Jo, det är absolut fler än du som inte blivit kloka på det – massvis av såväl svenskar som amerikaner och människor av andra nationaliteter är totalförvirrade, och det blir fel ofta.
Gunilla!
Jo, de flesta läsarna av din blogg har nog förstått vad du heter. Men däremot kanske det finns fler än jag som ännu inte blivit riktigt klok på hur efternamnet ska uttalas... :-)
Medborgare X
Tyskar är förlåtna om de säger "Kinn" (=haka) med hårt uttal. Amerikanarna är förlåtna, för de har verkligen fullt sjå med underliga efternamn från hela världen att hålla reda på här. Och italienarna är förlåtna, de med – för det ser konstigt ut med ett ord som alls börjar på k- i italienskan, och de har inte samma uttal utan där skulle "Cin" få ett t-förslag.
Men vad gäller svenskarna kan jag inte begripa det. (Möjligen blir folk förvirrade över att vissa som heter till exempel Kristina kallar sig "Kinna" med hårt uttal?)
Namnet följer nämligen vanliga, svenska uttalsregler. K framför i, e, y, ä, ö, ni vet... Mjuka vokaler!
Uttalas alltså som början på Kinnekulle, [orten] Kinna, Kinnevik, kines, kista... Fortsätt med kedja, kyrka, kättare och körsbär så hajar ni.
När jag var sju år hade jag problem med tje- och sje-ljuden och fick gå till talpedagogen i min skola. Då kunde vi alltid ha mitt namn som exempel, så blev det rätt till sist! (Ni anar inte vilka ramsor jag fick traggla – definitivt "Sju sjösjuka sjömän på skeppet Shanghai", och jag fick lägga ändlösa memoryspel med bilder föreställandes såväl sjuksköterskor som kineser.)
Här i USA har jag för övrigt ett helt annat problem med mitt namn. Att namnet börjar med K- och inte med Sh-, som många tror när de ska skriva ner det, är jag van att förklara – och ibland får vi ta uttalet flera gånger, om de är måna om att få till det rätt.
Men jag har upptäckt att många sedan skriver Kimm. Och ibland blir det även Gumilla. Möjligen har jag ett talfel vad gäller m och n, eller så är telefonlinjerna dåliga. Eller så tänker de på det spanska efternamnet Gumilla. Kimm verkar det också finnas många av. Och stavningen måste bli korrekt, exempelvis om de ska skicka mig något elektroniskt.
Så nu försöker jag att alltid bokstavera på ett av mig hemmagjort bokstaveringssystem: Georgia – Utah – Nebraska – Iowa – Louisiana – Louisiana – Alabama; Kansas – Iowa – Nebraska – Nebraska, med extra betoning på alla Nebraska. (Har tyvärr bara varit i två av dessa delstater, gissa vilka.)
Skönt att mitt namn är rätt kort. På svenska brukar det räcka med att jag säger "Kinn som i Kinnevik".
/Gunilla
Jag har hört att när potatissorten King Edvard var ny i Svea rikt på 50-talet någon gång, så fick den heta "Tjing Edvard". Det var ju det uttalades.
ReplyDeleteEfter att ha hört det kan jag inte längre läsa på skylten ovan potatisbingen i affären annat än "Tjing Edvard".
Haha, klockrent!
ReplyDeleteOch somliga säger väl fortfarande "tjex"?
ReplyDelete/T
Du kan ju vara nöjd att du inte heter Kederstedt - och uttalar det med ett hårt k...
ReplyDeleteT,
ReplyDeleteHaha, just det, "tjex" är ju fantastiskt! När vi var nyinflyttade i Stockholm visste mamma inte riktigt hur hon skulle uttala Kista och Akalla...men det var nog att Kista blev med kort istället för långt [i].
Daniel,
Hehe... Jag tror att jag lyckats uttala ditt namn korrekt, men har nog aldrig varit helt säker!