Geekifiering pågår

NEW YORK Det har blivit mycket lite bloggat de senaste dagarna, mest beroende på att jag prioriterat en längre text som varit "in the pipeline" sedan januari i fjol och som nu äntligen är klar.

Eller inte riktigt, en hel del småpet och bearbetning återstår. En kollega hittade tyvärr några anglicismer och konstiga prepositionsval, så jag ska gå igenom allt ordentligt. Men det ska bli sååå skönt att inom kort få skicka en faktura på det jobbet...

Det är ett porträtt av en superintressant och sympatisk person som jag intervjuade i Kalifornien, handlar om ett aktuellt tema på vilket jag jag ofta skriver texter, och publiceras i en mycket bra kontext.
Men av olika skäl gick det troll i alltsammans, bland annat för att det hela sköts upp från nummer till nummer – och det kändes helt överväldigande att försöka göra personen rättvisa. Tycker inte att jag lyckades fullt ut, fast texten blev ändå ganska OK. Hade gärna haft 5 000 tecken till till mitt förfogande.

Dessutom har jag mest suttit hemma, som vanligt denna panka vår – och har med andra ord inte så många spännande saker att berätta och blogga om. Inte som mina kolleger, som på sistone varit i bland annat Mississippi, Missouri och upstate New York.

Det enda jag gjort som varit en aning spännande på sistone var ett led i min geekifiering, nämligen att jag var på ett israeliskt vin-mingel med programmerare, webbformgivare och andra självutnämnda datorfreaks i ett visst nätverk, nämligen Webgrrls.
Det ledde till att jag eventuellt ska börja blogga där! Kan inte påstå att jag drömmer om fler obetalda skrivuppdrag här i världen, tvärtom, men det vore faktiskt kul att ha en engelskspråkig nätplattform och att få skriva om just fiffiga datorgrejer i någon slags kontext. ;-)

Jag är en aning fascinerad av att jag plötsligt definierar mig i de sammanhangen, för jag har ju varit totalt Internetberoende och suttit klistrad vid datorn i åratal. Men först häromveckan kom jag på att kanske borde ha valt att studera systemvetenskap eller nå't en gång i tiden..?! Jag har aldrig haft en tanke på detta, trots att jag provade på superenkel Basic-programmering i liten skala redan i början på 80-talet eller nå't så'nt.

Nej, jag tror att journalistyrket trots allt passar mig bättre än vad som helst som kallas system- eller dator-nå't. Men jag ska fortsätta bejaka datornörden i mig och se vad som händer. Det kommer garanterat att fortsatt handla om användning och inte programmering, men det räcker ju ganska långt.

En kollega mailade förresten nyligen detta personliga minne av mig, som faktiskt fick mig att gapskratta:

Du var uppe på [redaktionen där h*n jobbade och där vi sågs senast] för nog över 15 år sedan.
Så tog du fram din Mac och skulle göra ngt med den, kanske plocka fram ett dokument etc.
Mitt minne är, att dina fingrar liksom flög över tangenterna. Först flera år senare såg jag (---) en person som var proffs på Macen och till synes hanterade den som en racerbil.

Här kan ni se ett resultat av hur mina fingrar flög över Mac-tangenterna i veckan – en text om det kära UD-temat. För Jusektidningen: UD-personal kräver nytt avtal för utlandsstationerade.

/Gunilla