Att skriva en granskande bok, del 2

NEW YORK Tidigare idag skrev jag om att det är ren idioti att påstå att Monica Antonssons blogg bara handlar om smart marknadsföring av hennes bok.

Utom när det är Liza Marklund som påstår det, då är det snarare sluga dimridåer.

Det är inte lika idiotiskt, men ganska dumt, att påstå eller tro att någon journalist genomför ett sådant granskande projekt som exempelvis "Mia; Sanningen om Gömda" "för att tjäna pengar".

För det första: precis som det inte är fult att försöka få marknaden att upptäcka det man kommit fram med, är det väl inte fulare att tjäna pengar på sitt jobb med att skriva böcker, än att göra det i en busshytt eller en snabbköpskassa? Ändå tjänar de flesta busschaufförer och kassörer garanterat mer än de som skriver den här typen av böcker. Vad trodde ni?

Sedan är syftet med att skriva böcker generellt väldigt sällan att tjäna pengar i första hand. Det finns förstås olika exempel på kommersiellt bokskrivande som industri. Vilka slags böcker det handlar om kan ni tänka ut själva, men jag lovar att journalistiska, undersökande böcker inte hör dit. Barbara Cartland lär, som 82-åring, ha skrivit 26 romaner under ett enda år! Fast i hennes fall kan det inte heller ha handlat om att vilja tjäna pengar i första hand.

Det handlar förstås snarare om andra drivkrafter, som kan skifta – exempelvis: viljan att berätta en historia/avslöja något, viljan att skriva mer fördjupande och beständigt än i en tidningstext, önskan att låta människor komma till tals och glädjen i själva skrivandet. Monica Antonsson har många gånger berättat om varför hon ägnade två år av sitt liv åt denna bok, jag ska inte upprepa det här.

Men om någon tror att hon gör det för att tjäna pengar så är det fel. Den svenska marknaden är på tok för liten för det. Vad tror ni att två års utebliven arbetsinkomst kostar?

Få om någon bok har nyligen blivit lika uppmärksammad som "Mia; Sanningen om Gömda", och den har sålt så många tusen exemplar att den går runt för förlaget. Den ska dessutom översättas till flera andra språk. Ändå kommer den troligen att fortsätta vara en förlustaffär för Monica själv, inräknat arbetstiden. Sedan kan förstås annan belöning göra mödan värd ändå (priser, utnämningar, feedback, god kritik, påverkan och så vidare). Men det vore bra om allt snack om att man skriver böcker med främsta syfte att tjäna pengar kunde läggas ner.

Allt detta skrev jag mer om i blogginlägget: Grävare, gift er rikt!

Men detta blev visst också bara en bakgrund till nästa blogginlägg om granskande böcker, kommer snart.

/Gunilla