Bjudresor revisited

NEW YORK Senaste nytt i den sunkiga bjudrese-businessen hittar ni här: Resumé skriver om hur diverse modeskribenter och -bloggare bjudits på en tretusenkronorsresa till Paris, av Christian Lacroix och La Redoute. (Ingick verkligen bara en flygresa? Hur var det med hotell, måltider och andra arrangemang? Uppdatering 14 januari 2008: Har nu talat med en journalist som var med på resan. H*n berättar att resan blott var över dagen.)

Som vanligt utmålas modeskribenter som kvasijournalister, och det ligger något i det, men jag gissar att inte bara magasinsanställda och frilansar deltar i denna business. Även seriösa reportrar på dagstidningar deltar, tror jag, i exempelvis EU-kommissionens studieresor i Europa utan att redaktionerna alltid står för kostnaden. Men läsarna får såklart aldrig veta det.

Jag tänkte be er som är intresserade av dessa frågor att läsa om detta nu och gärna börja begrunda problematiken, eftersom jag inom kort kommer att blogga om en egen bjudresevånda jag hyser – och gärna vill höra era reflektioner! Ungefär som när Redaktör'n skrev kloka kommentarer här.

Jag funderar nämligen på att tacka ja till en inbjudan till en tämligen exklusiv resa, trots alla mina principiella invändningar.

Resan kommer i vilket fall som helst att bli ännu ett riktigt ordentligt förlustprojekt, för mig – om den nu alls blir av. Detta eftersom eventuella arvoden knappast kommer att täcka tiden det lär ta att skriva ut jobben, än mindre de kringutlägg jag kommer att ha (t ex dyra flygbiljetter för att komma till platsen det gäller), än mindre all tid som all planering och själva resan tar.
I bästa fall går jag plus/minus noll vad gäller kassaflöde, och får betala enbart med tid (vad som ska betala de fasta räkningarna på hemmaplan blir ju lite oklart om man inte går plus, men det brukar lösa sig).

Resmålet det gäller är i alla fall synnerligen spännande, och journalistiskt riktigt aktuellt och intressant, så jag är böjd att försöka få igenom alltsammans – om Gud, redaktörerna och PR-konsulten som kontaktat mig alla är med på noterna samtidigt.

Att jag därmed kommer att kunna beskyllas för att kasta sten i glashus, för jag kommer även fortsättningsvis att ha en kluven och kritisk inställning till bjudresefenomenet, får jag finna mig i. Kanske är det tyvärr som signaturen Karin skriver i en kommentar till Resumétexten:

Utan PR-arbete av detta slag skulle vi inte ha några modemagasin/motorsportmagasin/matmagasin/resemagasin osv överhuvudtaget för de skulle inte ha något intressant att skriva om. Annonser/frilansarvoden räcker helt enkelt inte för såna utgifter – så där har ni sanningen. Inget att förfasas över enligt mig.

Jag har talat med några redaktörer om detta, och de förfasar sig inte särskilt mycket heller. En skrev: "Du är den sortens skribent som jag inte skulle misstro även om det rör sig om en bjudresa (– – – ) någonstans handlar det verkligen mest av allt om skribentens karaktär och omdöme". Och det ligger väl något i det.

Men min policy är nog i alla fall att bara åka på bjudresor om följande tre villkor är uppfyllda:
1. att jag berättar utförligt om resans förutsättningar här på bloggen
2. att jag berättar för redaktionen i fråga om resans förutsättning (haha, de vill inte veta, gissar jag, för de vet om att de egentligen borde betala åtminstone lite av frilansars resor)
3. att läsarna får veta något om resans förutsättningar i texten (detta förhållande är svårt för mig att garantera, en redaktör kan alltid stryka en sådan anmärkning)

Synd att ingen tidning har motsvarande policy. Aftonbladet framstår förvisso som ett etiskt föredöme när Sofi Fahrman i Resuméartikeln talar om att ingen från tidningen någonsin åker på bjudresor, men tillåt mig tvivla.
Jag känner i alla fall flera journalister som varit anställda på tidningen för att skriva resereportage och som deltagit i långväga bjudarrangemang ("annars skulle det bli tomt på resesidorna", som en av dem sade). Det var några år sedan, så det kan i och för sig hända att policyn ändrats?! Numera är det väl ändå de resande läsarna som får skriva resereportagen och som gärna gör det gratis...

Oj, nu blev det en massa skrivet om detta redan nu. Men jag återkommer som sagt i ämnet. Tillsvidare kan ni läsa mitt inlägg från december i fjol om lyxmutade journalister.

/Gunilla