som rapporterats om Annika Östberg Deasy genom åren (eller regeringens hantering av det hela – justitiedepartementen och UD har garanterat haft alla fakta tillgängliga).
Personligen tror jag att mediebilden sattes av hennes mor, vars engagemang givetvis drevs av en blandning av moderskärlek och svåra samvetskval över åratal av bristande föräldraansvar.

Och som jag skrivit tidigare så dök hon upp i TV-sofforna först när dottern redan suttit elva år i fängelse (och konventionen som fångtransferering hade gällt i sju år). (Så glöm det där med "från dag 1" som Johan Croneman skriver om; det var "från år 11".) Det var alltså möjligt att vinkla rapporteringen på att straffet blivit orimligt långt och att jänkarna vägrade överföring, snarare än på ett brottsligt förflutet och de dödade anhörigas lidande.

Jag tänker dock inte be om ursäkt för att jag skriver mycket om detta här på bloggen, precis som jag får stå för att jag skrivit sjukt många inlägg om Gömdadebatten. Det finns så oerhört många – för mig och bloggen – relevanta och intressanta aspekter på detta, och i en blogg får man ju vara ensidig. ;-) Som Croneman skriver, apropå Historien om Annika:

Men den är ju allt annat än enkel. Den kan göras hur komplex och intressant som helst! Det finns massor av aspekter att diskutera som gäller brott och straff, olika kultursyner, sätt att se på en brottsling, ett offer – och konsekvenserna av sitt handlande.

Jag lär återkomma ännu mer i ämnet...

Förresten, rubriken till denna bloggpost måste vara den sämsta och tråkigaste någonsin. Konsekvensneutralitet och ensidighet, oh my God. Sorry. Vad bra om ni ändå läste ända hit!

Uppdatering I: Attans, Expressen har varit på brottsplatsen i Lakeport County. Det var ju min story, ju... ;-)

Uppdatering II: Thomas Mattsson skriver om publiceringsvåndor, apropå Mediernas program, och skiljer mellan att publicera när Annika Östberg Deasy var kvar i Kalifornien och när hon inte var det – vilket obegripligt nog inte gjordes i programmet.

/Gunilla