NEW YORK Men oj! Jag rodnar. Andreas Ekström, jag gillar dig också! Vad snällt av dig att göra reklam för mig (får jag skriva här, eftersom Andreas valt att inte ha något kommentarfält i sin blogg – annars hade jag säkert skrivit och berömt honom i ett sådant för hans kamp för upphovsrätten och en massa annat).
Till alla er som oroar er för min ekonomi kan jag meddela att marshyran i alla fall är kirrad – en av "mina" redaktörer såg till att hans förlag struntade i sina och valde mina betalningsvillkor, så de pengarna är på väg över Atlanten lite i förtid. Alla andra räkningar är det väl bara att förhala så gott det går.
Dessutom har jag födgeni samt skafferierna fulla av godsaker, så jag klarar mig. Dollarkursen är dessutom nuförtiden på min sida!
Men hade jag vetat att jag skulle ha så få nyhetsbevakningsuppdrag i dessa primärvalstider hade jag kanske varit försiktigare med att säga upp mina inneboende i höstas ... och att slarva bort datorn. ;-)
Fast när jag på onsdag åker på ett glassigt matreportagespaningsjobb upstate New York – tänker inte avslöja några detaljer om vad det handlar om, förrän jobbet publicerats i en viss svensk tidskrift – kan det hända att jag inte insisterar på att själv få betala notan i restaurangen.
Jag är i själva verket glad om jag kan skrapa ihop pengar till pendeltågsbiljetten och taxi till stället i fråga (och kanske hem också).
Uppdatering: Med tanke på Andreas Ekströms uppmaning, som kloka redaktörer med rejäla budgetar och förnämliga publikationer i och för sig gärna får följa, är det kanske bäst att förklara att jag på intet sätt saknar uppdrag.
Nä, jag har massor av jobb och deadlines och beställningar från bra redaktioner in da pipeline. Det är bara det att alla de ekonomiska knepigheter jag har redogjort för i en rad inlägg på bloggen det senaste halvåret gjort det svårt att komma ikapp skulder och New Yorkutgifter, och så tar det ju ibland ett bra tag från idéinförsäljning till pengautbetalning. Dessutom tenderar jag att lägga ner ungefär fem gånger så mycket tid på varje uppdrag som betalningen motiverar... Onsdagens reportage kommer till exempel garanterat inte att ge någon hög timpenning. Det är ju å andra sidan just det som är poängen med att frilansa...att bestämma över sin tid.
/Gunilla
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Jamen snälla Gunilla. Du slarvade inte bort datorn, någon "tog hand om den" i vad? tre månader?
ReplyDeleteOch de inneboende, det var ju en mardröm utan slut.
Du bidrog en gång till det fria ordet hos en bloggare som ja, sak samma om detaljerna. Jag bidrar hellre hos dig så att du överlever New York. Allvarligt alltså. Översatt till dollar kan du inte så så mcket men 35 dollar sådär. Allvarligt alltså. När man sitter i skruvstädet sitter man i skruvstädet och då är det skönt att inte överväga varje peng. Och jag menar varenda ord. Ge mig ett paypal-addy eller ett kontonummer så fixar jag det. Min epost finns i anslutning till kommentaren.
Vad hände med rumskamraterna förresten?
Jessika,
ReplyDeleteOtroligt gulligt av dig att vilja sponsra mitt leverne! Tack så väldigt mycket!
Men sorry, jag kommer inte att låta dig göra det. Det finns så otroligt många viktigare och bättre saker i världen att göra för ens surt förvärvade slantar. Jag glider trots allt mest omkring...
Jag har köpt getter och annat via actionAid. Nu kan jag ju inte köpa dig, men bidra till god journalistik. Artikeln om CIA var i sig värd mer än lösnummerpriset på Gourmet, men okej då.
ReplyDeleteFast den brännande frågan: vad hände med rumskamraterna?
Hm, ja, rumskamraterna tycks ha försvunnit... Har inte hört av dem på länge, trots att de vet att de har mängder av post att hämta här! Så jag har saknat ett sätt att liksom knyta ihop den storyn...men får säkert anledning att återkomma i ämnet.
ReplyDelete