Nyhet II: Stenholm-stipendiet tillföll...

NEW YORK Jag vågade inte skriva om det igår, för då hade ni kanske trott att det var ett aprilskämt – och jag kunde inte skriva om det tidigare, eftersom jag inte visste när det blev offentligt.

Men det är varken något aprilskämt eller hemligt: Jag fick stipendiet från Olle Stenholms minnesfond!

Nu förstår ni varför jag drack champagne i fredags. Faktum är att jag mer eller mindre hade beordrats av juryn att göra det. (Fast egentligen gällde ordern någon av Harlems champagnebarer – den enda som fanns har dock tvingats stänga!) (Men det finns en tjusig vinbar på min gata, och en hel del coola barer samt en nyöppnad lönnkrog.)

Juryns motivering lyder:

"2008 års stipendium ur Olle Stenholms minnesfond går till Gunilla Kinn, frilans i New York. Hon får stipendiet som en uppmuntran för sin blogg som både tar upp angelägna publicistiska ämnen men som också riktar blicken mot det egna arbetet som journalist".

Detta pris är förstås alla ni som läser och kommenterar här delaktiga i – tack! Fyra års bloggande med ganska mycket mediekritik och resonemang om publicistik och journalistisk etik har det ju blivit. Och nu måste jag väl fortsätta, puh..!

Det är alltså jag som fått stipendiet – men det är hela bloggvärlden som fått själva priset, och kan ta åt sig äran för det.

Här kan ni läsa bakgrunden till stipendiet:
TT Spektra: FRA-debatt gav Olle Stenholms pris
SvD: "Det var ett självklart val"
Medievärlden: Bloggosfären tog hem Stenholms minnespris

Priset är på 15 000:–, vilket är fantastiskt bra eftersom det räcker alldeles lagom till en månadshyra och fem glas champagne (har jag räknat ut).

Men framför allt känner jag mig nästan som att jag fått Nobelpriset i journalistik, eftersom det är en enorm ära att alls figurera i samma sammanhang som Olle Stenholm och Sydsvenskans Peter Melin (som fick priset förra året, alltså det pris som "bloggvärlden" fick nu).
Jag hade för övrigt förmånen att träffa Peter Melin flera gånger när jag praktiserade på och började frilansa för Svenska Dagbladet 1995, när han var redaktionschef där – så det känns märkligt bara att få efterträda honom i historierullorna (om jag får samsas där med "bloggvärlden").

Som jag skrivit har jag den senaste tiden tänkt en hel del på Olle Stenholm, helt enkelt för att hans röst nog hade varit välgörande i Gömda-debatten. Se "Man vadar i journalistisk gelé" och framför allt den text utdraget är hämtat ur: "Sök sanningen! Var rättvis! Visa medkänsla!".

Olle Stenholm var ju knuten till så många olika traditionella medieinstitutioner – DN, Sveriges Radio, SVT, Publicistklubben, PO-ämbetet samt Poppius journalistskola, och han hade korrespondentposter i både Moskva och Washington.
Så det känns otroligt för mig, som trots allt är en "old school"-reporter med erfarenhet från allehanda "riktiga medier" – SvD, Sveriges Radio, TT och Newsweek – att liksom få vara länken därifrån till den dynamiska bloggvärlden.

Nu vägrar jag ju att kalla mig "bloggare", precis som jag aldrig kallar mig "fotograf" – att blogga och att ta bilder är olika journalistiska verktyg för mig, som kompletterar reporterarbetet.
Men det är onekligen roligt att som bloggande journalist vara en del av bloggvärlden, med dess debatter, diskussioner, konversationer och diverse bävningar (som ni vet har jag deltagit i två av dem: FRA och Gömda).
Samtidigt som jag försöker göra något eget, genom att berätta om bakgrunden till mina egna stories och allehanda publicistiska överväganden – samt helt enkelt ge en inblick i det underbara, frustrerande, fantastiska, ovanliga, lyxiga, jobbiga och oftast rätt så omväxlande livet som frilansjournalist.

Och som ni vet gjorde jag i alla fall vad jag kunde för att maximera antalet medsökande.

/Gunilla

P S Nyhet I handlade om att jag numera är en av tolv medlemmar i nätverket Korrespondenterna.

P S Korrigering: det ska vara 2008 i motiveringen. Jag trodde det stod fel och ändrade till 2009, men nu har jag korrigerat ändringen. Priset gällde ju bloggvärldens insatser i fjol. Tur att jag skrev en del om FRA ...