Läsarbrev

Bästa Gunilla,

Stort tack för dina välskrivna och sakliga artiklar och inlägg i din blogg.
Ett påpekande från någon som läser din blogg fick mig att skriva till dig, nämligen att en svensk författare, som skrev om sin hembygd i Jämtland och personer där, Ing-Marie Eriksson i boken Märit, blev åtalad och fälld [– se artikeln "Sorgesång över en förlorad möjlighet eller tryckfrihetsbrott" i Kulturen].

En undran också från min sida: varför vågar ingen passa på och prata rent ut med Jan Guillou, vid t.ex. Publicistklubbens debatt i måndags?
Jag lyssnade igår kväll på hela debatten i video och kunde konstatera att många frågor och trådar borde följas upp tydligare och mer konsekvent. Hoppas att det blir så framöver.
Jag har medvetet använt ordet våga eftersom det är den uppfattning jag fått, att ingen vågar eller får tunghäfta. Jag har tagit del av många artiklar och inlägg via internet. Har dock inte läst böckerna.

Du och många andra gör en stor insats i denna fråga, men var inte rädd när det blir hett!
Allt gott!
Ingrid


Hej Ingrid och tack för ditt mail!

Jag har läst texten i Kulturen (lite snabbt, men mer än en skumning). Väldigt intressant parallellfall! Jag vill uppmana någon smart kulturskribent att använda det, och kanske göra en jämförelse vad gäller genre/tidsanda/juridik/skildring/mottagandet etc. (Det vore även ett intressant uppsatsämne för en student i t ex journalistik, litteraturvetenskap eller juridik.)

Jag kan dessvärre inte svara på varför ingen, utom möjligen Ulrika Knutson (moderatorn/ordförande för PK), vågade konfrontera Jan Guillou och hans missuppfattningar av ett och annat. Förstår verkligen om det ser underligt ut!

Själv brukar jag sällan tala i offentliga sammanhang och hade beslutat mig för att ligga lågt i den där debatten, redan innan jag visste att piratförläggarna skulle vara på plats. Kanske blir många lite star struck av Guillou? Men det stämmer inte riktigt – han har ju varit PK:s ordförande, och är ett bekant ansikte för många medlemmar. Dessutom var ju publiken till stor del personer som är vana att ta sig an alla möjliga makthavare.
Kanske var det många som inte hade på fötterna och inte var pålästa vad gäller detta? Tyvärr är det nog så, men vi var ju tillräckligt många som hade fakta att bemöta honom med. Jag kunde nog aldrig tro att ingen skulle göra det (annat än marginellt). Monica Antonsson begärde i alla fall ordet – vem annars – och sade ifrån att hon minsann var uppvuxen med att man ska berätta sanningen och ingenting annat.
Men det var alltså ingen som tydligt konfronterade Guillou med det jag kallat "de realismskapande greppen", med Anne Heiths ord", kring Gömda.
Dessutom var nog många, åtminstone jag, rent chockerade över påståendet att han faktiskt inte läst Gömda, och inte riktigt verkade känna till vare sig debattartiklarna eller Mias medieframträdanden eller att Liza Marklund argumenterat på ungefär samma vis som Åsne Seierstad om att varteneste ord är sant (utom vad gäller detaljer).
Lite grann kände man att det var kul att höra honom prata på, till punkt liksom, nu när han faktiskt inte sagt så mycket i frågan tidigare. Men nu blev det tyvärr lite av En dåres försvarstal. En aning sorgligt, var det att se, tycker jag.

Jag skulle faktiskt tycka att det vore roligt att göra en riktig "fråga–svar"-intervju med Jan Guillou på alla dessa teman. Och jag har nog inte den där aggressiva framtoningen som jag tror skulle kunna reta upp honom. Men ännu bättre vore det om en mer slipad intervjuare gjorde det.
Har dock svårt att tro att Guillou skulle ställa upp på en sådan. Eller så kommer de snart på ett sätt att gå till motangrepp, och vill mer än gärna bli intervjuade.

Hej Piratförlaget, om ni läser detta – jag har idag ändrat min biljett och stannar några extra dagar i Stockholm. Så hör av er om ni vill bli intervjuade. Jag har några frågor. ;-)

Kanske finns någon som var på PK-debatten och har andra teorier?

Gunilla