.JPG)
Författaren Zadie Smith citerade en gång, när jag intervjuade henne, Allen Ginsberg: "I saw the best minds of my generation destroyed by madness." Med sorg i blicken berättade hon om hur de smartaste i hennes generation, de som kunde ha blivit essäister eller världsflanörer, i stället satt och skrev copy på någon reklambyrå.Särskilt infekterat blir det när journalister går över *till den andra sidan*. Katarina Folmér skriver ett eldigt inlägg , uppenbart provocerad av Åbergs text, intressant om sina erfarenheter av att kommersiella publikationer och marknadsföring på många sätt ofta är mer ärlig än journalistik i sin blogg. Citat:
Så kommer vi då till sekterismen som jag menar genomsyrar journalistiken mer än vad ärade journalister gärna medger. Det är mycket liv i luckan på redaktionerna och det är skitkul jobb. Men alla ska helst resonera lika, till följd av det eviga kritiska tänkandet som ska upprätthållas till varje pris som helst och vareviga dag in och ut. Om människor far illa, just på grund av det kritiska tänkandet någon gång visar sig vara felaktigt och de dragna slutsatserna för tidigt dragna, skakar nyhetsreporten av det och attackerar nästa scoop, nästa dag. Jag vet, för jag var en av de bästa av de yngre som skakade av mig mest./Gunilla
(– – –)
En marknadsföringsbyrå, som min arbetsplats, är full av diskussioner och avväganden. Vi vet, att vi kan inte marknadsföra falskt och vi är omgivna av strikta lagar.
(– – –)
Så att oavsett om det är ett förbaskat nedköp att "sitta på en byrå och skriva copy" så vet jag åtminstone att mina alster där ändå uppskattas av den som köpt dom, för vi fixar och trixar tills vår kund är nöjd. Och vi sätter ärligheten högt.
P S Allen Ginsburg, som Zadie Smith citerat, syftade inte direkt på reklamvärlden när han skrev om sin generations smartaste, utan på alla beat-poeter (vars rörelse ju började här i krokarna, på mitt alma mater Columbia) som förstördes av droger.
Läs hela poemet Howl här.
"så vet jag åtminstone att mina alster där ändå uppskattas av den som köpt dom, för vi fixar och trixar tills vår kund är nöjd. Och vi sätter ärligheten högt."
ReplyDeleteJag antar att hon med "den som köpt det" menar företaget som köpt in reklambyråns tjänster och inte kunden som har köpt den slutgiltiga produkten eller prackats på en viss åsikt.
No?
Om tvärtom så är det ironi på hög nivå...
...vilket det är i vilket fall som helst vid närmare eftertanke :-)
ReplyDeleteVisst, jag kan förstå vad hon menar: att journalister ibland tänker i flock under en täckmantel av "kritisk reflexion". Men de diskussioner om hur man ska göra som förs på en reklam- eller PR_byrå är ju i längden hårt styrda av ett instrumentellt behov av att kränga produkten (och att lysa inför andra reklambyråer), inget annat.
ReplyDeleteSen är det ett stort problem att PR-språket har infekterat journalistiken så mycket, den här glatta svadan som syftar till att vifta bort frågor snarare än att ställa några.
Jag minns ett studiebesök jag gjorde när jag gick i gymnasiet (dvs mitten på 80-talet) till en reklambyrå. Han som berättade för oss om hur det var att jobba på reklambyrå var journalist, hade jobbat på en av de två stora lokaltidningarna, och berättade att när han jobbade som journalist så hade han trott att det han sysslade med var ansvarsfullt, medan det de gjorde på reklambyrå var att kränga.
ReplyDeleteSen när han lockades över till "the Dark side" så insåg han att som reklammakare hade han ett mycket större ansvar än som journalist - en dålig artikel, felaktiga citat struntade man oftast i, i allvarliga fall blev det väl en ursäkt och en rättelse. Men sen var det business as usual
Som reklammakare hade han däremot ett mycket längre perspektiv, blev det fel så fick hans kund leva med det mycket längre. Det han gjorde påverkade folks levebröd på ett annat sätt.
Med Gömda-soppan i åtanke kanske man kan hävda att journalisten inte har någon relation till de man skriver om, annat än som intervjuoffer. Och att denne därför kan kosta på sig oetiskt agerande, eftersom det inte är intervjuoffret som betalar lönen. Reklamaren däremot måste förhålla sig till de han skriver om - men även till kunden, för reklam som inte håller vad den lovar drabbar i slutänden företaget i alla fall.
Jo, men Michael, det produceras oerhört mycker mer reklam idag i alla media - reklam på tv och webben fanns inte alls i Sverige 1985, inte heller *riktad* reklam till vissa personer. Skönlitteratur marknadsfördes inte alls på samma sätt som nu. Och det är mer offensivt, samtidigt som granskande konsumentjournalistik ses som väldigt urmodigt.
ReplyDeleteReklam/PR har påverkart hela språket och dramaturgin i media. När jag hör reklamfolk kommentera journalistik eller politiska frågor och skandaler sker det alltid utifrån ett perspektiv att texter är slit-och-släng och att man kan köpa resultat snabbt. Åsikter ses nästan alltid som utbytbara och tillfälliga - det är deras jobb att ändra på våra åsikter. Jag kanske generaliserar litet utifrån den sorts Stockholmska frappuccino-reklamkultur som speglas i Resumé. Rodeo och en del andra tidningar och bloggar, men det verkar faktiskt vara så man ska tänka i reklambranschen idag.