24 April 2009

Konsten att blottlägga en massaker

NEW YORK Jag skulle verkligen vilja gratulera Elin Jönsson, som häromdagen fick Publicistklubbens yttrande- och tryckfrihetspris till Anna Politkovskajas minne för sin bok Konsten att dölja en massaker; en resa bakom sidenridån!

All heder och ära och helst en massa pengar åt en journalist som inte bara ger sig iväg till Uzbekistan av alla ställen, utan dessutom ger sig på att skriva en bok om det folkmord som inträffade där för några år sedan (2005).

Tro mig, det kräver timing, kunskap, erfarenhet och skicklighet att hamna på platser när något sådant händer, och att kunna göra något av det! För att tala om hur mycket ryska man måste plugga. Det är sällan någon redaktion som tackar en – och definitivt inte en särskilt lönsam genre. (Nu var det ingen reportageresa i vanlig mening, men i alla fall.)

Elin Jönsson förklarar för DN varför hon skrev boken...
– Det var plikt och skuldkänsla. Jag var den enda västjournalist som fick ut material. Andra reportrar blev av med sitt material. När jag kom hem insåg jag att materialet var unikt.
...fast det står ju inte hur hon fick ut det..! Genom att gömma kassettband och kamerans minneskort bland sina dreadlocks! På så vis tog hon sig åtminstone igenom en gränskontroll.

Jag känner inte alls Elin (däremot har jag talat i telefon med henne, en gång i forntiden när jag medverkade från Glasgow i ett radioprogram hon ledde från Malmö; mina minnen kring detta är mycket vaga, inser jag – har ingen aning om vad det handlade om, men jag nämner det för den totala transparensens skull). Än mindre har jag läst boken (än).

Men hon är en av alla dem som jag räknade upp i mitt långa inlägg om Korrar utan snorrar häromveckan. Hon är ju ett typexempel på journalister som oförväget kastat sig ut i världen. Åsne Seierstad i all ära, men vi har faktiskt en hel del modiga frilansreportrar även i Sverige, som rapporterar från "svåra" länder med bravur. Priser och stipendier som PK:s är väldigt viktiga som uppmuntran för sådant.

Läs HD:s entusiatiska recension av Elin Jönssons bok här, och Dalademokratens dito här! Hoppas verkligen den blir översatt till engelska och andra språk.

PK:s debatt om journalistikens möjlighet häromdagen ska jag genast kolla in via Bambuser. Citat (ja, jag fortsätter på Vassa eggen-temat idag):
– Jag har tre önskemål, förklarade Olle Lidbom. Bättre kvalitet i texterna – både i språkbehandlingen och i korrekturläsningen. Bättre teknisk kvalitet. Högre kvalitet i debatten – journalisterna borde stiga ned från sin piedestal och delta i debatten.
Fler citat i referatet av Annika Ström-Melin på PK:s hemsida (jag återkommer för övrigt till henne i ett senare inlägg, i ett annat sammanhang.). Själv ska jag såklart kolla Bambuser-sändningen. Har rentav ställt fram en separat datorskärm på skrivbordet för sådana ändamål...

/Gunilla

P S Jag medverkar med ett uttalande i Publicistklubbens nya årsbok. Klistrar in det här så småningom.

1 comment:

  1. Elin är en stor reporterbegåvning, och en mycket tilldragande person. Jag hörde henne i "Radio Europa" på 90-talet och bjöd sen in henne att hålla ett föredrag om postsovjetiska kvinnofrågor på UPF i Lund, intervjuade henne dessutom innan dess. Hörde henne senare i radio från den uzbekiska staden. Hon borde synas betydligt mer, rysk och centralasiatisk politik är ju inte jättehett i nyheterna här men...Hoppas att boken leder till att fler får upp ögonen för henne!

    ReplyDelete