Hör mer om samma fenomen i en rapport från Sveriges Radios Johan-Mathias Sommarström som nyligen var vulkanreporter – tillsammans med en flock kolleger från hela världen:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=3677587
Ett utdrag:
"TV-fotografer, tidningsreportrar och radiojournalister knuffades för att få de bästa platserna – och se'n sprintade [de] mot intressanta intervjuoffer, för att få sin egen intervju med sin egen vinkel – som se'n i artiklar och reportage visade sig bli mer eller mindre identiska ändå, som journalistiska kloner, ungefär.Fast jag hade ändå gärna velat åka dit, förstås. En kollega som valde att inte fara till Island, fastän h*n hade chansen, tyckte att det skulle ha blivit för sent att komma dit, några dagar efter alla andra. Jag kunde inte låta bli att påpeka att det ändå hade varit något att berätta för barnbarnen, att man bevittnat en aktiv vulkan på närhåll. Till Venice, Louisiana, åkte kollegan i alla fall senare..!
Vid de enorma naturområdena vid vulkanen skulle det väl ändå vara lugnare, trodde jag. Här fanns ju mer plats att sprida ut sig på – men nehejdå. Vid vulkanens fot finns en liten rastplats där ett tjockt asktäcke täcker både marken och bord och bänkar. Här samlades alla journalister, som ett slags inofficiellt pressrum.
Med den rökspyende vulkanen och en asktäckt bondgård som kuliss riggade TV-teamen sina kameror här – och iklädda målaroveraller ovanpå finkostymer med slips, och i perfekta frisyrer i asknedfallet, lästes så kallade ståupp-prator in, med dramatiska stämmor.
Munskydd hängde som smycken under hakan, användes aldrig – det gjorde inte heller skyddsglasögonen, mer än hos vissa som hade dem på när de filmade.
Enstaka isländska lantbrukare åkte förbi på vägen och fascinerades kanske mer av medieuppbådet än av vulkanen. Det suckades också: "Ojoj, bara de inte skrämmer iväg turisterna nu.""
/Gunilla
De här reportagen ger en unik inblick för oss fåkunniga, som inte vistas i dessa miljöer. Även om jag försökt snappa upp vad jag kan genom åren är det en bitvis dråplig skildring. Kul, mer sånt.
ReplyDeleteAlldeles för lättköpta poänger i radiokåseriet tycker jag...Det är väl bra att journalister finns på plats, även om det just här råkade det bli lite trångt. Vad är alternativet?
ReplyDelete