21 January 2009

Läsarbrev

Bästa Gunilla,

Stort tack för dina välskrivna och sakliga artiklar och inlägg i din blogg.

Ett påpekande från någon som läser din blogg fick mig att skriva till dig, nämligen att en svensk författare, som skrev om sin hembygd i Jämtland och personer där, Ing-Marie Eriksson i boken Märit, blev åtalad och fälld [– se artikeln "Sorgesång över en förlorad möjlighet eller tryckfrihetsbrott" i Kulturen].

En undran också från min sida: varför vågar ingen passa på och prata rent ut med Jan Guillou, vid t.ex. Publicistklubbens debatt i måndags?
Jag lyssnade igår kväll på hela debatten i video och kunde konstatera att många frågor och trådar borde följas upp tydligare och mer konsekvent. Hoppas att det blir så framöver.
Jag har medvetet använt ordet våga eftersom det är den uppfattning jag fått, att ingen vågar eller får tunghäfta. Jag har tagit del av många artiklar och inlägg via internet. Har dock inte läst böckerna.

Du och många andra gör en stor insats i denna fråga, men var inte rädd när det blir hett!

Allt gott!
Ingrid


Hej Ingrid och tack för ditt mail!

Jag har läst texten i Kulturen (lite snabbt, men mer än en skumning). Väldigt intressant parallellfall! Jag vill uppmana någon smart kulturskribent att använda det, och kanske göra en jämförelse vad gäller genre/tidsanda/juridik/skildring/mottagandet etc. (Det vore även ett intressant uppsatsämne för en student i t ex journalistik, litteraturvetenskap eller juridik.)

Jag kan dessvärre inte svara på varför ingen, utom möjligen Ulrika Knutson (moderatorn/ordförande för PK), vågade konfrontera Jan Guillou och hans missuppfattningar av ett och annat. Förstår verkligen om det ser underligt ut!

Själv brukar jag sällan tala i offentliga sammanhang och hade beslutat mig för att ligga lågt i den där debatten, redan innan jag visste att piratförläggarna skulle vara på plats. Kanske blir många lite star struck av Guillou? Men det stämmer inte riktigt – han har ju varit PK:s ordförande, och är ett bekant ansikte för många medlemmar. Dessutom var ju publiken till stor del personer som är vana att ta sig an alla möjliga makthavare.
Kanske var det många som inte hade på fötterna och inte var pålästa vad gäller detta? Tyvärr är det nog så, men vi var ju tillräckligt många som hade fakta att bemöta honom med. Jag kunde nog aldrig tro att ingen skulle göra det (annat än marginellt). Monica Antonsson begärde i alla fall ordet – vem annars – och sade ifrån att hon minsann var uppvuxen med att man ska berätta sanningen och ingenting annat.
Men det var alltså ingen som tydligt konfronterade Guillou med det jag kallat "de realismskapande greppen", med Anne Heiths ord", kring Gömda.
Dessutom var nog många, åtminstone jag, rent chockerade över påståendet att han faktiskt inte läst Gömda, och inte riktigt verkade känna till vare sig debattartiklarna eller Mias medieframträdanden eller att Liza Marklund argumenterat på ungefär samma vis som Åsne Seierstad om att varteneste ord är sant (utom vad gäller detaljer).
Lite grann kände man att det var kul att höra honom prata på, till punkt liksom, nu när han faktiskt inte sagt så mycket i frågan tidigare. Men nu blev det tyvärr lite av En dåres försvarstal. En aning sorgligt, var det att se, tycker jag.

Jag skulle faktiskt tycka att det vore roligt att göra en riktig "fråga–svar"-intervju med Jan Guillou på alla dessa teman. Och jag har nog inte den där aggressiva framtoningen som jag tror skulle kunna reta upp honom. Men ännu bättre vore det om en mer slipad intervjuare gjorde det.
Har dock svårt att tro att Guillou skulle ställa upp på en sådan. Eller så kommer de snart på ett sätt att gå till motangrepp, och vill mer än gärna bli intervjuade.

Hej Piratförlaget, om ni läser detta – jag har idag ändrat min biljett och stannar några extra dagar i Stockholm. Så hör av er om ni vill bli intervjuade. Jag har några frågor. ;-)

Kanske finns någon som var på PK-debatten och har andra teorier?

Gunilla

6 comments:

  1. Jag tror nog att en mjuk person med försåtliga frågor är bättre mot Jan G än en likadan som han själv. Har för mig att han har rusat ut ur studion någon gång när det hettade till.

    Att han inte har läst Gömda är nog inte sant, det är ju hans kompanjons bäst säljande bok någonsin. Det är som om Liza inte skulle ha läst några av Jans böcker. Hur troligt är det?
    De har väl inte varit kompanjoner så värst länge. Nä, de slingrar sig som alla makthavare när dom blir påkomna med byxorna nere.

    ReplyDelete
  2. Nyligen tog en tysk dam, änka efter bankiren Jürgen Ponto som mördades av terrorister 1977, producenterna bakom "Baader Meinhof Komplex" - en av de mest sedda filmerna i Tyskland i höstas - till domstol (fallet är annonserat men har inte kommit upp än). Hon anser att filmen har kränkt hennes privatliv och värdighet; i den scen där hennes make mördas framställ det som att hon står ute på terrasen och hör skotten, i verkligheten bevittande hon det. Filmen är alltså inte dokumentär, och gör inte anspråk på att berätta hela sanningen, det vore ju omöjligt.
    Jag har aldrig hört talas om ett liknande fall (normalt löses förstås sådant här på manusstadiet om det rör aktuella händelser, t ex så hade Paul Greengrass ett nära samarbete med de anhöriga till dem som var ombord på det 'fjärde planet' inför "United 93"), men jag tror också att de flesta inser att filmare och författare måste få ha ett visst spelrum. Vi vill ju inte ha ett offentligt kliomat där alla stämmer alla och där alla medier är byxis för att någon ska se det man säger som oanständigt, eller hur?

    ReplyDelete
  3. Självklart inser jag att Pontos änka har rätt att känna sig upprörd - sedan finns misstanken att hon framförallt är irriterad på det hon ser som filmens politiska tendens, det går ju inte att göra en film om Baader-Meinhofligan som inte uppfattas om politiskt belastad i någon mening av några - men hennes krav känns i alla fall problematiskt. Det kan ju ha funnit tio skäl till att de framställde det så, de tagningar där de försökte med att låta aktrisen "Frau Ponto" bevittna mordet fungerade kanske inte. Det ser man bara under filmarbetet. Och ska man då försöka införa en 50-talssyn på vad som får behandlas (och hur) i en bok eller en film?

    ReplyDelete
  4. "Vi vill ju inte ha ett offentligt kliomat där alla stämmer alla och där alla medier är byxis för att någon ska se det man säger som oanständigt, eller hur?"
    "ska man då försöka införa en 50-talssyn på vad som får behandlas (och hur) i en bok eller en film?"

    Nej, är förstås svaren på detta! Det är oerhört kniviga frågor, verkligen, när fakta och fiktion blandas.
    Om vi tar Gömda som exempel, inte hade Osamas liv underlättats av att det hade stått "detta är en fiktiv berättelse; figurerna i boken har inget som helst samband med riktiga personer" i början. Om Mia gått runt i Oxelösund och berättat att hon skrivit den samt sagt i intervjuer att hon inspirerades till berättelsen av vad som hände med hennes ex?

    ReplyDelete
  5. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  6. "Att han inte har läst Gömda är nog inte sant, det är ju hans kompanjons bäst säljande bok någonsin."

    Jo, det verkar ju mycket underligt. Han borde väl ha bläddrat lite, i alla fall. Men enligt vad han sade hade han och Liza helt enkelt ett avtal om att han inte skulle läsa Gömda och Asyl.
    Dels för att han som yrkesman skulle störas för mycket av "skarvarna".
    Dels för att han tycker att hennes "politiska projekt" är en lång serie "öppna dörrar".

    Till det kan man kanske lägga att hon fruktade att han skulle avslöja henne. Det finns ju stycken i boken som fått igång misstänksamma ordentligt, även om de tidigare inte haft möjlighet att granska boken (hur hade man gjort det utan att veta att man skulle börja med Familjen Hjortsberg i Oxelösund?).

    ReplyDelete