Levittown: "Self-Interest Trumped Racism"

NEW YORK Ett av de mest intressanta reportagen jag läste från valrörelsen i våras handlade om Levittown, ett arbetarklass-samhälle i Pennsylvania som verkligen representerar det klassiska USA med ett egnahem, bil, två barn, man i tillverkningsindustrin, hemmafru och en äppelkaka i fönstret.

Reportaget visade hur äldre, vita arbetarklassväljare inte kunde tänka sig att rösta på Barack Obama, och många av dem hymlade inte med att det hade ett direkt samband med hans hudfärg. Det blev en direkt utlösande faktor till Obamas kommentar om hur bittra demokrater i delstater som Pennsylvania klamrar sig fast vid sina vapen och sin religion (ett uttalande som kanske var tänkt att vara empatiskt, men som spanns och uppfattades som djupt elitistiskt och arrogant). Hillary Clinton sopade sedan mattan med Obama i primärvalet, och det var inte minst denna väljargrupp som McCain & Co hade hoppats fånga genom att kampanja hårt i Pennsylvania.

(Jag försökte för övrigt i våras sälja in ett reportage till ett svenskt magasin om Levittown, och som ni kan tänka er gick det inte så bra.)

Nu har skribenten återvänt dit och frågat människor vad det var som fick en majoritet av dem att trots allt rösta på Obama. "Självintresset övervann rasismen", blev slutsatsen, liksom att människor helt enkelt behövde lite tid vid att vänja sig vid denne främmande fågel.

Läs det gamla reportaget här och det nya här. Utdrag:

Tina Davis is the council president in Bristol Township, which has the highest concentration of Levittown voters. She said she had endless conversations with constituents who said they would not vote for Obama. “Most of them couldn’t give me a real answer why,” she said. “I had some of them reciting those stupid e-mails saying he was a Muslim. I’m pretty blunt. I would just say to them, ‘You’re against him because he’s black.’ ”
She thinks some of those who argued with her and insisted till the bitter end that they would vote for Mr. McCain just stubbornly did not want to acknowledge they had changed their minds. In the end, she believes they ended up voting out of a different kind of fear — fear for their own economic survival. Self-interest trumped racism. “They had to ask themselves if they wanted a really smart young black guy, or a stodgy old white guy from the same crowd who put us in this hole,” she said.

/Gunilla

P S/uppdatering:
Läs detta igen: "...those who argued with her and insisted till the bitter end that they would vote for Mr. McCain just stubbornly did not want to acknowledge they had changed their minds".
Verkligen en omvänd Bradley-effekt, alltså! Bradley-effekt – att människor säger att de kan tänka sig att rösta på en svart kandidat men sedan inte gör det. Ovannämnda effekt – människor säger att de tänker rösta på McCain av envishet och för att de inte vill erkänna att de ändrat sig, men röstar ändå på Obama till sist.
Detta Foxinslag från Scranton – vars spinning jag skrev om här – illustrerar nog Levittown-väljarna ganska väl: