27 October 2009

Monica Antonsson intervjuade Svein Tryti först

Eftersom IB-affären varit på tapeten under hösten – alltsedan Jan Guillous memoarbok "Ordens makt och vanmakt" kom ut och överlag fick tämligen okritiska recensioner – har jag på sistone tipsat såväl Studio Ett-redaktionen på Sveriges Radio (9 september) som Godmorgon världen (24 september) och Expressen (i lördags) om att de borde intervjua norrmannen Svein Tryti i Vallentuna. Samt lagt ut tipset till alla på Twitter.

Så vitt jag vet har ingen nappat på mina tips. Men nu har han åtmistone dykt upp i Svenska Dagbladet, apropå vem som var den ursprungliga källan till uppslaget. Inte Bengt Erlandsson, som Jan Guillou tydligen själv skriver i sina memoarer (och som jag mest kände till som Läsarnas ombudsman i tidningen en gång)!

Tänk att man kan ha så olika minnesbilder. Detta är mycket intressant för alla som är det minsta intresserade av psykologi och/eller journalistikhistoria.

Den som intervjuade Svein Tryti om hur han tipsade FiB/Kulturfront om IB-affären så att jag fick kännedom om hans namn var dock Monica Antonsson.

Ända sedan jag läste hennes text från 1998/2005 har det förvånat mig att ingen plockat upp den. Jag har inte fått någon som helst respons på mina små tips (som jag skickat till redaktionerna med Monicas goda minne), vilket verkligen förvånar mig. Monica har själv tipsat Expressen. Men nu kanske någon gör en ny intervju med Tryti (jag antar att han figurerat tidigare i medierna; IB-affären har ju utretts framlänges och baklänges).

Det vore på tiden, för IB-affärens tillkomst och omständigheter är uppenbarligen fortfarande mycket kontroversiell och omstridd. Som ni kan läsa i SvD-texten anser Svein Tryti att IB-avslöjandet mest var Peter Bratts förtjänst. Så här skrev Monica Antonsson:
Svein tog kontakt med tidningen Folket i Bild/Kulturfront (FiB).
– Jag gick upp på redaktionen och berättade min historia för Jan Guillou. Han trodde mig inte. Han sa åt mig att gå hem och läsa Kriminaljournalen.
En annan medarbetare på FiB ville veta mer så Svein skaffade fram namn och adresser till ansvariga för registreringen av så kallade vänsterelement.
– Jag fick löfte om att källan skulle hållas hemlig men Jan Guillou skrev att källan var en nära släkting till en av IB:s chefer. Det resulterade i att min väninna utsattes för långa, pressande förhör och blev psykiskt knäckt.
På Newsmill har de börjat vinjettera artiklarna med "Gåtan Guillou", vilket det verkligen är – och så kallar de det förstås för "Guillou-gate". IB-medarbetaren Svante Winquist skriver där om att tolkningsmonopolet kring IB-affären nu brutits:
"IB-affären är Sveriges i särklass segaste skandal som återkommer i media med ungefär med samma frekvens som influensaepidemier. Agendan har inte sällan satts av journalister som haft ideologisk och bekantskapsmässig anknytning till Jan Guillou.
– – –
Hur har Jan Guillou kunnat med att ta åt sig äran för IB-affären i media på det sätt som skett under 36 år, utan kritiskt granskning från sina kollegors sida? Hur kan han kasta ur sig homofoba öknamn till en journalistkollega utan att bli "stenad" av kåren i övrigt? Han borde åtminstone ha blivit utesluten ur Journalistförbundet! Var den tidigare ordföranden i Publicistklubben en makthavare med särskilda privilegier innan Expressen gjorde sin journalistiska plikt?"
Visst är det så att Guillou varit "untouchable". Det märktes inte minst på Publicistklubbens Gömda-debatt i januari. Nästan ingen – utom Monica Antonsson förstås, och en närvarande icke-journalist vid namn Karin – polemiserade mot hans besynnerliga monolog om varför han inte läst Gömda, och varför "sanning" är ett problematiskt begrepp.

Klart att "sanning" är det, om man är mytoman.

Läs gärna det blogginlägg jag skrev i början av september, apropå hur recensenterna av Jan Guillous yrkesmemoarer missade att diskutera hans förhållande till minne, sanningsenlighet och källor.

Uppdatering: Nu har svd.se lagt upp den Brännpunkts-artikel som nyhetsartikeln jag länkar till ovan hämtat informationen om Svein Tryti från: "Norsk student var den verkliga IB-källan" av Lars-Olof Lampers, sekreterare i Säkerhetstjänstkommissionen.

Ett förtydligande: Trytis tips var alltså en (1) ingång, som parades med annan information från Bratts "deep throat"-källa Håkan Isacson (som han träffade på Prinsen).

En rättelse: Jag skrev igår att Guillou nog inte var frilansjournalist när KBG-kontakterna inleddes, utan jobbade på FiB Aktuellts redaktion. Men enligt en av intervjuerna han gett hade han precis fått sparken därifrån, så då var han väl frilansjournalist. Kronologin är inte helt klar.

Monica Antonsson skriver idag om Jan Guillou och Svein Tryti [länken här var tidigare fel, nu korrigerad]

/Gunilla Kinn

21 comments:

  1. Tack för detta
    Frihetbästating

    ReplyDelete
  2. Skitbra. Lo más cojonudo que ha leido en mi vida...

    ReplyDelete
  3. Jag tänkte en tanke imorse om Stasi listan. Arne Lemberg mördades i Uganda tillsammans med två journalister från tyska Stern. Vi vet att Idi Amin arbetade för eller sponsrades av Östtyskland, Sovjet och Libyen. Vi tror oss veta hur KGB och andra organisationer tar hand om personer som har golat på deras spioner.

    Om den svenska Stasi listan offentligörs så kanske vi svenskar kan hjälpa tyskarna bringa klarhet i de tyska Stern journalisternas avrättning.

    Det här kravet bör ju i alla fall både det svenska och tyska journalistförbunden ställa sig bakom kan man tänka.

    Hur ser tysk lagstiftning ut på detta område? Någon som vet?

    Cuben

    ReplyDelete
  4. Mycket intressant läsning, tack för den.

    ReplyDelete
  5. Det senaste om Jan Guillou är enligt DN att han nu ska "försöka minnas" lite mer om KGB-historien och - göra ett pockettillägg i sina memoarer! Otroligt löjligt och väldigt pinsamt för Guillou och Piratförlag. Jag förutsätter att man inte tänker prångla ut detta mot betalning, utan distribuerar tillägget gratis till de som köpt boken. Syns ju som faktafel har uppstått...Läser man inläggen kring Guillous KGB-turer i dagens SvD så framstår han tyvärr som en ren mytoman, redo att tillrättalägga verkligheten och fakta helt enligt eget huvud och vinning. Men påföljd att medmänniskor far illa.
    Har vi stött på det förr månntro...?

    ReplyDelete
  6. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  7. Samt tillägget "Baserat på en sann historia" :)

    ReplyDelete
  8. Pocketillägg, oj! Monica Antonsson föreslog annars att de kan trycka om boken och skriva "...baserat på en sann historia" någonstans...

    Visst är det pinsamt, ur förlagssynpunkt. Hoppas någon journalist snart kopplar ihop detta med Gömda-pinsamheterna, det kanske kan bli någon rad i en årskrönika. ;-) Annus Horribilis för Piratförlaget, typ. Men det är det ju inte, det har gått bra för dem på massor av andra sätt.

    Med Bengt Erlandsson kanske det kan vara så att det var någon annan person som satt på Tennstopet och skrävlade om IB, och att Guillou tog fel på person (snarare än at hitta på incidenten)?

    Vem vet, men det där får han nog kolla upp.

    Visst framstår det som att han är om inte mytoman så en person med lätt mytomana drag - eller med starkt selektivt minne.
    Det inser när man när man läser om de starkt skilda minnesbilderna som andra (hans mor, halvsyster, klasskamrater m fl) hade apropå substansen i Ondskan.

    Att minnet är selektivt gäller förstås oss alla, och det kan inte vara lätt att försöka dra sig till minnes händelser som utspelade sig för cirka 40 år sedan.

    Problemet är väl att Guillou utmålar sig som sanningssägare etc. Då blir fallet förstås större. Tror många som köpt Ordens makt och vanmakt känner sig lurade.

    Men OBS! Det där med att medmänniskor farit illa har varit ett _betydligt_ större problem med Gömda och Asyl, såvitt jag kan bedöma!

    ReplyDelete
  9. Medmänniskor som farit illa - menar du de som direkt drabbats av LM's lögner genom att hängas ut etc, eller menar konsekvenserna av det politiska projekt som hon aktivt arbetat med?

    Jag tänker här på ändrad vårdnadslagstiftning, att "Gömda" användes som kurslitteratur på socialhögskola (kommentar från socionom i inlägg på Newsmill, vill jag minnas) - kort sagt att en jävla massa barn kommit i kläm när man demoniserat män.

    ReplyDelete
  10. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  11. Jag menar alla dem som blivit direkt och indirekt drabbade av Liza Marklunds framfart.

    (Resonemanget förutsätter förstås att Jan Guillou inte gjort något värre än vad vi vet nu... Men han tycks förstås också ha lämnat en massa sårade människor i sitt kölvatten.)

    ReplyDelete
  12. Nu har jag läst DN-artikeln. Tycker inte alls det är konstigt att man reviderar sina memoarer till pocketupplagan, tvärtom!

    ReplyDelete
  13. @Gunilla:
    Du skriver: "Visst framstår det som att han är om inte mytoman så en person med lätt mytomana drag - eller med starkt selektivt minne."
    Det var väl ungefär samma sak jag skrev för några veckor sedan när jag framförde åsikten att Jan Guillou visar vissa drag som kan förknippas med psykopater. Egentligen inte så konstigt. Han har i något sammanhang antytt att om han inte blev framstående i sitt nuvarande gebit så kunde han ha blivit en framstående företagsledare. Och det är ju en yrkesgrupp som även forskningsvis har förknippats med sådana drag. Gjorde han inte det när han hävdade att (över-)klasskamraterna från internatet Solbacka inte lyckats särskilt bra här i livet. Till skillnad från han själv alltså. Nåja, det är från minnet så jag kommer inte ihåg detaljerna.

    ReplyDelete
  14. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  15. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  16. Självklart är det inte fel med revideringar av faktafel i böcker. I det här fallet blir det helt enkelt lite löjligt. JG:s memoarsläpp föregicks av rätt många intervjuer där han förklarade att han nästan känt sig tvingad att skriva boken om sig själv, eftersom han ville undvika oskickliga och okunniga skribenter som skulle ge fel bild. Att JG uteslöt KGB i boken, inte mindes fem år av kontakter, som rimligtvis måste ha spelat en stor roll för denne naive yngling, ger ju faktiskt en skev bild av vem JG var vid den tiden. Om inte Expr hade grävt, hade inget pockettillägg skett och allt varit frid och fröjd i JG:s tillrättalagda värd. Fortfarande inkläder sig JG gärna rollen av den oförvitlige journalisten. Men hans agerande visar på allt annat än ett trovärdigt handlag. Två skäl nämner han som orsak till mediadrevet, men jag tror faktiskt att det finns ett tredje. Människor gillar inte när journalister manipulerar med sanningar eller spelar under täcket för egen vinnings skull. Hade Expr aldrig grävt, skulle JG aldrig försöka minnas och Piratförlaget rädda ansiktet med en reviderad pocketupplaga.

    ReplyDelete
  17. Såg du förresten att jag fick in en av mina ca tio frågor i Expressen-chatten? Jag måste erkänna att jag förstod egentligen inte hans svar men noterar tillfredsställt att han inte förnekade att han beslagits med flera lögner. Det var lite intressant.

    Fråga och svar:

    "Stefan Lu: Du tar oftast till taktiken att (aktivt) inte bemöta svaromål när det kommer besvärande motbevisning/alternativa påståenden som relativt enhetligt visar att du inte varit sanningsenlig? Varför bemöter du inte när du beslås med falska uppgifter?
    Jan Guillou: Det gör jag hela tiden, men då publicerar inte journalisterna mina svar. Mina kolleger vill ha mig att säga dumma saker, inte kloka saker."

    ReplyDelete
  18. Det här citatet från ett inlägg på Moncia Antonssons blogg garvade jag gott åt:

    "Fan va rom håller på å ljuger dom där feministjournalisterna. Fan den där Marklund kanske man ska rekrytera som forward hon kan finta bort vem som helst. och tror du inte man kan kolla med Monika om hon är ledig på helgerna, henne skulle vi ta in på studs som järnspis i högerbacksposition, de e nog fan ingen som flyttar på henne i första taget även om de så skjuter i huvudhöjd duckar hon nog fan inte. Hon skulle nog fan inte ens blinka! "Sen vet è fan hur man skulle kunna hålla råm isär i omklädningsrummet,
    vicke kaos Mjauuuu!"

    Hela inlägget finns här

    http://monicaantonsson1.blogspot.com/2009/10/rolig-berattelse-fran-slabang-om-mia.html

    ReplyDelete
  19. Anonym,

    Mycket väl uttryckt, håller helt med dig!

    Stefan,

    Aha, det var din fråga! Jag noterade den, främst förstås för svaret, för jag undrar ju vad Guillou syftar på. Han har givetvis alla möjligheter att lägga fram fakta så som han vill (i Expressen, i Aftonbladet, på Piratförlagets hemsida etc)..!

    Ja, jag läste berättelsen om snubben som ville värva Liza och Monica till fotbollslaget, mycket roligt!

    ReplyDelete
  20. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  21. Ja, jag dängde in ett tiotal frågor tror jag. Bland annat en mitt under chatten som gick ut på vem det var som valde ut vilka frågor som skulle besvaras, Expressen eller Guillou.
    Jag brukar inte delta i sådana här chattar så jag vet inte om det är vanligt att de börjar ta emot frågor en (eller flera?) timmar innan själva chatten tar vid. Det förtar ju en del av känslan i en "liveföreställning". Och det känns rumphugget när man aldrig får in en följdfråga. Frågorna, för att inte säga chattarnas ”kommentarer”, tenderade nämligen att bitvis bli överdrivet servila i en utsträckning som jag inte hade väntat mig.
    De två frågor jag helst hade velat få med, och som jag skickade in både före och under chatten, var följande:
    1. Du sa att du bara fått de 800 kronorna som arvode från KGB? Enligt flera samstämmiga uppgifter fick du 600 + 800 + cigaretter + sprit vilket sammantaget förefaller bli så mycket mer än 800 kronor. Vidhåller du idag att du bara fick 800 kronor och om inte, hur mycket har du totalt fått i pengar och in natura från KGB eller KGB närstående?
    2. Hur gick det praktiskt till när du delade arvodet för KGB-artikeln med Lemberg? Och hur mycket fick han respektive du?
    Det coolaste var iaf att han inte förnekade att han beslagits med lögn på flera håll. Och om han med svaret menar att han hela tiden bemöter de som påstår att han inte är sanningsenlig så kan jag bara konstatera, av det jag själv hört från ’hästens egen mun’, att jag oftare hört att han sagt något typ: "Jag har inte någon kommentar", "Det förtjänar inte en kommentar" eller att Bratts påstående tänker han inte bemöta ’för hans eget bästa’. Allt detta sällsynt arrogant men har uppenbarligen varit effektivt upprätthålla sin egen version (med hjälp av servila media). - Sammanfattningsvis har jag då mest hört detta om hans gamla lärares uppgifter, hans mamma och övriga familjen o liknande som alla sagt att Guillou fabulerar friskt, dessutom med hållpunkter/checkpoints som styrker deras påståenden om att han fabulerar.
    Guillou är fantastiskt duktig på mycket, inte minst på att visa sig ’von oben’, att vara gränslöst arrogant och oförskämd och – faktiskt – etikettsbefriad när han ärekränker utan att följa upp bemötanden. Brukar inte han framhålla sin goda kunskap om vett och etikett? Eller gäller inte det för journalister/författare?

    ReplyDelete