16 April 2009

"Gubbarna" får inte riktigt alla utrikesknäck

NEW YORK På Journalistens hemsida finns ett debattinlägg av Johanna Petersson, Sölvesborgsredaktör på Sydöstran. Hon skriver att hon borde byta kön, skaffa snopp och bli Johan:
För då öppnar sig världen. Då kan jag äntligen åka som korre till Afrika, Asien och Amerika eller allt annat land långt borta. Tänk att få ha det så kul som karlarna – de som varken är bättre eller sämre än oss kvinnliga journalister men som får alla utrikesknäck.
Den enklaste invändningen mot detta resonemang fanns till och med 1992 på just Sydöstran, nämligen Johanne (!) Hildebrandt, som hittade världen utan att genomgå könsbyte – och därefter hittade världen henne.

Det finns faktiskt otroligt många exempel på utrikeskorrespondenter, stringrar, resande journalister och frilansjournalister utomlands som är kvinnor, även om det sannerligen stämmer att majoriteten av korrarna är män (t ex: fyra av sex på SVT; nio av fjorton på SR).

Så jag skrev en lång kommentar på inlägget, som jag skickat iväg till Journalisten. Det väntar just nu på moderering, men jag hoppas att det läggs ut där under dagen. Senare hamnar det väl även här på bloggen.

Just när jag hade skickat iväg texten hittade jag av en slump SVT Korrespondenternas hemsida. Och där var det minsann ingen brist på skickliga journalister utsända på uppdrag – exempelvis Stina Blomgren, på plats i Sierra Leone:



Hur tuff ser inte Stina ut på den bilden!? Hur mycket som helst. Som ni ser är övriga nämnda utsända på sajten också kvinnor: Sara Bull (lilla bilden) och Lena Pettersson. Tre av tre.

Och ingen av dem finns ens med i min långa upprabbling av namn i det redan ivägskickade debattinlägget. Det tar helt enkelt aldrig slut på kvinnliga utrikesrapportörer, vad det verkar. Jag glömde förresten fler viktiga namn, som Kristina Kappelin, Eva Elmsäter och Petra Socolovsky. The list goes on and on...

Johanna Peterssons tes håller helt enkelt inte riktigt. Jag är faktiskt rädd att inlägg som det hon skrivit snarast skrämmer bort unga tjejer som vill ut i världen. Utrikesjournalistikens problem är något helt annat, nämligen bristande resurser – vilket drabbar män som kvinnor. Läs min text när den dyker upp.

Uppdatering: nu har jag lagt upp texten, med en massa bilder och länkar, här i bloggen.

/Gunilla

4 comments:

  1. Det kan vara så enkelt som att det blekingska valspråket "de gaur aldri" (det går aldrig) ligger bakom lokalredaktörens missmod ;-) /Anders

    ReplyDelete
  2. Haha, det var en intressant förklaring! Menar du att det liksom _är_ Blekinge?

    Visst finns det ett motsvarande talesätt på skånska?

    ReplyDelete
  3. Vet inte om det har smittat Skåne, men det ska uttalas på bred karlskronitiska. /Anders

    ReplyDelete
  4. "Ei se kannate" heter det i Tornedalen. Motsvarande synsätt finns världen runt - eller som en bokmässebesökare i Tyskland förklarade för Mikael Niemi: "Vittula, det ligger här, det."

    ReplyDelete