Ris och ros till SvD; ros till AB:s romreportage

BORGHOLM ”Hur gör man en tidning?” frågade femåriga Astrid mig allvarligt och apropå ingenting särskilt vid frukostbordet idag.

Så jag försökte efter bästa förstånd förklara att det är massor av olika personer som bland annat planerar, skriver i, fotograferar bilder till, hittar på rubriker, trycker och delar ut tidningen, och att den kommer nästan varje dag.
Jag är inte helt säker på att hon och storasyster Clara riktigt begrep, men de fick några ledtrådar inför framtida tidningsspaningar i alla fall.

Och PK-faster, det vill säga jag, fick en bra anledning att visa tidningen som låg framför oss – dagens Svenska Dagbladet – och berätta om barn i världen som tvingas arbeta, men att utvecklingen ändå kan gå åt rätt håll. Detta apropå Mangha Rams berättelse för Agneta Lagercrantz på Idagsidan om hur han gick från skuldslaveri till läkarstudier. Det var en nyhet som funkade att göra om till en stor och viktig berättelse för småtjejerna (som konstaterade att de inte skulle vilja bo i Pakistan). Sedan åkte de iväg och badade på Böda Sand, men jag kan tänka mig att vi återkommer till det där med barnarbetare som inte får gå i skolan någon annan gång. Eller till hur man gör tidningar.

För övrigt vill jag rekommendera dagens understreckare i Svenska Dagbladet, om de fotografier som tyska soldater tog under andra världskriget. Otroligt intressant läsning!
Här är ett trivialt men ändå belysande exempel på poängen med nätet: ett enda foto rymdes, i liten skala, i papperstidningen, men 14 på nätet.



Måste också kommentera att det var väldigt konstigt med SvD:s nyhetsjobb om vårdplatser, där det i ingressen påstods att Sverige har den lägsta andelen vårdplatser i världen. De andra länderna vars vårdplatsantal redovisades låg alla i Europa, utom ett: USA. Konstig definition på ”världen”, får man nog säga... Världen ≠ västvärlden.
Möjligen hade ingresstexten kunnat handla om att Sverige har världens mest effektiviserade vård. Inte samma sak.

Med tanke på allt hat som spys över Aftonbladet just nu, inte minst i läsarkommentarerna till allehanda blogginlägg om Littoringate II (och det är en väldigt intressant debatt om pressetik, politik och journalistik, om man rensar bort de värsta tokstollarna och konspirationsteoretikerna):

Det är synd att så få uppmärksammar den satsning Aftonbladet nu gör på att uppmärksamma zigenarnas/romernas situation i Europa, genom ett stort antal reportage ur människorättsperspektiv signerade stjärnreportern Peter Kadhammar.
Jag har hittills bara läst första dagens texter, om hur utbildningsväsendet och samhället misslyckats med att integrera romer, men de var förstås mycket intressanta.
Jag gick själv i en skola med många romska barn, och är uppvuxen med böckerna om Katitzi – så jag slukar sådana här reportage. Gör det, ni också!

/Gunilla