På Federal Halls baktrappa

NEW YORK Dagens eller rättare sagt kvällens kontor: baktrappan på Federal Hall, en pampig byggnad med huvudentré på Wall Street, där John McCain just nu håller sitt "town hall"-möte, hosted by Fox News.
Minst två av mina svenska kolleger sitter därinne på läktaren, men jag kom dessvärre för sent för att bli insläppt. Säkerhetskontrollen gör att man måste vara på plats minst 45 minuter före start, och det lyckades jag inte med. (Jag hade dock goda skäl att vara sen, mer om det senare.)

Så besviken blev jag, eftersom detta var min första chans att få se John McCain live. Han är inte så ofta i New York, och de möten som har hållits på sistone har varit stängda för medierna (men öppna för $28,500-donatorerna) (javisst, Barack Obama har också sådana möten med inträdesbiljett av dyrare modell).

Jag sitter alltså här på trappan, uppkopplad till wifi-nätverket McCain 1, och har vid det här laget gett upp de enträgna försöken att tjata mig in genom gorillan i dörren. Alldeles nyss svischade Connecticut-senatorn Joe Lieberman förbi, mer spännande än så har det inte blivit.



Men som ni ser är jag inte ensam. Faktum är att vi är ett dussin journalister som inte lyckats komma in, trots mycket tjatande hos funktionärerna och en del mobiltelefonsamtal till kolleger som redan befinner sig *på insidan*.

Fast efter ett tag gick det upp för mig att jag faktiskt nästan är den enda *riktiga* journalisten här på trappan. Jag trodde att de andra var allehanda frilansar, av det slag – ofta studenter – medierna anlitar som extrareportrar, när deras egna inte kan vara på plats eller när det krävs någon extra person för att samla fler pratminus.

Men de andra här är snarare vad jag skulle kalla aktivister, eller så kallade medborgarjournalister, kompletta med datorer, videokameror och egenhändigt tillverkade "presskort" runt halsen.
De är unga, de är arga, de verkar relativt energiska – och de berättar för mig att de finns på plats vid politiska evenemang så ofta de kan, för att ställa de kritiska frågor som de anser att "mainstream-medierna" inte ställer. De rapporterar genom webbsändningar på sina olika organisationers hemsidor. Häromveckan hängde de utanför Bilderberggruppens möte, och det senaste året har de punktmarkerat såväl Rudy Giuliani och John McCain som Hillary Clinton och Barack Obama. Ikväll var planen att ifrågasätta McCains Irak-policy.

En av dem – killen med uppsatt hår på bilden – visade sig vara en fullfjädrad 9/11-konspirationsteoretiker. Han gick igång rejält med ett utlägg om USA-imperialismen.
Förutom att rapportera om politik är han skådespelare och regissserar teater, men ingen av dessa aktiviteter verkar särskilt lukrativ. Medborgarjournalistiken genererar förvisso en del donationer från nätpubliken, men de pengarna skänker de vidare till Ground Zero-skadade människor. Så det var lite oklart hur han egentligen försörjer sig. Han förklarade att han inte bryr sig om pengar, men jag antar att hans hyresvärd i Brooklyn gör det?
Förresten undrade han om jag brukar känna mig censurerad. Det visste jag inte riktigt vad jag skulle svara på. Det innebär kanske en slags censur att inte få/ha/lyckas sälja in några nyhets- eller politikbevakningsuppdrag alls, ja, men det var nog inte riktigt så han menade. Jag förklarade stolt att jag är så mainstream-medial man bara kan bli, och att det förvisso händer att jag skriver i politiska magasin – men då både vänster och höger så att de liksom tar ut varandra.

Lite senare:
När mötet var över – vi kollade på lite av det genom FoxNews direktsändning, som givetvis hamnade i datorerna – kom jag in i Federal Hall och kunde se hur det såg ut därinne. Och jag lyckades med det som var mitt mål, nämligen att hitta och prata med diverse unga New York-republikaner till en helt annan story. De tyckte Sverige var toppen, efter att ha varit på bröllop i Visby, så när jag berättade att jag hade "started my career at Radio Gotland" så hade jag liksom halva inne.

Så här såg det utanför på trappan när de republikanska donatorerna strömmade ut ur Federal Hall (fotografierna tagna med min dator balanserad av mig i famnen omgiven av folk, så ursäkta bildkvaliteten).



Intressant fenomen, detta med medborgarjournalisterna, kom jag på när jag insåg det där med att de själva hade fixat sina presskort, och kanske en framtida story. Inget scoop, precis, men ändå en fascinerande bild av valrörelsen. Jag tog deras mailadresser så får vi se när jag stöter ihop med dem igen.

Anledningen till att jag kom för sent för att bli insläppt var att jag var på Apple Store Soho med mitt Airport Expressproblem vilket tog lite längre tid än planerat. Genius Bar för tredje gången på en dryg vecka, jippi. Denna gång fick jag tala med en snubbe som verkligen hade koll, och som visade mig massor med specialinställningar – som hur jag bör kolla och ändra kanalen som wifinätverket använder ibland. Vi ställde in alltsammans efter alla konstens regler – och när jag kom hem så hittade faktiskt datorn mitt wifinätverk, vilket det inte gjort tidigare.

Det innebär förstås inte att alltsammans nu fungerar. Airport Express blinkar fortfarande orange istället för grönt och lyckas uppenbarligen inte koppla upp sig mot DSL-modemet... Så jag har hållt på och grejat med detta hela kvällen (igen) och får väl fortsätta med det i morgon nu när jag kan några nya tricks. Skulle inte förvåna mig om jag får åka till Apple Store apropå detta en fjärde gång. Men det gör jag ju så gärna.

/Gunilla