.JPG)
"Det jag däremot förstod var att jag aldrig skulle slippa ifrån stämpeln cop killer. Så länge jag lever kommer den beteckningen finnas med mig. I papperen är och förblir jag en mördare. Hur långt jag än utvecklas från den nedknarkade, självmordsbenägna, djupt deprimerade och förvirrade unga kvinna som var med om två mord under loppet av ett vansinnesdygn, kommer jag inte att kunna göra mig kvitt stämpeln. Någon kommer alltid tro sig veta att jag är polismördare och hata mig."Annika Östberg Deasy berättar i boken Sorgfågel om hur det var att ta emot subtila hot från tillfälliga vakter som fått veta vad hon dömts för, i samband med några veckors sjukhusvistelse 1996.
I boken beskrivs också vilka uttryck hatet tog sig från väktare och poliser i Lakeport, där hon i flera månader satt häktad i isoleringscell från 1981.
Jag är förvånad över den tillit många svenska kommentatorer visar till det kaliforniska rättssystemet när de nu skriver "men hon är ju dömd för mord" etc. Jo, visst, det är ju just blan annat detta som kritiseras.
Jag hade velat citera ur Tom Alandhs film från 1999, där utredare, poliser och advokater som var med i Lakeport 1981–1983 uttalar sig, i flera fall kritiskt och självrannsakande, om hur utredningen gick till. Tyvärr hann jag inte se den igen innan den plockades ned från nätet igår.
Läs istället Lennart Frantzells text om Annika Östberg, USA och den svenska mediebilden.
/Gunilla
Frossa gör man tydligen bara när man är kritisk mot bilden som förs fram i media? Inte när man läser och tittar på biografiska historier?
ReplyDeleteLäs f ö lite på t ex denna, del 1 o 2. Lite annan aspekt på det hela? Jag tror inte heller alls att det är otroligt att Annika själv höll både i kniv (det första dråpet) och även i skjutvapnet vid de båda morden. Vittnesmål och omständigheter kring morden pekar ganska starkt på detta.
Även inom det svenska samhället så är en polismördare alltid stämplad, eller? Så det är inte mycket att säga om det. Malexandermördarna ägnas inte alls lika mycket omtanke - och två av de tre är lika "oskyldiga" som Annika.
//Zac
En stor skillnad finns dock vis-a-vis Malexandermördarna - ingen av dem (utom möjligtvis Jackie Arklöv, som föreläst för polisaspiranter om hur han och andra liknande fungerar) har varit ett smack intresserade av att bli bättre människor, att sona sina brott.
ReplyDeleteFrågan är: när har man sonat sitt brott? Efter det utmätta straffet? Aldrig? Godtyckligt?
Zac,
ReplyDeleteJodå, jag har frossat i både Lena Katarina Swanbergs bok och Tom Alandhs film (tyvärr hann jag inte se andra delen innnan den togs ner).
Som jag skrivit flera gånger i olika inlägg håller jag med om att det finns all anledning att kritisera mediebilden i olika avseenden. Men det räcker inte med att – som många på nätet gjort – skriva "Men hon är ju dömd för tre mord" utan att problematisera det, eller att fördöma tjackhoror och allt vad hon kallats etc.
Malexander-jämförelsen haltar på många vis, men visst är den relevant att göra. Michaels frågor om när ett brott/ett kriminellt förflutet ska anses sonat är relevanta. Mitt intryck är att alla som engagerat sig för Annika Ö D sedan de träffat henne berörts bl a av just hennes självrannsakan.
Du länkar till Samtiden.com. Som du ser om du kollar min källförteckning i SvD-texten står den sajten med där. Jag har läst båda inläggen, och även brevväxlat direkt med deras skribent. Det var bra inspiration, även om jag av olika skäl inte köpte alla hans resonemang – bland annat efter att ha diskuterat med Annikas advokat, Don Anderson, kollat i Annikas bok, lyssnat till vittnesmålen från 80-talets utredare och advokater i Tom Alandhs film samt gjort egna rimlighetsbedömningar av ifall det var Bob Cox eller Annika Östberg som mest rimligt hade skulden till själva morden.
Som du vet har Annika Ö D själv hela tiden känt stor skuld för att ha möjlggjort själva situationerna och för att de facto ha underlättat för Cox att skjuta.
Michael, Zac och Gunilla m.fl. Det finns en "atlantisk" skillnad mellan Jackie & co polismördare incoroprated å ena sidan och Östberg polismördare incoporated å den andra. Jackie m.fl. dömdes i Sverige av svensk domstol enligt svensk lagstiftning och svenska rättsprinciper medan Östberg dömdes i USA av amerikansk domstol enligt amerikansk lagstiftning och amerikanska rättsprinciper såsom kanske den s.k. fellony-murder-principle.
ReplyDeleteRent faktiskt och moraliskt kan man kanske hitta gemensamma nämnare, men rättsligt blir det bara meningslöst att jämföra eftersom det i praktiken handlar om två olika rättssystem som behandlat respektive polismördare därefter.
Jämförelsen gällde "omtanke", såsom Zac skrev.
ReplyDeleteDet finns en atlantisk skillnad mellan att läsa och att läsa och tänka efter.
Jag håller med om att det är snudd på meningslöst att jämföra fall från olika rättssystem. Men nog är det relevant att visa att även en svensk domstol kan tilldela även den som inte "pulled the trigger" ansvar för mord. Det är ju en avgörande grej både i Lakeport och Malexander.
ReplyDeleteSedan saknar jag en diskussion om uppsåt i sammanhanget. Vore intressant att läsa en bra beskrivning av Malexander-fallet. Och jag ska se om det går att få fatt i en kopia av polisutredningen från 1981.
Polismord/
ReplyDeletePolisen har väl alltid haft en egen inställning till polismördare, men om vi tittar på historiken så är väl polisen själva den grupp som står för en stor andel av våldet och för det mesta går dom alltid fria trots att många har fallit offer för polisens våld och speciellt USA är ett land med våldsamt förflutet, massmord av indianer t. ex dödandet i Veitnam atombomben i hiroshima, bara för att räkna upp en del vad USA har gjort sig skyldig till och vi ska veta detta att de skickade inte Annika Östberg till Sverige av barmhärtighet och medmänsklighet, nej det beror på att deras plånbok ser ut som en flugsmälla och har inte längre råd att hålla Annika Östberg fängslad
Anonym,
ReplyDeleteFaktiskt skönt som omväxling med en USA- och poliskritisk kommentar ur vänsterperspektiv *som omväxling* till alla inlägg från motsatt håll jag läst på sistone.
Vad gäller anledningn till att AÖD släpptes tror jag det fanns en rad anledningar som samverkade. Ekonomin kan ha varit en viktig faktor, men det kan också hända att det inte alls spelade så stor roll, faktiskt. Jag ska se om jag kan luska reda på mer.
En bra artikel av Ann-Britt Grunewald som jag tycker gjort mycket bra för utsatta, som vågat prata med människor som hamnat på fel sida. :
ReplyDeletehttp://www.dt.se/brottsplats/article419739.ece
Grunewald och Celander Jörgensen vågar fråga och se att ju bredare social bas man har med sig ju bättre.
Leroy
Klargörande.
ReplyDeleteArtikel = Intervju.
Leroy
Tack för länktipset, det var intressant läsning! Fint att Grünewald använder sina semestrar till att träffa svenska fångar, det kan det inte vara många som gör. Tur att fångarna ofta finns i fängelser i anslutning till intressanta resmål, som Bangkok och Buenos Aires!
ReplyDeleteDet var intressant för att hon (i bildtexten) antydde att det finns något mer i Annikas personliga historia som vi inte känner till. Eller så syftar hon bara på det som står i Sorgfågel.
Hennes syn på att mediejakten är den stora faran för Östberg Deasy delar jag nog... Fast några intervjuer kan hon ju gott ge! ;-)