Globaliseringsrådsinfo, tack!

NEW YORK Inte en enda journalist tycks ha fångat upp vad det här med regeringens nyinrättade "globaliseringsråd" innebär. Det ger inte ens minsta träff vid googling, utan är bara något som jag hörde Lars Leijonborg nämna i förbifarten att han skulle bli ordförande för (i kommentarerna om hans post som utbildningsminister), i något radioinslag.

Jag vet att globalisering är en term som säger allt och därför intet, särskilt efter att ha deltagit i diverse statsvetenskapliga seminarier i ämnet i början av millenniet.
Men eftersom jag likt New York Times' Nicholas Kristof helst av allt i hela världen vill bli typ globaliseringskolumnist eller dito -reporter vill jag veta allt om detta råd.

Det verkar som att regeringen låtit sig inspireras av Danmark på den här punkten.

Uppdatering: Lite mer googlande ger vid handen det som ni till skillnad från mig säkert redan visste: att ett globaliseringsråd ingått som en punkt i Alliansens valmanifest (när det presenterades var jag på matlagningskurs och hade dålig koll på vad som hände i Sverige) och att det skrivits en hel del om det.

Enligt detta nyhetsbrev ska rådet bland annat hantera folkpartiets förslag om språktest som krav på svenskt medborgarskap. Märkligt forum! Inte behövs det ett globaliseringsråd för att slå fast att det kravet är rätt idiotiskt. Inte som allmän idé om att språk är synnerligen viktigt för deltagande i samhället och integration etc etc, för det är det såklart – utan som juridiskt styrmedel och medborgarskaps-krav, eftersom det är så godtyckligt och rätts-osäkert och ställer krav på en mängd undantag.

Och ett globaliseringsråd riskerar såklart att mest av allt bli ett forum för floskler om att världen krymper och om global interdependens. Eller så blir det hur spännande som helst.

/Gunilla