.JPG)
NEW YORK Läs Lena Katarina Svanbergs text i Expressen om Annika Östbergs tidsresa! Citat:
Det jag vill att ni just nu ska förstå är att Annika Östberg har inte rört vid pengar sedan 1981, när morden begicks./Gunilla
Hon har inte varit inne i en affär heller, inte suttit på ett kafé, inte duschat utan att först stå i kö, inte sovit i ett rum där dörren är olåst, inte köpt några egna kläder, inte valt sin tvål. Inte sett en häst, inte suttit i en modern bil, aldrig sett en mobiltelefon...jag kan fortsätta hur länge som helst.
(– – –)
Omställningen är ofattbar. Den Annika Östberg som jag har lärt känna är en klok och stabil människa, men resan som hon har gjort över Atlanten i natt är inte bara en efterlängtad överföring till svenskt territorium, den är även en tidsresa. Om man är elva år när man lämnar Sverige, tretton när man rymmer hemifrån, femton när man blir heroinist och sexton när man föder en son och är del av flower power-rörelsen ... hur är det då att vara en bit över femtio och komma till ett Sverige som man alltid fortsatt att se som Hemma med stort H?
Om vad som löste Östberg-ärendet på Carl Bildts blogg, ett samtal från Reinfeldt till Schwarzenegger. Antagligen rätt situation och vid "rätt" tillfälle. Jag är övertygad om att det ofta är tillfälligheter som styr. Naturligtvis efter lång, saklig bearbetning.
ReplyDeletehttp://carlbildt.wordpress.com/2009/04/08/tyst-diplomati-kan-lyckas/
Jaha? Det är allt jag tänker om Annika-uppståndelsen. My God, tänk om all energi riktades mot Dawit istället?! Varför så mycket tjafs om någon som faktiskt inte fängslats oskyldig?! Eller har jag missat något? Kvinnan dömdes ju för medhjälp till två mord, det brukar innebära långa straff. Visst, hon kan få sitta av tiden i Sverige, jag bryr mig inte, men varför så mycket om det?
ReplyDeleteMåste man välja vilken man skall lägga energi på?
ReplyDeleteDet tycker inte jag.
Att skriva om Östberg innebär inte att man negligerar Dawit och vice versa. Jag har sett detta påstående på flertalet olika bloggar.
Kampanjen om Dawit har pågått för fullt i Aftonbladet (tror jag det var!) och det torde vara få som inte vet som pågår angående Dawit och Eritrea.
Det har skrivits om Dawits fall genom åren. På samma sätt som med Östbergs.
Dessutom så vet vi inte om vad som pågår bakom kulisserna. Den tysta diplomatin verkar som sagt, i det tysta. Bildts blogginlägg angående detta var intressant, tyckte jag.
Dessutom en annan aspekt; även en dömd person har rättigheter. I detta ingår ex. att straffet skall stå i proportion till brottet. Nu kan man ju vara av olika åsikter om bra längder på straffskalan, men 25 år till livstid är ett väldigt långt straff. (Jag jämför återigen med Biljana Plavsic som fick 11 år av Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien, för brott mot mänskligheten.)
Om jag befann mig utomlands och var skyldig till det brott jag erkänt och dömts för, skulle jag fortfarande vilja ha tillgång de rättigheter som alla andra svenska medborgare har. De försvinner inte bara för att jag har gjort något kriminellt.
Energi kan således läggas på folk som fängslats men som faktiskt är skyldiga.
Men som sagt, jag tycker inte man behöver välja mellan Dawit och Östberg. Jag (och säkerligen många, många fler) engagerar mig i båda fallen.
Jag tyckte det riktades bra kritik mot medias rapportering av Annikas fall i P1:s Morgon idag. Att man kan jämföra hennes brott med vad som hände i Malexander, och hur få det är som ömmar för de inblandade, oavsett om de höll i vapnet eller inte. Att Finland släppte Juha Valjakala efter 20 år var det inte många som jublade över i Sverige. Jag tror inte han hade släppts om han fortfarande suttit i Sverige.
ReplyDeleteVisst är det bra med tidsbegränsade straff, men begår man ett brott i ett annat land så får man faktiskt tugga i sig att de har ett annat rättssystem.
Anonym,
ReplyDeleteAnnika har "tuggat i sig" detta i 27 år. Som du nog vet har hon inte bett att få bli fri eller benådad (än, ska kanske tilläggas, hon lär väl komma in med en ansökan snart), enbart att få straffet tidsbestämt och flyttad till svenskt fängelse.
Enligt den internationella konvention som både USA och Sverige skrivit på har fångar rätt få bli flytttade till sitt hemland för att fullgöra straffet. Problemet har varit att delstaten Kalifornien inte accepterat detta.
Till bilden hör förstås också att det kaliforniska rättssystemet/tillämpningen de facto ändrats sedan hennes advokat rekommenderade henne att ingå en så kallad plea bargain (uppgörelse).
Sedan kan jag hålla med dem som anser att bilden av Annika är mer positiv än vad den hade varit om hon varit man.
Men kritik mot mediebilden och regeringens satsning har framförts inte bara i P1Morgon/Ekot utan även i bl a Aftonbladet, Metro och Nyheter 24, samt en hel del sajter och säkert på massor av platsr som jag missat.
@ Gunilla: På vilket sätt har rättssystemet ändrats efter hennes plea bargain?
ReplyDelete