Veckans snackis

NEW YORK Pontus Forsström*) skriver också om hur Maria Borelius borde ha pudlat från början ... och han har antagligen rätt i att "om några dagar kommer storyn om de 700 miljonerna som gick åt på K-world-äventyret".

Lägg till det där med brorsans Attendo och det hela blir en story som blir en belastning som blir en alltför stor belastning som blir en avgång. Och det behöver knappast ta "några dagar".

Se även Lena Smedsaas' TV4-kommentar – och Addisons resonemang om moderaternas val av symboler (men det handlar faktiskt inte om Borelius utan om Westerberg).

Förresten, det är ju conventional wisdom i bloggosfären att "Expressen snodde Magnus Ljungkvists scoop". Hur det är med det är inte klarlagt, men notera Lena Mellins s k cred idag. Fast inte har reportrarna lusläst varken Ljungkvists tabell eller någon annan... I alla fall inte raden för 1990.
Isåfall skulle de inte låta MB komma undan med svar som: "1990 tjänade jag 17 500 kronor. Min man tjänade inte heller mycket då." (AB) eller "Vi var inte rika då i början av 90-talet." (Expr). För det året tjänade Borelius och hennes man tillsammans 1 029 300 kronor. Nästan 43 000:– var i månaden. Rätt mycket idag för rätt många; ännu mer då (se dock resonemanget om att en vit lön skulle ha slukat en stor del av detta).

Haha, här sitter man på FN-högkvarteret i New York och trodde att man följde veckans stora nyhet, men det här med Nordkorea har ju bara blivit god tvåa.

/Gunilla

*) Uppdatering: Jag började plötsligt undra om jag stavat rätt, för något kändes fel, så jag kollade namnet – och insåg att Forsström bara var karlns pojknamn. Pontus Schultz, ska det ju vara.
Så kan det bli när man inte riktigt bott i Stockholm de senaste sex åren. Fast med tanke på just det är det kanske lite förvånande att jag alls kom ihåg "Forsström".
Namnändringen förklaras här. Jag inser att jag träffat svärmodern i sammanhanget; hon är förläggare till min gudsons mors böcker.