Mama se, mama sa, ma ma coo sa! I

NEW YORK Här är New York Times' bloggberättelse från Michael Jackson-hyllningen i Prospect Park. Det var mest av allt som ett stort "block party", det vill säga DJ:s och en massa dansande människor, fast i en park och inte på en gata. Som väntat massvis av Michael Jackson-kommers i utkanterna av evenemanget.

De flesta födelsedagsfirare var glada; jag dock som vanligt med en klump i halsen av allt som har med Jacksons öde att göra. Som när jag skrev den 29 juni, och bland annat lade in denna video som vi gott kan ta i repris trots att han framstår som så ... plågad:

Men det går väl över en vacker dag...för min del, menar jag. Kanske har det redan gjort det för Michael Jacksons, man kan ju hoppas att han åtminstone vilar i frid.

Prospect Park-kalaset bidrog i viss mån till att få det hela ur systemet en aning. Och rubriken på blogginlägget, Mama se, mama sa, ma ma coo sa!, står för den glada refräng som publiken uppmanades sjunga med i igår.

Kan i alla fall berätta att det finns en haitisk konstnär som kämpar för att göra restaurangen i mitt hus till något slags Michael Jackson-memorabilia och som klurat ut att jag kan vara Sverige-liasion för detta... Hahahaha. Nå, hans historia är intressant om än lite märklig, och jag hoppas jag får möjlighet att berätta den i lämpligt medium en vacker dag.

Jag var i Prospect Park med min väninna och kollega K och hennes son samt vänner till dem. Efteråt gick vi till ett skönt mexikanskt ställe som jag varmt kan rekommendera: Café Enduro. Om ni har vägarna förbi Flatbush. Eller vill ha en förevändning för att besöka en del av Brooklyn som varken är trendig, insmickrande eller särskilt farlig. ;-) No nonsense Brooklyn.

Kanske lägger jag ut några av mina bilder från Prospect Park här framöver. Tillsvidare får ni kolla på alla dessa Thriller-dansare i Mexico City igår:


/Gunilla