Oaxaca på omslaget!

NEW YORK För andra gången har ett av mina fotografier fått äran att hamna på Amnesty Press' omslag! Förra gången var det människor i Östtimors huvudstad Dili som var avbildade (hösten 2001), nu är det människor i mexikanska Oaxaca.

Sedan jag började skriva om mänskliga rättigher – symptomatiskt nog 2001 – har jag också haft flera bildreportage inne i tidningen, från Västpapua, Jemen, Haiti, upstate New York och Grönland. Hehe, så blir det när man har världen som arbetsfält... ;-)

Som jag skrev här, när jag var i Mexiko i juli och oväntat hamnade mitt i ett mycket turbulent, politiskt läge, var jag orolig för att dessa bilder inte alls skulle komma att publiceras någonstans – och nu har en av dem dessutom ansetts platsa på omslaget. Jättekul!

Det är extra roligt att just detta tekniskt ganska undermåliga foto blev en omslagsbild, eftersom den togs under rätt eländiga omständigheter...
Förutom att jag ett par timmar tidigare hade varit med om ett antal tårgasattacker och hamnat mitt bland stenkastande poliser (!) och demonstranter och därefter tagit mig genom en turbulent stad med massor av oroliga folkmassor, och därmed var ganska omtumlad, så ösregnade det.
Mina händer var alldeles skrynkliga, jag var genomvåt och uselt klädd för regnväder, och jag har ingen aning om hur man bäst tar bilder i regn. (Skickade efter denna dag ett mail till en av de "proffsfotografer" jag jobbar med och fick goda råd, som dessvärre försvann med min dator innan jag hade internaliserat dem.)
Fotona togs på en slags folkfest, så det var extremt trångt, svårt att ta sig fram och svårt att hitta bra vinklar – eftersom man alltsomoftast fick en massa ryggar alldeles framför linsen. Dessutom hade ungefär alla på sig trista regnkåpor, över sina fina, brokiga festkläder. Ett tag satt jag och hukade på marken intill scengolvet, där jag i och för sig hade fri sikt men där folk dansade och slog i klackarna i att regnvattnet skvätte mot mig hela tiden... Eländes elände. (Det var så eländigt att det faktiskt bara gick att skratta åt alltsammans.)

Fler regnfoton – från ett annat evenemang en annan dag – kan ni se om ni scrollar ner här.

När jag tog bilden ovan tänkte jag i och för sig faktiskt att den skulle kunna bli en bra omslagsbild. För sådana kräver dels människoansikten, dels att det finns lagom stora ytor att lägga tidningshuvud och pufftexter på. Och det kändes att den sammanfattade stämningen i Oaxaca ganska bra – exotisk utan att vara exotiserande (eller nå't så'nt...).
Fast när jag senare såg regndroppen som hamnat på linsen (intill snubbens svarta hatt) tänkte jag att det nog ändå inte skulle funka. Plus att jag då inte hade någon avnämare till alltsammans.

Men sedan fick jag det! Behöver jag säga att Amnesty Press är en av mina favorittidningar att jobba för..?! Hela reportaget finns här.

/Gunilla