98 procent Obama i Ovala rummet...

...var det tydligen i Reuters bilder från i måndags, enligt en kollega som tipsade mig om vad som dykt upp på hans skärm. Ovan ser ni ett litet citat med resterande 2 procent..!

Klippet börjar med att president Barack Obama talar om att han sagt till sin kollega i Afghanistan, Hamid Karzai, att det nu är verkstad och inget snack som ska gälla där – och sedan betygar han det amerikanska folkets varma känslor för det svenska. Däremellan lyckas Fredrik Reinfeldt flika in en kommentar om sitt favoritämne: klimatförhandlingarna (som stod i centrum för diskussionerna mellan Sverige/USA och EU/USA).

Klicka på pilen så får ni se bilden som döljer hoppet mellan dessa teman.

I hopen: Sydsvenskans frilansmedarbetare Johan Anderberg, SR:s Ginna Lindberg, SVT:s Per Anders Engler och Aftonbladets Per Bjurman samt några som jag inte riktigt vet. Reportern som använder Ovala rummets soffa som skrivbord är DI:s Mikael Törnwall.

Tack till Birgitta Nilsson på TT:s videoredaktion som fixat klippet åt mig!

/Gunilla

P S Jag utgår från att det är OK att citera Reuters på detta vis?! Citaträtten för ljud och bilder är tydligen lite svävande, men enligt en-som-borde-veta på Sveriges Radio är det OK att ta uppemot 30 sekunder av annans ljud till ett radioinslag, med angivande av källa, så dessa ögonblick borde falla inom lagliga gränser med god marginal.

Ett år sedan valdagen - och valkvällen

WASHINGTON För exakt ett år sedan vinglade jag och Martin Gelin på varsin stege i Grant Park i Chicago och bevittnade det historiska ögonblick då det stod klart att USA skulle få sin förste svarte president. Tidigare på dagen hade vi besökt den vallokal där familjen Obama röstade och vankat område i det område de fortfarande bor i, förutom att de liksom bor i Vita huset nu.
Läs Martins summering här, med massor av bra länkar! Det ska jag göra ordentligt så snart jag hinner... Nu ska jag hoppa in i en taxi och åka från Georgetown och hit.

/Gunilla

Punch in the stomach

Tur att jag haft Obama och Reinfeldt som distraherat mig från det här de senaste dagarna. Är så upprörd att jag inte ens orkar blogga om eländet, utan nöjer mig med att citera Medier och mångfald:

"På vilket sätt är det ett avslöjande att kvinnor oftast mördas av en närstående man som de försökt lämna? Visst kunde artiklarna ha nominerats i berättarkategorin men ett avslöjande var det inte frågan om. Att Kerstin Weigl dessutom varit spökskrivare åt två(?) av ”Mia Erikssons” böcker, dem som utmålar araber som galna hustrumisshandlare, gör det hela dessutom beskare."

Läs hela inlägget, där finns många bra förslag på bra, avslöjande reportage som gott kunde ha blivit nominerade istället!

Se även: Ingrid Carlqvists Stora Journalisttramset.

/Gunilla

Bildtexttävling II Bildt och Reinfeldt

WASHINGTON Jag har tyvärr inte hunnit kolla igenom svaren i gårdagens bildtexttävling ordentligt. Det har kommit flera kul svar, men ni får gärna lämna fler tillsvidare..!

Trots detta får det bli en tävling till, innan bilden förlorar sitt aktualitetsvärde.

Vad säger eller tänker Carl Bildt? Det är honom ni ser i bilden ovan, till vänster. Han talar i mobiltelefon, medan han ser ut över Potomac-floden.

Eller vad säger eller tänker Fredrik Reinfeldt? Han står omgiven av pressklungan till höger.

Platsen är alltså House of Sweden, den byggnad där bland annat den svenska ambassaden är inrymd. Arkitekten Gert Wingårdh, som jag intervjuade när alltsammans invigdes för tre år sedan, kom – berättade ambassadör Jonas Hafström för mig igår – på att nästan ingen av de andra monumentala byggnaderna i närheten hade tillgängliga tak eller takterrasser.

Så han valde att skapa en stor däckliknande träyta på taket, som skapar plats för evenemang med rätt många människor. Det har bland annat hållits jazzfestivaler här.

Men igår var det alltså pressträff på däcktaket. För att ni ska få inspiration till bildtextförfattandet får ni här (utom tävlan) en närbild på klungan kring Reinfeldt.

Carl Bildts blogg kan säkert också ge finfin inspiration!

Och här är jag:

Foto: Karin Henriksson
Denna bild är ännu mer utom tävlan, fast jag kan gissa att jag tänkte något om att jag kände mig som en fånig parodi på en journalist med inspelningsgrunka i fickan, en datorväska över ena axeln och en kameradito över den andra. Bara trenchcoaten som fattas.

I bakgrunden: Kennedy-centret.

Alltså: kom med kul bildtextförslag till bilden högst upp! Klicka på den, så syns den bättre.

/Gunilla

Reinfeldts present till Obama – så ser den ut

WASHINGTON Fredrik Reinfeldts pressekreterare Roberta Alenius visar en av de tröjor som idag skänktes till familjen Obama (fotot togs igår i foajén till House of Sweden).

Motivet: 08 Stockholm Human Rights, den basketförening som Reinfeldts Tensta Tigers uppgått i.

/Gunilla

SvD protesterar mot Vita huset-gästlista, del II

WASHINGTON Jag har ingen aning om hur många kolleger det var som önskat få tillträde till platserna vid dagens presskonferens vid Vita huset. Däremot insåg jag igår varför platserna måste begränsas...

Det är nämligen en väldig apparat med att få alla människor genom säkerhetskontrollerna och att slussas hit och dit mellan rummen. Jag har sett få presskonferenssalar som är så små och trånga som Vita husets pressrum!

Och i Ovala rummet där vi var igår finns förstås inte hur mycket plats som helst. På bilden ovan syns DN:s Lennart Pehrson och SvD:s Karin Henriksson till vänster (och Fredrik Reinfeldts pressekreterare Roberta Alenius, klädd i svart, till höger).

Dagens presskonferens – med Obama, Reinfeldt och Barroso – skulle gissningsvis väcka stort intresse bland internationella nyhetsmedier.

Därför fick svenska ambassadens pressråd i förmiddags den mindre angenäma arbetsuppgiften att meddela ett antal svenska journalister att de dessvärre inte skulle få komma på dagens presskonferens, trots att de så sent som igår hade grönt ljus. Kvoten hade i stort sett halverats.

Vilka fick komma? Valet föll på: Sveriges Televisions Washington-korrespondent Per-Anders Engler, TV4:s tillresta Rolf Porseryd, (samt en av dessas fotografer, vet tyvärr inte vem), DN:s New York-stringer Lennart Pehrson, Sveriges Radios Washington-korrespondent Ginna Lindberg, TT:s utsände Lars Larsson och Aftonbladets New York-korrespondent Per Bjurman.

Vilka ströks från listan? Jo, bland dem som så sent som idag blev portade lär bland andra ha funnits (gissar jag med utgångspunkt från vilka som var med igår): Svenska Dagbladets Washington-korrespondent Karin Henriksson, Dagens Industris New York-korrespondent Mikael Törnwall, Sydsvenskans New York-medarbetare Johan Anderberg och Expressens nye New York-korrespondent Peter Suneson. (DN:s Washingtonkorrespondent Michael Winiarski har ännu inte tillträtt sin tjänst.)

Enligt uppgift så prioterades högsta möjliga räckvidd; därför fick Aftonbladet och Dagens Nyheter företräde framför de andra tidningarna.

Det innebär att den svenska presskårens Washington-doyenne blev struken från listan. SvD:s Karin Henriksson – som bott här i 22 år och vars USA-erfarenhet är oöverträffad – blev tvungen att skriva om toppmötet utan att ha haft en vettig möjlighet att lyssna till vad som hade avhandlats, och med ledning endast av Reinfeldts egen efterföljande pressträff för svenska journalister. Dessutom med maximal stress, eftersom pressläggningen i Stockholm ägde rum ungefär samtidigt. Det blev en av Karins värsta arbetsdagar någonsin, sade hon efteråt.

Ingen urvalsprincip är väl helt rättvis. Men som Karin själv konstaterade: Det är väl rimligt att de medier som valt att ha en kontinuerlig bevakning med kontor i Washington (SvD, SVT och SR) hade fått företräde. Eller att hon som hade omedelbar deadline hade fått prioritetet före åtminstone någon av de tre TV-personerna (som kunde knåpa med sina inslag hela natten, till morgonsändningarna, och som rimligen hade tillgång till de internationella nätverkens bilder från presskonferensen).

Svenska Dagbladets redaktionsledning har i alla fall lämnat en formell protest om urvalet till UD.

/Gunilla Kinn

P S Se även: SvD protesterar mot Vita huset-gästlista, del I som mest handlar om mig själv.

SvD protesterar mot Vita huset-gästlista, del I

WASHINGTON Jag hade inte alls planerat att fara till Washington, i synnerhet inte som jag inte hade några direkta uppdrag här.

I god tid fick jag veta av svenska ambassadens två pressråd att det inte skulle gå att få med mig på någon av de platser som stod till förfogande för de svenska journalisterna, i samband med Vita husets pressarrangemang i anslutning till mötet mellan USA:s president (Obama) och EU (företrätt av Reinfeldt och Barroso).

Det är trångt om saligheten i Ovala rummet, och självklart kan inte alla få plats. Men i söndags kom beskedet om det extra bilaterala mötet mellan Obama och Reinfeldt, det som ägde rum igår!
Eftersom det internationella intresset kunde antas vara mindre för det än för dagens aktiviteter fanns en hel del svenska pressplatser att fördela. Så jag fick en av dem – vilket jag är väldigt glad för, eftersom det inte är ofta man får en sådan möjlighet (det gick till exempel inte att få vara med när George Bush träffade Göran Persson för några år sedan).

Det hittills enda, professionella resultatet av det hela kunde ni se ju här (undrar hur många gånger jag länkat till den bilden nu, haha?!).

Men det ger väldigt mycket för en frilansjournalist att vara med i sådana här sammanhang: inte minst är det bra för framtida nyhetsartiklar för TT och andra medier att ha hört såväl Obama som Reinfeldt tala om klimatfrågan, om Afghanistan och annat. Man träffar branschfolk, får tips, bakgrundsförklaringar och annt matnyttigt.
Igår, på presskonferensen på House of Swedens tak, fick jag såväl ett intressant resonemang om Obamahypen av Reinfeldt (hur jag nu ska använda det) som om lite allt möjligt av Bildt, och talade dessutom med ambassadör Jonas Hafström om ett och annat som också kan komma att bli stories.
Och i Vita husets pressrum träffade jag helt oplanerat på en person som jag genast insåg var ett klockrent porträtt för någon svensk tidning, vilket det också kommer att bli (mer om det någon annan gång)!
Inte nog med det, jag träffade en bekant SIPA-alumnus, vars flickvän jag en gång intervjuat, och som visade sig vara kompis med en av presskillarna på Vita huset, vars presskort jag fick. Man vet aldrig när det kan komma till användning... ;-) Sådant händer inte om man sitter hemma.

Journalism is the art of hanging around, som Gay Talese brukar säga.

Jag kommer att lägga upp lite fler av mina bilder kring alla arrangemang senare, så får ni se hur det såg ut i bland annat Ovala rummet.

Men idag var det alltså dags för de stora elefanterna att dansa – i Rosenträdgården utanför Vita huset, närmare bestämt.
Jag var så nöjd med gårdagens händelser att det inte gjorde mig det minsta att inte ha fått plats. Det fanns denna gång nämligen än färre pressplatser för svenska reportrar.

Och hur de kom att fördelas handlar nästa bloggpost om (se rubriken). Ska skriva mer sedan jag promenerat i ... höstsolen, tänkte jag skriva, men den har visst redan försvunnit...

/Gunilla

Bildtexttävling I! Vad säger Obama/tänker Reinfeldt?

WASHINGTON Idag blir det inte en bildgåta utan en bildtextävling.

Skriv förslag på lämpliga (roliga, fyndiga, satiriska) bildtexter i kommentarfältet! Eller vad det skulle kunna stå i en Obama-pratbubbla... Eller Reinfeldt-tankebubbla!

Vinnaren utses enväldigt av mig, och priset är Äran (eller en middag hemma hos mig i New York om pristagen hellre vill ha det). Tävlingen pågår under hela tisdagen, d v s deadline för bidrag vid midnatt.

Jag förbehåller mig rätten att inte utse någon vinnare alls – men bespara oss alla den nesan och tänk ut något kul, är ni snälla.

Notera att det blir en bildtexttävling till inom kort, med ett foto taget på taket till House of Sweden!

Men överföringen av bilder från min kamera till min dator krånglar väldeliga, samt att jag lider av allt möjligt annat teknikstrul just nu, så tyvärr kan det komma att ta ett par dagar.

/Gunilla

Gunilla i Ovala rummet - som fotograf

SR:s Ginna Lindberg ställde den enda frågan till Barack Obama efter mötet med Fredrik Reinfeldt i Vita huset idag – om när han ska komma till Sverige. Så snart som möjligt, hoppas han.

Håll utkik på Ekots hemsida för att höra intervjun på band; antar att det dyker upp något inslag där under tisdagsmorgonen (möjligen även med något av mina foton, som det ovan).

Uppdatering: här är inslaget!

/Gunilla

Vid Vita huset

WASHINGTON Några av mina (och andras) bilder från idag...

Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt anländer i limousine till "finentrén" till Ovala rummet.

I väntan på att komma in i Ovala rummet (en annan entré...), med utsikt mot Vita husets trädgård.

Foto: Stig Berglind/svenska ambassaden.

/Gunilla

På tur

WASHINGTON!

/Gunilla

Bra reportage bara i bokform

Ur Björn af Kleens blogg:

"Det gör mig glad att frågan når fram till läsaren, inte minst eftersom de tidningar som jag skriver för tycks ha mindre intresse av detta. Sydsvenskan, som förmodligen har flest kvarlevande fideikommiss i sitt upptagningsområde, har suttit på ett kapitel i över en månad, men vad jag förstår finns inget vidare intresse av att förhandspublicera. Metro var först sugna men ångrade sig. I Expressen fick jag skriva en sammanfattande debattartikel men ingen redaktör tycks fastnat för några av berättelserna i boken – trots att de graverande detaljerna ligger serverade på guldfat.
Mycket av reportagematerialet har det senaste decenniet flyttat från tidningar till böcker. Och där tycks det förbli."

Mer Guillou i Agenda

I kvällens Agenda debatterar Jan Guillou mot/med Per Gudmundson. Den senare skrev häromdagen (mina markeringar):

"Guillou är en rutinerad debattör med stor erfarenhet av att hantera mediestormar. Han vet som alla andra medietränade att mycket kan vinnas om man kan förflytta fokus på debatten, eller om ens motståndare kan utmålas som ohederliga. Här lyckas Guillou ganska bra.

I kraft av sitt kändisskap, och av att alla texter som Guillou skriver i dagarna har ett enormt – ekonomiskt och publicistiskt – värde, har Guillou en utmärkt möjlighet att slå tillbaka. Den chansen tror jag inte han tänker försitta i detta trängda läge. Och därför, tror jag, kan man alltså se honom nedlåta sig till att skriva repliker på ledarsidor, vilket inte hör till vanligheterna.

I och med att Expressen på ett tidigt stadium felaktigt antydde att Guillou inte med en rad i sina memoarer berörde journalistiska avslöjanden om KGB, kan Guillou nu triumfatorisk påpeka att det gjorde han visst. Att jag i min artikel inte gjorde Expressens misstag är ovidkommande – Guillou kan sin mediehantering efter åratal av brottningsmatcher med vad han brukar kalla "dementimaskinen"."

Ingen enkel debatt, när det handlar om något som den ene kontrahenten var med om medan den andre knappt fanns (Gudmundson är född 1969)! Guillou kan inte inte bara sin mediehantering, utan också sin debatteknik. Men säkert intressant.

Günter Wallraff och Carl Bildt är också med i programmet!

/Gunilla

Och muren revs...

/Gunilla

KGB-kickar

Peter Wolodarski i dagens DN-ledare:

"Huruvida Jan Guillou var ideologiskt övertygad eller ej spelar mindre roll i sammanhanget. Det fanns mängder av människor som samarbetade med totalitära stater utan att drivas av politiska motiv. Sannolikt stimulerades Guillous självhävdelse av den frekventa förbindelsen med KGB. Hans ego fick en kick varje gång någon systemrepresentant kittlade honom med intimitet, pengar eller alkohol.

För bedömningen av detta spionbrott spelar Guillous allmänna politiska omdömeslöshet marginell betydelse. Det avgörande i affären är hans omoraliska handlande, som av allt att döma var kriminellt och finns dokumenterat i KGB:s arkiv.

Nästa steg i denna smutsiga affär är därför inte att Guillou själv skriver om KGB-tiden i pocketutgåvan av sin självbiografi – vilket han nu tvingas till – utan att vi får del av de rapporter som han lämnade till ryssarna. Dessa dokument är autentiska och rymmer den trovärdighet som Guillou saknar när han i dag uttalar sig.

(– – –)

Det säger något om Sverige och vår dubiösa roll under det kalla kriget att åtskilliga tar så lätt på Expressens uppgifter. I de flesta demokratier skulle ingen känd person, i synnerhet inte en uppburen journalist som i åratal gjort anspråk på moral och hederlighet, komma undan med de generande bortförklaringar som Jan Guillou serverat under veckan."

/Gunilla