"Only since being freelance --- a real journalist"

NEW YORK Den brittiska sajten Journalism.co.uk är en guldgruva med information för journalister, inte minst för nybörjare i branschen och alla som drömmer om att frilansa – jag tror att jag har en hel del frilans-wannabes i läsarskaran här? Varje gång jag hamnar där tänker jag att jag måste systematisera min koll på vad de skriver.

Nu hittade jag en fin liten kärleksförklaring till frilanstillvaron, av den brittiska reportern Helen Coydon, som liksom jag wallraffat i eskortservice-branschen med dold mikrofon (vilket jag och två klasskompisar gjorde när jag gick på JMK, med resultatet publicerat i Aftonbladet).

Ett citat (som jag förstås själv står för):

Freelance allows me to cover the stories that I have an interest in. It's only since being freelance that I've felt like a real journalist.
Getting a story idea, researching it and following it through from pitch to print gives a huge sense of satisfaction. It stops being a job and becomes a way of life. I never stop working: I'm glued to my laptop, constantly Googling and researching story ideas. I never felt like that when working for someone else.

Just det, det är faktiskt så att man lätt känner sig mer som "riktig journalist" som frilansjournalist, eftersom man kan välja att jobba som man vill och inte behöver känna sig riktigt som en kugge i redaktionsmaskineriet (som vi självvalda frilanssjälar föreställer oss att googlarna och LAS-slavarna gör).
Läs Mattias Hermanssons text om dessa maskinerier och det journalistiska ståndssamhället i DN! Jag läste just om den, och den är riktigt bra. Utdrag:

Men det är som om tredje statsmakten, journalistkåren, är uppdelad på förindustriellt vis. Som de fyra stånd som en gång i tiden styrde den andra statsmakten, riksdagen. Journalistiken har sin adel (chefsnivån), sina präster (kolumnister, debattörer), borgare (fastanställda på redaktionerna) och bönder (de som står utanför) vars slit de tre första nivåernas privilegier vilar på.
Med ett förändrat samhälle spelade ständerna ut sin roll, och ersattes med en mer modern maktfördelning. Kommer journalistiken nå samma punkt?

"De som står utanför" i form av att vara eviga vikarier och inhoppare är kanske snarare som statare eller lantarbetare, medan vi frilansjournalister är mer som självägande bönder, ibland tyvärr med vissa statusproletära inslag, hehe...

Nå, det var en parentes. Helen Coydon kommer med tre bra råd, som jag också delar men inte riktigt hade kunnat formulera. Ett referat av dem (hela texten alltså här):

1. att man måste jobba med stories man brinner för eftersom de kommer att ta all ens tid
2. att följa nyhetsflödet för de ämnen man är intresserad av för att kunna göra egna uppföljningar
och
3. Inse att man måste vara hårdhudad, ta vare sig uteblivna telefonsamtal eller elaka läsarkommentarer på nätet personligt.

På journalism.co.uk finns ockå tips för den som vill flytta utomlands för att frilansa – i detta fall de speciella svårigheter som inträffar om man jobbar från Nya Zeeland – och mycket annat.

/Gunilla