Martin Gelin: "Uhm, Obama kan faktiskt vinna"

NEW YORK Häromveckan talade jag med en svensk vän på USA-besök. Efter att ha tillbringat mycket tid i bland annat New York, Washington och på amerikanska vischan där han träffat massvis av amerikanska tankesmedjetänkare, filantroper och allmänt politiskt intresserade intellektuella så kunde han konstatera ungefär följande: "Nästan alla jag träffat här tror att Barack Obama vinner. Men alla jag träffar i Stockholm är övertygade om att John McCain vinner!".

Jag läste in lite skräckblandad förtjusning i hans röst. Nu säger detta kanske en del om hans bekantskapskretsar i Stockholm (tänkte jag då, se dock nedan).
Men, han är en av de många som i samband med förra valet genom olika artiklar och framträdanden anklagade svenska medier för att dissa George Bush och hajpa John Kerry medelst obalanserad journalistik. Så jag kunde inte låta bli att haspla ur mig att det delvis nog är hans eget fel, om folk i Stockholm väljer att tro på det åtminstone just nu mest orealistiska alternativet, för att liksom kompensera för 2004 efter all sådan kritik (eller för att svenska pundits och journalister överkompenserar, vilket leder till att deras läsare får fel bild). De svenska medierna vill inte ha även en Obama-hajpsdebatt på halsen.

Eftersom alla föredragningar med olika pundits – politiska förståsigpåare – jag gick på här i New York i förra veckan, och alla statistikundersökningar jag tagit del av på sistone, så tror jag ju mer på de amerikanska än på de svenska rösterna min vän hört.

Just nu har visserligen Barack Obama medvind i opionionsmätningarna som en naturlig följd av att han så nyligen blivit klar kandidat, och som vanligt får man lägga in alla möjliga brasklappar såsom: "det är inte val förrän i november", "valrörelsen har just börjat", "folk vågar inte erkänna att de inte vill rösta på en främmande fågel som Obama när ett opinionsinstitut ringer, men de gör som de vill i valbåset" och "vänta bara tills smutskastningskampanjerna på båda sidor kommer igång" eller trumfkortet "se på Dukakis' opinionssiffror 1988".
Fast just nu ser det ändå ljust ut för Obama (här är en klok förklaring till varför han inte behöver frukta Dukakis-syndromet, och här förklarar Dukakis själv att Obama inte lär göra om hans misstag). Statistiksajten 538.com bedömer hans chans att vinna till – just nu – 67,4 procent, det vill säga dubbelt så stor chans som McCain har. Det är ganska övertygande.

Och just som jag klurade på hur jag skulle kunna blogga mig fram till ett resonemang om skillnaderna i syn på detta mellan Stockholm och New York/Washington, så levererar Martin Gelin ett klockrent inlägg om just precis detta. Det är intressant, eftersom jag tror att han rör sig i helt andra Stockholms-kretsar än min ovan nämnda vän. Smakprov:

Om man säger att man tror att Obama kommer att vinna riskerar man omedelbart att anklagas för att vara naiv, lättlurad och i total förnekelse av USA:s rasistiska historia. Säger man att McCain är en given vinnare låter man däremot som en klok analytiker som genomskådat Obamamanin.

Läs hela inlägget, vetja!

Är ni klara? OK, till Martins förklaringar:
1. Ingen vill framstå som om de har "gått på" Obama-hypen
2. Fördomar om USA *)
och
3. Folk underskattar hur avskydda republikanerna är

skulle jag vilja lägga:
4. Ett stort antal McCain-vänliga och synnerligen initierade skribenter i den svenska bloggvärlden har satt agendan för synen på hur man ska tolka amerikansk politik i Stockholm (och att man inte kan tro på något som svenska USA-korrespondenter skriver).
5. Ett stort antal Hillary Clinton-vänliga personer i det svenska etablissemanget – som Britta Svensson och andra Clintonfans – har satt agendan för att Barack Obama "inte kan" vinna i avgörande delstater, det vill säga paret Clintons spinning har gått hem i Sverige.

*) Förresten, det där med "Fördomar om USA" och "svenska USA-korrars bild av hur "riktiga" amerikaner ser ut". Hmmm... Jag vet inte riktigt vilka svenska USA-korrar Martin syftar på, men om det nu stämmer att bilderna handlar om djupt religiösa gruvarbetare med pistoler och Iraksoldater i familjen – det vill säga att man extrapolerat West Virginia-väljaren till hela den amerikanska befolkningen – så borde rapporteringen 2004 snarare ha över- än underskattat Bush. För sådana fördomar om USA är knappast ett nytt fenomen, utan har funnits sedan urminnes tider (det vill säga sedan före republikens födelse).
Själv får jag aldrig göra några reportage om "riktiga amerikaner", men det kan ju också bero på att jag inte är någon USA-korre heller!

Någon som har fler förklaringsmodeller till att initerade i USA tror att Obama vinner medan dito i Stockholm tippar på McCain?

Vilka faktorer som de facto talar för och emot de respektive kandidaterna får vi anledning att återkomma till...för det finns ju många sådana på båda sidor. Men Obamas enorma kampanjkassa och att han redan använder den i minst ett dussin swing states säger en hel del. Alaska – där George Bush fick 62 % av rösterna 2004 – som swing state, vem hade gissat på det?!
John McCain i all ära – och jag gillar hans många gånger uppvisade integritet – men det är svårt för vilken kandidat som helst att vinna mot en motkandidat som på ett eller annat vis är "historisk". Särskilt när man förknippas med en i särklass impopulär sittande president och ett i särklass impopulärt parti. Därmed inte sagt att McCain inte klarar det.

Martin tipsar för övrigt om en intressant artikel i The Democratic Strategist, som bemöter den amerikanska vänsterns kritik om att Barack Obama sviker dem på olika vis genom att röra sig mot/i den politiska mitten.

"...trying to pigeon-hole Barack Obama as a member of one Democratic faction or another, or praising or damning his campaign in terms of our own notions of the strengths and weaknesses of past Democratic efforts, really does run the risk of missing the larger point about this remarkable man."

/Gunilla

P S I NB! För den som undrar: Själv definierar jag mig i valet mellan republikaner och demokrater i USA helst och mest av allt som independent. Det tycker jag är en trevlig etikett, om man nu måste ha någon.

P S II Det där med Kerry v s Bush har jag skrivit om flera gånger, se här, här, i min kommentar till signaturen "vmm" här och (mest om att svenska journalister i USA inte älskade Hillary Clinton ens innan hon utmanades av Barack Obama) även här.
Grafen nedan visar för övrigt opionionsläget mellan Bush (röd kurva) och Kerry (blå kurva) under månaderna före valet 2004. Som ni ser var det inte alls så att Bush hela tiden ledde egentligen även om det mörkades av lömska vänstermedier, som man skulle kunna tro av somliga svenska mediekritiker. Däremot kan det ju vara bra att veta att Electoral Vote är en pro-demokratisk sajt...som dock gör sitt bästa för att vara "non-partisan".