Det handlar om produktionsvillkoren för resehandböcker. Läs redaktörens inledning, utdrag:
Hoten mot reseguidesförlagen är flera. Ett är lanseringen av guider på nätet som blir mer och mer omfattande. Ett annat är den besvärande diskussion om kvaliteten på guiderna som med jämna mellanrum dyker upp.Läs min intervju, med reseboksförfattaren Robert Reid! Om ni läser papperstidningen kan ni dessutom få se texten redigerad med fina bilder. Och dem kan ni även kika på här.
Så sent som förra veckan hamnade frågan på förstasidorna i världens media när den amerikanske reseguidsförfattaren Thomas Kohnstamm gav ut sin bok Do Travel Writers Go To Hell? där han berättar om genvägar och fusk i reseguidesskrivandets värld.
Hans uppdragsgivare, Lonely Planet, försvarade sig och sina rutiner och Kohnstamm blev hårt attackerad även från andra håll.
Men samtidigt vet vi att reseguidesförlagen betalar allt mindre till dem som skriver dessa guider. I Storbritannien ligger snittet i dag runt 2 000 pund för en reseguide. Det gör att seriösa författare och journalister hoppar av jobbet och ersätts av entusiaster utan varken erfarenhet eller rutiner. Dessutom läggs mycket av faktakontrollen ut på underleverantörer vars jobb man ofta inte kan ha koll på. Allt för att det ska bli så billigt som möjligt.
Det här är en utveckling som varit galopperande på senare år och som så småningom måste tvinga fram en reaktion på marknaden.
/Gunilla
No comments:
Post a Comment