Tisdagsfulblogg

NEW YORK Sent igår kväll kontaktade en journalistikstudent i Piteå mig för att fråga om hur det fungerar att frilansa utomlandsifrån. Jag begriper inte hur han ska kunna göra något av alla långa pladdriga svar han fick ... om nyhetsvärdering, finansiering, ämnen och annat. Det mesta av det jag sade var sådant jag skriver om ofta här, som mitt gamla vanliga klagomål om bristen för fora för vanliga samhällsreportage.

Det var många bra frågor, men bland dem en som fick mig att haja till en smula – nämligen om hur det egentligen är med säkerheten när man jobbar i New York?
Studenten levde uppenbarligen kvar i föreställningen att detta är en farlig stad. Men det är det ju inte.
Så jag avfärdade resonemanget, lovade att skicka denna intressanta Guardian-artikel om varför brottsligheten rasat i New York de senaste 15 åren och gjort det till en av USA:s säkraste städer. Jag förklarade att vi som skriver härifrån tyvärr sitter framför våra datorer för det mesta, och att det är sällan vi rör oss i några av de osäkra områden som trots allt finns här i staden – men att det förstås är annorlunda för dem som rapporterar från Irak och andra oroshärdar. Och att jag förvisso gjort lite lagom osäkra saker när jag varit i Oaxaca (tårgas), Chhattisgarh (tigrar och terrorister, åtminstone risk för sådana) och Port-au-Prince (tårgas). (Om frilansar och risktagande, läs gärna mina gamla inlägg här och här.)

Ja, det är verkligen lite mesigt med New York, och hur avundsjuk är jag inte på kolleger som fått rapportera från exempelvis Burma, Kina och West Virginia nyligen. Mitt småborgerliga liv innehåller just nu mest kaféhäng och blomsterodling i lägenheten. Men som tur är kom jag på att jag strax före intervjun med studenten hade promenerat omkring i östra Harlems halvsluskiga industrikvarter (4 km). Alltid något.


/Gunilla