Inger Segelström svarar (nu med transkript)

STOCKHOLM Till min förvåning: Inger Segelström håller fast vid det hon sade i SVT:s Debatt den 15 januari, och vilket renderade henne flest röster i min omröstning.

Jag gjorde en kort "intervju" per mail idag, och fick genast svar. I normala fall är det inte en intervjuform jag gillar, eftersom man inte så lätt kan ställa följdfrågor – men jag kan inte lägga ner mer tid på gratisjournalistik än vad jag redan gör... Så håll till godo, ta det för vad det är.

Nedan har jag transkriberat ur Debatt. Jag lägger in hela mitt långa mail i kommentarfältet, så ser ni vilka frågor Segelström besvarade.

Jag hinner inte kommentera svaren, men det kan ju den som vill göra.

Hej Gunilla
TAck för ditt mail
Jag sa inte att jag struntar i om berättelsen är sann eller inte utan om det är en roman eller faktabok
Mina åsikter grundar jag på möte med Mia och engagemang för kvinnor utsatta för våld i mer än 30 år sedan vi startade Kvinnohuset i Stockholm och började ta fram en Kvinnobalk i grundlagen
Mina åsikter om Mia har inte ändrats efter att jag läst Monica Antonssons bok
Mvh
Inger S

OK, tack för snabbt svar!
Jag hoppas att det är OK att jag lägger ut dem till mina läsare.
Gunilla Kinn

Hej Gunilla
Tack för nytt mail. Helt OK att du berättar vad jag svarat dig
Det här är vad jag sa i Debatt och har fått massor och massor av mail från personer som delar min uppfattning och beklagar att det blivit bokformen och inte våld mot kvinnor som diskuterats. Få verkar läst böckerna
Mvh
Inger S

/Gunilla

Transkript
Från SVT Debatt, 15 januari
(Jag har tagit bort diverse small talk om missade plan.)

Från cirka 14:20
Inger Segelström:
– För mig är det viktigt att få vara med i den här debatten, eftersom jag är en av de få som har träffat Mia. Och jag struntar i om Gömda är en roman, dokumentär eller inte, och jag har inte träffat Liza Marklund.
– Jag träffade Maria, efter att hon av en av Sveriges högsta domstolar – kammarrätten – fått ett beslut att hon och hennes familj behövde flytta från Sverige av säkerhetsskäl. För mig var det en skam för Sverige, och det var också en skam för mig som s-kvinnors ordförande och riksdagsledamot. Jag försökte övertala Mia att ge Sverige en chans. Jag pratade också med dåvarande justitieministern. Men Mia svarade mig att hon orkade inte, hon vågade inte. Och sedan dess har jag då jobbat med andra kvinnor som blivit utsatta för våld.
– Men för mig är sakfrågan viktigaste, och att det är många jurister som...

Jan Josefsson:
– Men du struntar i om boken är sann eller inte, säger du?

Inger Segelström:
– Ja, därför att, därför att... Det måste vara omkring hundra personer i Sverige – jurister och domar och socialarbetare – som har bedömt den här historien. Migrationsmyndigheterna i USA, när hon fick asyl i USA, har undersökt det här. Och därför finns det ingen anledning för mig att ifrågasätta historien!

[Monica kommenterar därefter, se länken.]

(– – –)

Från c:a 18:50

Inger Segelström:
– Alltså, för mig som har jobbat med våld mot kvinnor i så många år, så är det så att Mia gjorde allting rätt! Hon anmälde misshandlaren. När hon inte kände sig säker så var hon tvungen att fly. Och se'n, det som var toppen av allting – det spelar ingen roll vad Monica Antonsson säger: Du får inte en av Sveriges högsta domstolar, kammarrätten, att ge dig rätt att lämna landet, om det inte finns en hotbild. Och samma sak, när Mia – tror jag – som enda svensk någonsin får asyl i USA, därför att hon är hotad. Och hon får det, därför att det är inte säkert för henne i Sverige.
– Alltså, hon är en representant för kvinnor som är utsatta för våld. Och jag har inte hört nå'n hitintills som ifrågasätter domarna. Det som debatten handlar om, det är ju om det här är en roman eller en dokumentär! Jag skulle vilja att vi pratade om: vad är det den här boken beskriver?

Uppdatering: Ett aningen utförligare transkript finns på Flashback (tack, Jonas!).

Jag kan inte kommentera allt som gör att detta framstår som en smula tokigt. Den som inte redan kan fakta får leta på Monica Antonsson blogg eller läsa hennes bok. Men en sak bara, som exempel, apropå:
"Du får inte en av Sveriges högsta domstolar, kammarrätten, att ge dig rätt att lämna landet, om det inte finns en hotbild."
Målet som kammarrätten avgjorde 1994, och dessförinnan länsrätten, handlade inte om huruvida Mia hade "rätt att lämna landet" eller ej (sic! behövdes utresetillstånd från Sverige på den tiden?) eller om det fanns någon hotbild. Det gällde huruvida familjen hade rätt till 350 000:– i socialbidrag för etableringskostnader i Chile eller ej. Läs mer om domarna här.

Jag kan bara konstatera att jag och Inger Segelström drar helt olika slutsatser av det som står i Monica Antonssons bok. Där beskrivs det för övrigt att Segelström hade vettiga synpunkter och kritiska frågor till Mia när de sågs i riksdagshuset 1995.

/Gunilla