08 May 2010

Länkar till Tom Alandhs Östberg-filmer

Missa inte Tom Alandhs filmer om Annika Östberg på SVT Play. De ligger ute till och med den 27 maj.

Annika – ett brott, ett straff, ett liv, del 1 (58 minuter)
Annika – ett brott, ett straff, ett liv, del 2 (53 minuter)

Nya filmen om Annika Östberg:
Att stå utanför och se in... (29 minuter)

Mina blogginlägg med etiketten "Annika Östberg Deasy".

En lång text från i fjol för den som vill ha en saklig kalifornisk redogörelse av fallet (skrivet av en lokalredaktör som jag har kontakt med):
http://lakeconews.com/content/view/11955/919

Gunilla

P S Detta håller egentligen inte för ett blogginlägg, utan är bara svar jag just skrev till Jonas F:s kommentarer i detta inlägg. Det är nedplitat i all hast fritt ur minnet, utan att jag detaljkollat saker i filmerna t ex, så ta det för vad det är.
Jag lägger upp texten här dels för att Blogger inte ville låta mig spara det som en kommentar, dels eftersom inlägget var gammalt.

Jonas: "Är hon så oskyldig som hon hävdar lyckönskar jag henne verkligen till en ny chans i livet, med familj i närhet omkring sig."

På vilket sätt hävdar hon att hon är oskyldig, menar du?

Hon säger att hon var oskyldig till att skjuta personerna i fråga (restaurangägaren Torre och polisen Helbush) i bemärkelsen att hon inte höll i pistolerna och inte hade för avsikt att de skulle dö. Men hon har ju definitivt medgett skuld till medhjälp och till att hon och Bob Cox överhuvudtaget hamnade i situationerna som ledde till morden -- alltså inte bara någon hon erkänt i den rättsliga processen, för att undgå dödsstraff, utan även en moralisk skuld.
Både i Tom Alandhs filmer och i andra intervjuer har hon talat mycket om den djupa skuld som hon hela tiden känt och vet att hon får leva med till döden.

Jonas: "Men vi har bara hennes version av vad som egentligen hände. Jag vill påminna om att det finns en serie besvärande vittnesmål kring henne och hennes trovärdighet. Och kring tidigare dråp m.m."
Det är lite försåtligt, tycker jag, att skriva "kring tidigare dråp m m" – det låter som att det handlar om flera, men gäller ju ett (1) fall (San Francisco 1974).
Det är riktigt att Annika Deasy hade en villkorlig dom för dråp (manslaughter) hängande över sig, vilket givetvis låg henne i fatet efter de två morden.
Och naturligtvis var hennes trovärdighet låg hela tiden fram till 1981 -- hon var narkoman och hade begått en lång rad brott som hängde ihop med hennes narkomanliv (langning, inbrott, bedrägerier som falska checkar etc; kanske det du menar med "m m"?). Säkert även senare. Men jag uppfattar hennes trovärdighet i dag som hög och vet inte riktigt vart du vill komma med att ifrågasätta den låga trovärdigheten tidigare. Isåfall får du gå in mer konkret på punkter där hon idag står fast vid tidigare versioner som kanske inte stämmer.

Det stämmer ju inte heller att endast hennes versioner finns. Se till exempel Tom Alandhs första film, som bygger på intervjuer med flera advokater och polisutredare.
En av dem diskuterar exempelvis den kriminaltekniska bevisningen kring dråpet/mordet 1974, och förstår inte att domstolen den gången, med den bevisningen, kunde köpa att hon tog på sig skulden. Det stärker alltså isåfall hennes senare berättelse, återgiven i Lena Katarina Swanbergs bok -- att hon tog på sig brottet för att skydda en tungt kriminellt belastad pojkvän vid namn Chris.

Under debatten om Annika Östberg har det ofta hävdats att man inte vill kännas vid att unga/blonda/svenska kvinnor kan begå tunga brott. Det kan vissa av dem (oss) naturligtvis, men i fallen 1981 (liksom troligen även 1974) fanns det ju en synnerligen tungt kriminellt belastad desperado som gjorde jobbet... Ockhams rakkniv funkar ganska bra i det här fallet.

Nu är det i och för sig mycket möjligt att domstolen skulle ha dömt både Annika Östberg Deasy och Bob Cox till hårdast tänkbara straff (dödsstraff var ju möjligt, enligt en av försvarsadvokaterna). Men det är heller inte otroligt att till och med den domstolen, trots den allvarliga synen på brotten -- som också framgår väl i Alandhs film -- i Lakeport, hade relativiserat straffen. Eftersom Bob Cox tog livet av sig fick Annika implicit överta även hans skuld (min slutsats, inte Alandhs).

Sedan kan jag hålla med om att den allmänna mediebilden av Annika Östberg Deasys fall – nyhetsartiklar med mera – varit missvisande. Något vi aldrig får veta, men som hade varit intressant, är hur den skulle ha sett ut ifall svenska myndigheter och medier hade fått kännedom om hennes fall redan 1981.

Jonas: "Hur påverkar hennes frigivande så snart efter återkomsten till Sverige andra (och kanske än mer oskyldiga) dömdas chanser till överflyttning i framtiden? Det kan finnas stater med mindre ansträngd kriminalvårdsbudget än den kaliforniska som använder detta fall emot oss."
Mnja, det vore intressant att följa upp om så sker, men de flesta delstater/stater har heller inte riktigt den kaliforniska synen på straff (skulle vara Texas). Det är inte sååå många ens i Lakeport som följt detta på sistone.
Jag har för övrigt direktkontakt med en lokalredaktör där, och brukar tipsa henne om när det finns saker att skriva -- till exempel apropå Tom Alandhs intervju på Basta.

Jonas, se gärna Alandhs filmer! I ett avsnitt av den nya filmen (som är mer som ett långt nyhetsreportage, inte lika gestaltade som de tidigare filmerna) kommenterar hon personer som i den svenska debatten spekulerat kring hennes brott och tycker att hon gott kunde ha fått sitta längre i Kalifornien.

2 comments:

  1. Hej Gunilla,
    Nu hittade jag det. Ber om ursäkt för att detta inte är något svar egentligen. Jag ska försöka hinna se åtminstone sista länken (sitter och försöker hitta tid att planera mitt long overdue 50-årskalas - ett sjyst i-landsproblem, som mest störs av mina små barn, för vilka jag tar det mesta praktiska ansvaret med en väldigt upptagen fru).

    Jag räknar mig dock inte till någon "kvarsittningsmobb" vad gäller hennes straff, utan försöker se det i ett justitie- och eller mediaperspektiv.

    Vi har ju ett annat aktuellt frisläppande i Sverige, i mina ögon av mycket grövre karaktär: barnflickan i Knutby, som undslapp traditionellt straff, trots att hon erkänt lokaliserande av erforderligt vapen (via resor till och efterforskande på "Plattan" och annorstädes) och mord samt mordförsök. Men som samtidigt lyckats övertyga rätten om att hon på fullt allvar trodde hon fått anonyma SMS av Gud...

    Not very likely, om du frågar mig. Där vill jag verkligen ta upp frågan om (omvänt?) justitiemord. Helge Fossmo får gärna sitta kvar, på sitt Manson-liknande manér. Men det finns en till jag inte vill se ute på ett tag.

    Så, en redan mycket hårt straffad kvinna som möjligtvis inte varit fullt ärlig om vissa detaljer, men brutalt ärlig om många andra, upprör mig egentligen mindre än något mera aktuellt.

    Här har vi i mina ögon ett fall där möjligtvis såväl ålder som kön och religion friat en även fortsättningsvis mycket farlig (eller åtminstone gravt straffvärd) person.

    ReplyDelete
  2. Tack för länkarna, ska återkomma när jag sett/läst dem. Tills vidare, varför inte översätta "diversity sucker" med "mångfaldskramare"? Alla associationer till sugande blir lite långsökta tycker jag. "be a sucker for" innebär ju att man är svag för något, inte att man bokstavligen suger på något, som för övrigt har en lite annan betydelse på svenska. Möjligtvis är "kramare" lite negativt laddat, men innebär åtminstone att man är för något, att man omfamnar något.

    ReplyDelete