25 September 2009

En riktig hemmafru

NEW YORK Denna blogg har varit något av Anna Anka-fri zon, trots att det funnits mycket att tycka och skriva på sistone. Men jag låter Malinka kommentera den så kallade hemmafru-debatten:
"Min mormor var hemmafru på riktigt. Det var på 1940-talet ett sätt att klara sig: morfars inkomster inte tillräckligt stora för att försörja familjen obehindrat, och de inkomster mormor kunde komma upp i som okvalificerad arbetskraft var mycket små. Hon lagade maten från grunden – och då handlar det inte om att göra potatismos på potatis i stället för på pulver, utan om såna matvaror som de flesta idag sällan tänker på som halvfabrikat. Hon syltade och saftade, bakade bröd förstås, gjorde korv och inläggningar.

Och så skötte hon familjens kläder. Sy dem kunde hon inte, men hon lagade och lappade, gned och tvättade, grät när sonen kom hem med hål på knäna för andra gången samma vecka, sydde in och om, lade ner och upp, gömde fransiga fållar. Inte för att göda någon romantisk föreställning om det manuella arbetet, utan för att familjen skulle klara sig. Morfar hade det tunga ansvaret att dra in pengarna, mormor hade det lika tunga att se till att de räckte."
Off topic: Malinkas farfarsfar var bror till min farmor. Jag hittade en aning oväntat hennes cyberspace-persona här och här häromveckan.

Ja, mycket kan man säga om Anna Anka – men någon typisk hemmafru är hon knappast. Och i den här takten behöver ju ingen oroa sig över att hon måste bli försörjd av sin man, tvärtom lär hon klara ekonomin utmärkt på egen hand!

/Gunilla


P S Namnet snarare från Armenien än Libanon
En kommentar till: Anna Anka förklarar sitt efternamns ursprung för Harry Amster, men någon av dem verkar ha missförstått var det kommer från.
Det stämmer att hennes mans familj kom till Kanada från Libanon – men namnet är, vilket inte nämns här, ursprungligen Ankanian.
Det visar att svärföräldrarna med 99 % sannolikhet tillhörde den armeniska minoritet som finns och funnits i Beirut (och varav de flesta givetvis kom dit efter Turkiets folkmord i Armenien 1915).
De många armeniska namn som slutar med -ian är patronymikon, liksom -son i svenskan. Det torde alltså betyda ≈ Ankansson. Någon som är mer hemma på armeniska än jag får gärna utveckla eller korrigera!

10 comments:

  1. Jag har inte heller läst mer än rubriker och det fetstilta. När fru Anka dök upp på TV igårkväll så gjorde jag som jag brukar när det börjar krypa i kroppen av pinsamhet, skyndar mig att byta kanal. Jag tycker inte om att se folk visa sig pinsamma och korkade. Det där uttalandet om att "suga av" på morgonen sätter jag bara på kontot för att skapa massmedial uppmärksamhet. Å det lyckades ju. Annat var heller inte att vänta.

    Principiellt har jag emellertid tänkt: Om vi helt bortser från det aparta uttalandet om att "suga av", så har jag fundeat på vad reaktionen hade blivit om vi hade bytt kön på alla involverade. Om Paul Anka var en ekonomiskt oberoende kvinna i artist- eller finanskarriären och Anna Anka var hennes hemmavarande make. Hade reaktionerna varit desamma eller hade han hyllats som en progressiv, kanske feministiskt lagd make?

    ReplyDelete
  2. Fast den kommentaren om morgonavsugning tror jag man skulle kunna höra i exempelvis Italien, faktiskt. Inte bland vem som helst, men ändå... Det finns massor av kvinnor som lever som Anna Anka, på Östermalm, i vissa förorter - och miljontals ute i Europa. Inte alla på hennes ekonomiska nivå, men ändå. En hel del av dem ger nog också morgonavsugningar i utbyte mot ekonomisk trygghet. Men så har väl äktenskapet alltid varit? Fast mindre i dagens Sverige än någonsin någon annanstans i historien. Och det tycker jag är bra, det är mycket sundare och innebär en större respekt för individen. Mognare relationer. Men, bra eller ej: Sverige är faktiskt det avvikande landet på planeten, fast många verkar tro något annat...

    Apropå individualism: Är inte vårt svenska problem med Anna Anka att alla ideligen ses som _representanter_ här? Folk blir så upprörda, för de ser inte henne som en enskild individ som lever ett visst liv, och har vissa åsikter, utan som "en representant för kvinnorna" som inte fullföljer sitt internationella ambassadörsuppdrag. Vår syn på människors egna frihet och därmed sammanhängande ansvar är högst begränsad.

    F ö var min mamma hemmafru på 70-talet, vilket var omvittnat besvärligt pga folks gliringar - och min farmor var det också, men mycket tidigare - fast min morfar var faktiskt hemmaman, om man kan kalla någon som stannar hemma för att måla tavlor det, hmm...

    /T

    ReplyDelete
  3. Mycket bra kommentarer, tack S och T! Kul med nya perspektiv i denna debatt, både vad gäller omvända kön och representations-tänkandet.

    (Vaddå "inte heller läst mer än..", vem mer har bara läst rubriker och det fetstilta? Jag har läst nästan allt om Anna Anka! Fast med större intresse har jag läst om mordet på Linda Chen i Falun, där har jag verkligen läst ALLT den senaste veckan.)

    P S Min pappa var hemmaman på 70-talet, men bara i ett halvår! Jag tror inte han fattar än idag vilka växlar han hade kunnat dra på det, att vara den stöttande hemmamannen.

    ReplyDelete
  4. Sorry, jag läste det (felaktigt!) som att du inte följt Anka-diskussionerna. Ber ödmjukast om ursäkt för den slutsatsen.

    ReplyDelete
  5. Alltså, jag tog det inte som en förelämpning eller så... ;-)
    Men det finns massor av grejer som jag lägger ner oroliga mängder tid på att följa, som jag av olika anledningar inte skriver ett jota om på bloggen! Oftast för att jag inte har så mycket att tillföra i ämnet...och det har verkligen gällt Anna Anka-debatten.

    ReplyDelete
  6. Visst, det finns säkert massor av kvinnor i till exempel Italien (eller Egypten) som skulle ta det Anna Anka säger som helt normala saker, men när det hårdlanseras här i Svedala får det en litet annan ton. Det är ju inte bara hon själv som backat upp det, framförallt är det Newsmill, TV3 och andra medier. Hur många dokusåpakändisar eller t ex idrottstsjärnor har fått debattartiklar spökskrivna åt sig, och innan de ens var kända? (Newsmill-killarna hade ju uppenbart fått förhndstips om vad som var på gång, det var inte så atrt de såg programmet och ringde Ankan nästa morgon: antagligen hade de sett hela det första programmet i förväg.) Zlatan har aldrig fått det, han väcker liknande upprörda känslor - fast mer beundran - helt på egen hand.

    Just känlsan av att Anna Anka är en familjedebattens marionett, att det står några bakom henne och rycker i snörena men vägrar ta något ansvar tror jag är oerhört provocerande för många här. Sverige är i grund och botten tt land där den sturiga individualismen som kommer från små förhållanden sätts högt - de flesta här gillar inte tanken på att behöva sitta i knät på familjen om man inte valt det själv - och då blir den våldsamma uppmärksamheten kring Anna Anka en utmaning. Samtidigt är vi inte så vana vid inställningen att "politik är bara show" att vi direkt slår ifrån oss sådana här absurda utspel..

    ReplyDelete
  7. Apropå individualism (eftersom jag inser att T. eller nån annan kommer att hojta till): naturligtvis kan man göra egna val, avvikande val, vara individualist på det sättet och ändå samtidigt jobba hårt för att leva upp till förväntningar från någon som finns där på avstånd, publiken i Sverige eller någon som man vet hjälper till med att bygga ens varumärke som, till exempel, "lyckad och kaxig hermmafru med skinn på näsan". De där kraven behöver inte vara uttalade heller, de kan helt enkelt vara en del av spelet. Som Gunnar Ekelöf sa: tidsandan kan beställa saker och ord av människor trots att det aldrig kommit någon beställning med posten.

    Och Anna Anka är ju verkligen inne på att hon vet vad svenska kvinnor och män behöver, vad som är rätt. Att debattartikeln inte skrevs av henne håller inte riktigt för att vifta bort det: både Anna och Newsmill-redaktionen har ju intygat att det är hennes egna åsikter, och det stämmer också bra med vad hon sagt i tv-serien och i intervjuer.

    ReplyDelete
  8. Det är ju helt poänglöst att rikta några repliker till Anna Anka, och det fattar folk. De som man skulle rikta frågorna till - anser du att Annan Anka har jobbat hårt för de pengar hon beskyddas av? är det vettiga paroller det här? - är väl snarare t ex Newsmill-Leo eller någon av dem som förmodligen står bakom, men han skulle givetvis bara slå ifrån sig "det är inte jag som har sagt det, det är hennes tankar - och har ni inte sinne för humor?"

    ReplyDelete
  9. Newsmill tar in så mycket smörja så man blir helt förkrossad ibland. De körde ju Mohumed Omarr in i det sista också. Ankans uppmärksamhet beror uteslutande på att hon är ett "fenomen" och de tror att hon ska höja upplagor, dra tittare osv. Om något så har vi väl genom henne faktiskt fattat att den svenska konsensusen kring jämställdhet är så gott som total. Och det är bra så! Tråkigt däremot är det svenska medielandskapets... fulhet.

    /T

    ReplyDelete
  10. Om kosensusen om svensk jämställdhet vore så fast som du tillstår, hur kunde folk bli så till den grad upphetsade av Anka? Hon är ju en komplett meningslös person och hon är inte ens hemmafru. Om man är säker på sin sak gäspar man bara lite medlidsamt.

    ReplyDelete