Dissa inte alla krönikor!

NEW YORK Jag reagerade, apropå föregående inlägg om recensionen av Flat Earth News, mot en annan sak när jag nu läste Ulrika Kärnborgs text, nämligen följande citat:

Krönikor och tyckande prioriteras därför att det är billigt material med högt läsvärde som inte kräver förkunskaper av skribent eller läsekrets.

Krönikor får ofta klä skott som bevis på den nya tidens ytliga medieklimat, och visst tycker även jag att det är trist när resurserna skärs ner för granskningar, reportage och annat gediget journalistiskt arbete. Men jag vänder mig mot den kategoriska beskrivningen av krönikor som material som "inte kräver förkunskaper".

Det är ungefär som att påstå att det inte kräver förkunskaper att skriva recensioner (bara för att det råkar finnas bokrecensioner som mer bygger på tyckande och läsarglädje än litteraturhistoriska studier).

Visst finns det slarvigt skrivna krönikor som mest känns som spaltutfyllnad, och visst finns det krönikörer som mest svamlar och som ger intryck av att ha rafsat ihop sin text – men det gäller verkligen långt ifrån alla. Att figurera med namn, bild, varumärke, persona, whatever höjer faktiskt insatsen för rätt många krönikörer. Man kan inte kläcka ur sig vad som helst, utan måste leverera någorlunda initierade texter.

Jag tror inte jag behöver dra exempel på vare sig bra eller dåliga krönikeskribenter, ni kan säkert lätt tänka ut egna sådana.

Själv är jag ingen klockren krönikör, men jag gillar att skriva i olika genrer och blir alltid glad när jag blir ombedd att skriva krönikor. (Fast jag föredrar ordet "kolumner"/"kolumnist", dels för att det låter lite skönt gammaldags och dels för att "krönika" blivit så belastat som begrepp...)
Jag har skrivit sådana för bl a Gourmet och Civilekonomen, och min ringa erfarenhet är att de absolut kräver såväl förkunskaper och erfarenhet som en hel del research.

Ett exempel: Fick häromdagen en beställning på en krönika, som ska levereras redan i början av nästa vecka. Den ska bygga på en artikel jag skrev nyligen i ett ämne, nämligen den om diplomaterna, vilken krävde dussintals timslånga intervjuer, resor i olika länder och ackumulerade möten med diplomater under många år. Ändå kommer kröniketexten att kräva ny research och nya intervjuer, för att bli aktuell och relevant för sin målgrupp, denna gång nämligen diplomaterna.
Mitt mål är att de ska läsa texten till slut (som om jag kunde kolla det!) och de lär de inte göra om de inte märker att jag vet någorlunda vad jag skriver om.

Det är likadant med mina andra kolumner – främst för Gourmet, där jag skrivit flest. Massor av intervjuer, fältarbete, faktakollar och research har legat bakom varenda en. Förkunskaperna krävs enbart för att tänka ut vad man skulle kunna skriva om!
Och detta är knappast unikt för mig. Jag vet skribentkolleger som också lägger ner flera dagar på att skriva krönikor. Som sagt, ni kan säkert komma på massor av duktiga krönikörer med förkunskaper i det de skriver om. Jag tror ni hittar fler sådana exempel än motsatsen.

Vad gäller krönikeskrivande hoppas jag förresten att ni följer debatten om Sakine Madons texter i City. Förra gången det begav sig skrev jag en hel del här, men denna gång har det skrivits så mycket, och jag har inget att tillföra. Men läs Madons blogginlägg, där finns dels hennes korrespondens med City och dels länkar till alla möjliga som bloggat i frågan. (Och om någon undrar: nej, jag känner henne inte alls. Men jag gick fram till henne på ett kalas häromåret för att säga hej och liksom stödja henne i kampen för yttrandefrihet...)

Åter till Flat Earth News. Jag har tidigare kritiserat att Nick Davies likställer nyhetsbyråmaterial med PR. Tyvärr upprepar Ulrika Kärnborg detta. (Se vad jag skrev om det här, skrålla ner till "P S II".)

Däremot gillar jag – journalistikromantiker som jag är – hennes slutkläm:

...om större delen av världen ligger i medieskugga måste det finnas massor av storyer där ute som bara väntar på att bli berättade?
Och om de stora medierna inte längre har möjlighet att göra det, ja, då uppstår ett fantastiskt tillfälle för de små och mer journalistiskt oberoende aktörerna att kliva in.

/Gunilla