Risotto och picknick

NEW YORK Inte mycket bloggat på sistone, men för alla medlemmar i Intresseklubben: De senaste dagarna har jag ägnat mig åt att besöka ett människorättssymposium med efterföljande middag, testäta en viss restaurang med ny regim, intervjua exilburmeser och folkrättsexperter, hänga på Guggenheim, skriva artiklar, laga risotto, baka en smulpaj med äpplen och plommon, sova mycket – samt delta i en trevlig picknick i ömsom soligt, ömsom molnigt Central Park (typisk New York-experience, med deltagare från Sverige*2 samt USA/Vietnam, Frankrike, Turkiet, Mexiko och hmmm...ett land till, oklart vilket).

Och så har jag äntligen haft en diskussion med mina inneboende – vilket satt långt inne, eftersom de uppenbarligen inte velat prata om att de uppenbarligen misslyckats med att hitta ett nytt boende.
Eller rättare sagt, de har varit så upptagna med att köpa ett hus upstate New York (en affär som bara nästan är i hamn än så länge, men tydligen har de fått fatt på en kåk två och en halv timmars bilresa norrut) samt med att förbereda ett litet deltagande på en filmfestival i Schweiz att de nog inte satsat all nödvändig kraft på att skaffa ett lägenhetskontrakt här i New York. Vilket man nog behöver för att det ska bli något.

Så sent som i fredags fick jag veta att de troligen skulle flytta före månadsskiftet – vilket inte verkade särskilt realistiskt, eftersom det återstod blott en helg och de inte hade packat minsta lilla låda. I söndags, allra sista dagen på hyresperioden, hade jag inte fått veta någonting om andra planer, och fick draaaaaa det ur S.
Vi kom överens om att det var lugnast och skönast för alla inblandade om de får en månad till på sig att leta efter något (alternativet vore att de panikflyttat någonstans före Schweizresan, om några dagar). Så nu bor de kvar här ett litet tag till ... och det går väl bra. Intressant nog tänkte de väl ungefär som jag anade och beskrev här.

Lustigt nog tänker de sig att nästa Manhattanboende ska vara downtown nå'nstans (inte i det förhållandevis billiga Inwood, till exempel). Lycka till! kunde jag inte låta bli att säga, med tanke på att jag inte riktigt förstår hur en modest lön på två personer ska kunna bekosta såväl husamorteringar som en downtown-hyra. "Jag har alltid försökt med saker som är omöjliga", blev Seans svar. Hm, men om en månad åker de allt ut!

/Gunilla