02 March 2010

Att tiltshifta verkligheten

NEW YORK Plötsligt dyker tilt shift-tekniken upp nästan överallt! Jag hörde först talas om den hos ... Vassa Eggen, tror jag det var (hittar dock inte postningen) häromåret, och tyckte det såg bedårande ut med den lilla miniatyrfilmen man fick se via en länk. Eller om det var ett foto. Minns inte riktigt.

En av de sista sakerna jag gjorde i Stockholm var att se Joakim Eneroths fina utställning på Galleri Christian Larsen i Vasastan. Där visades bland annat bildsviten "Alone With Others", med fotografier som tagits i tilt shift-läge.
Jag ska inte ge mig in på att förklara hur det funkar här, för det kan jag inte – utan nöjer mig med att citera Clemens Poellinger som skrev om Eneroth i SvD:
"Genom att skärpedjupet bara ligger över ett smalt band i bilden uppstår en effekt som får betraktaren att tro att motiven är miniatyrer, att det skulle röra sig om modeller. Overklighetskänslan uppstår helt analogt, utan digitala trick, genom att fotografen lutar filmplanet inuti en storformatskamera.
Resultatet är en mjukhet, en svävande och drömlik känsla som effektivt förmedlar ett element av den atmosfär av overklighet och absurdidet som kan omgärda de mest banala aktiviteter."
Jag blev väldigt fångad av Alone With Others-fotografierna, som föreställer människor på stränder, i skidbackar och på parkeringsplatser samt hus på Manhattan.

I söndags hamnade jag av en slump på en utställning i Dumbo, med tio bilder från fotografen Richard Silvers omfattande resor runt om i världen. Han har "tiltshiftat" inte bara New York utan även Washington, Las Vegas, London, Paris, Rom, Aten, Kairo, Peking, New Delhi, Caracas och en lång rad andra platser, oftast med ikoniska byggnader såsom parlament, kyrkor och ruiner i förgrunden. Här hittar ni inte mindre än 161 av hans fotografier:
Richard Silver – Tilt shift
Jag fastnade för flera av dem, bland annat ett foto av Kinesiska muren. Eller alla, egentligen.

Uppdatering: nu tycks ungefär hälften av Silvers bilder ha plockats bort, däribland mur-fotot. Nå, det finns många andra fina. Jag gillar t ex det med Battery Park.


Och idag hittade jag (via Erik Stattin) Sam Coles fantastiska lilla film om New York, som ni kan se ovan – och som är gjord av ett urval ur inte mindre än 35 000 stycken bilder, tagna under några dagar i augusti. Kolla på den, gärna på helskärm och i högupplöst läge på datorn (klicka på "HD")!

Här finns en intervju med Sam Cole, där han berättar hur han och hans team jobbat:
http://aerofilm.blogspot.com/2010/02/sandpit-short-film-by-aero-director-sam.html

Om jag förstått saken rätt skiljer sig tillvägagångssätten åt såtillvida att Eneroth jobbar analogt medan Silve och Cole får till "tilt shift"-läget digitalt efteråt. Men jag begriper inte fullt ut hur tekniken fungerar – jag är bara helt fascinerad över resultatet.

Det som är allra mest fascinerande tycker jag är att det inte spelar någon roll att man vet att det är bilder av verkligheten och inte av något miniatyrlandskap – och hjärnan väljer ändå att fortsätta se på motiven som miniatyrmodeller. Förklara det, den som kan!

Och tipsa gärna om fler konstnärer/fotografer som jobbar med tilt shift. Hoppas att de inte blir för många, för då förlorar väl genren något av sin attraktion...

/Gunilla

8 comments:

  1. Ta en titt på Jonas Peterson, svensk bröllopsfotograf i Brisbane, http://jonaspeterson.com. Han jobbar bland annat med tilt shift. Men bara för det hittar jag inte något riktigt tydligt exempel – men kolla under Weddings och Andy & Cecilia, finns ett från kyrkan.

    Jonas har också – hade från början – bloggen Ett liv i exil.

    ReplyDelete
  2. Gillar verkligen den där filmen

    Här finns några snygga exempel: http://www.smashingmagazine.com/2008/11/16/beautiful-examples-of-tilt-shift-photography/

    Man kan också använda tilt shift tvärtom, för att få skärpa överallt http://ultraviolet.foto.no/linkeddata/portfolio/images/38112_orig.jpg

    tilt-shift objektiv är väldigt dyra, men man kan bygga sin eget av en gammal gummikolppling eller vask+rensar
    http://www.creativepro.com/article/build-a-tilt-shift-camera-lens-peanuts

    Malinka, om du är intresserad av bröllopsfoto, kolla in den här killen från NY: http://www.ryanbrenizer.com/blog/
    Jag älskar känslan i bilderna, de små komiska detaljerna, och färgerna.

    ReplyDelete
  3. Tack Gunilla för det underbara tipset som jag - trots att jag är gammal fotograf - helt missat. Jag sprider det nu vidare hej vilt!

    ReplyDelete
  4. Apropå märkliga bilder, kände du till denna heroiska skulptur som under mer än ett sekel intog en framskjuten plats vid Capitoliums entré? Ett mera klockrent uttryck för västern- och nybyggarmytologin är svårt att tänka sig, och idag ter den sig ofrivilligt komisk: http://en.wikipedia.org/wiki/The_Rescue_(statue)

    det var nog inte en dag för tidigt som den togs bort år 1958, och att den slutligen föll från en kran på väg till ett nytt musealt magasin och slogs i bitar ter sig som en slags cool ironi. Till råga på allt lär utformningen av nybyggaren vara inspirerad av Laokoongruppen! ;)

    ReplyDelete
  5. @Magnus, Gunilla,
    Horribel. Men den bekräftar mitt intryck av offentliga skulpturer runt om i USA; att de håller en förfärande låg och ofta helt prosaiskt konkret nivå.

    I San Francisco t.ex. - brandman med avsvimmad kvinna i aftonklänning i famnen till minne av jordbävningen 1906. När jag besökte Borders i Ft. Worth slogs jag av den flera våningar höga cowboy-skulpturen till häst. NYC har några guldplätterade alster vid Central Park och något geometriskt block längre söderut påManhattan. I de flesta andra städer jag besökt finns ofta helt o-originella liknande alster, eller antikinspirerade "kopior".

    Har jag fel och bara missat en massa bra, eller har sjyst skulptur-kultur aldrig nått USA...?

    ReplyDelete
  6. Inytresant teknik. Jag skulle tro att den förutsätter att man väljer motiv utan starkt närvarande skuggor, för skuggning av olika slag gör det ofta lättare att bedöma sådant som avstånd och storlek (i grova drag) i en bild. I äldre vykort från före 1960, typ - undvek man också skuggor, det bidrar till det litet soldränkta och drömilka intryck som vykort från den tiden ofta ger, pluus att vi ser dem i ett nostalgiskt ljus.

    Sedan fanns ju färgteknik tidigt, redan omkring 1910 fanns det förbluffande snygga färgfotovykort som var gjorda med tryck i tre färglager. jag är inte säker på att de var äkta färgfoto i modern mening, alltså tagna med föärgfilm, men de jag sett - bland annat en stor bunt kort mellan min mormorsmormor, hennes syster och vänner åren före första världskriget - är helt övertygande. Det är en märklig känsla att se Humlegården år 1909 i färg.

    ReplyDelete
  7. Tack för alla tips och kommentarer!

    Malinka, klart jag känner till Jonas P/Silverfisken/Ett liv i exil. Och jag trodde att jag hade bra koll på hans bröllopsfotograferande -- men jag hade missat att han använt tilt shift! Antagligen var han så tidig med att berätta om detta att jag inte förmådde tillgodogöra mig informationen...

    Jag har tillbringat den senaste veckan på några av New Yorks alla konstmässor, där det förstås fanns hur mycket fotokonst som helst. Men, jag såg praktiskt taget inget taget med tilt shift, vad jag kan minnas - så kanske risken för att "alla" ska använda det inte så stor..!

    ReplyDelete