"If you want somewhere to stay!"

NEW YORK I förra veckan skrev jag om hur jag blev omhändertagen av en snäll mäklare och hans fru i Stockton och om hur jag blev bjuden på "Välkommen till Stockton"-tårta på en lokal restaurang.
Mäklaren – som under två halvdagar körde runt mig i nybyggda områden, tjugo år gamla områden, gated communities, medelklassidyll och downtown-slum, och som givetvis var en guldgruva av information om samtida problem på den amerikanska fastighetsmarknaden – figurerar även i reportaget om utmätningar.
Jag funderade en hel del på varför han gjorde sig detta besvär. Till sist kom jag fram till att han helt enkelt måste ha tyckt att det var lite uppiggande att visa en riktig människa runt, som omväxling, bland husen – eftersom han annars mest har med investerare och institutioner (banker och hypoteksbolag) att göra.

Men det slutade förstås inte där med de snälla människorna! På restaurangen Café Beaujolais i Montecino, där jag åt Thanksgivingmiddag med stör, bjöd servitrisen Jenny in mig på stående fot! Hon tyckte att jag kunde bo hemma hos henne och hennes mormor.
Nu skulle jag ju köra vidare till Eureka på kvällen, så det blev inget av med det. Istället för hemma hos Jennys mormor bodde jag på ett Super 8-motell den natten.
Men jag lovade att höra av mig om/när jag kommer till Mendocino härnäst. Och om det då blir så att jag bor på sta'ns före detta bordell så har Jenny lovat att åtminstone ta mig med på en vandring i bergen. Trevligt!
Jag har mörkat hennes kontaktinformation ovan, men kunde inte låta bli att visa upp hennes glada hälsning för er.

/Gunilla

P S Jag höll på att sätta etiketten "Only in America" på inlägget, men sådana här saker händer förstås här och var i världen när man reser. Fantastiskt!