Journalistik i allmänhetens tjänst (Shell/Skåne)

NEW YORK I fjol försökte jag sälja in ett reportage till kulturredaktionen på en viss tidning om ett av USA:s alla nya mediefenomen: Pro Publica.

"Tack men nej tack"-svaret innehöll två förklaringar: brist på pengar/kärv ekonomi – vilket jag har full förståelse för – men också att det var "intressant, men känns möjligen mer som något för en branschtidning".
Något jag hade lite svårare att förstå – eftersom det som Pro Publica sysslar med sannerligen berör alla, och borde vara intressant åtminstone för en medie- och samhällsintresserad allmänhet (till exempel den tidningens läsare). Även i Sverige.

Nåväl, tiden och krismedvetandet hos de svenska medierna har förstås mognat, och häromveckan publicerade Svenska Dagbladet ett reportage från Pro Publicas redaktion i New York.

Med anledning av detta fick jag ta del av nedanstående mail, som Anita Ullmann Kradjian i Skåne skickat till ett 30-tal olika redaktioner (skånska och riksdito).
Jag vet inte i vilken utsträckning dessa svarat. Men eftersom det nog finns en hel del bloggläsare, som är intresserade av den här och annorstädes diskuterade problematiken med "vem som egentligen ska sköta det här med granskande journalistik" så har jag bett att få publicera hennes mail som ett gästblogginlägg (i blått nedan). Kommentera gärna.

Publiceringen ska inte alls tolkas som att jag tar ställning emot Shells planer – utan som ett exempel på hur medborgare anser att journalistiken hittills svikit dem.

Ett godtyckligt urval av tidigare blogginlägg om grävande:
"Att skriva en granskande bok"
"Grävare, gift er rikt"
"EU ett ymnighetshorn för grävjobb"
"Barfotajournalister blir vi allihopa" – om så kallad crowd sourcing
och
Clay Shirky: "Society doesn't need newspapers, it needs journalism"

Den som har lust att googla fram mer kanske kan testa med "citizen journalism".

Se även denna sammanfattning, med massor av länkar till vidare läsning – främst till de fem intervjuer som gjordes för två år sedan och som behandlar medborgarjournalistik (och texten är inte så cynisk som rubriken får det att låta):
Waldemar Ingdahl, Eudoxa – "Hypen över för medborgarjournalistiken"

Antar att jag får anledning att återkomma i ämnet... Och om någon hugad journalist vill ta itu med att granska naturgasutvinnings-planerna i Skåne så ... är det nog bara att sätta igång.

/Gunilla

P S Jag var tvungen att slå upp ordet recherch i Svenska Akademiens ordlista, och väntade mig att det – om det alls fanns med – skulle stå anmärkningar i stil med "ålderdomligt", "1800-tal" eller liknande. Nuförtiden använder man ju enbart den engelska varianten, research, i svenskan. Men den franskimporterade termen, som fanns med i SAOL utan några som helst reservationer, är underbar. Jag ska genast börja använda den och se vad som händer.

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Bästa svenska journalister!

SvD:s Karin Henriksson har skrivit en lovvärd artikel med rubriken "Journalistik letar nya vägar i USA".
Många tankar dyker upp, som får mig att undra om inte även den svenska journalistiken borde börja leta efter nya vägar. I Sverige finns visserligen Föreningen Grävande Journalister, men jag frågar mig om de även kan publicera vad de har grävt fram. Det kan ju knappast vara så att de inte vill publicera sina rechercher.

Karin Henriksson skildrar hur stiftelsen ProPublica jobbar i USA. Min första kontakt med dem var när jag började "gräva" efter information om utvinning av naturgas. Svenskspråkiga sidor på nätet fanns knappt att hitta, men rätt snabbt fann jag vad jag letade efter – avslöjandet av riskerna för grundvattnet vid djupborrning efter naturgas , vilka Karin Henriksson ger som exempel på ProPublicas arbete: "Buried Secrets: Is Natural Gas Drilling Endangering U.S. Water Supplies?"

Det är förstås inte utan anledning som jag intresserar mig för detta tema. Min motivation är att förstå och offentliggöra vad som kan hända med 1/4 miljon hektar av Skåne, om Shells planer att utvinna naturgas blir realitet. Nu är jag varken grävande eller vanlig journalist, jag är ingen politiker, ingen förening eller dylikt. Jag är en svensk medborgare som bor i utkanterna av Colonussänkan. Hittills har jag sagt: intill Linderödsåsen, Sveriges sydligaste vildmark.

Jag och andra likasinnade har kontaktat Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Sydsvenskan, Skånska Dagbladet, Ystads Allehanda, Helsingborgs Dagblad, Kristianstadsbladet, Sydnytt, Kalla Fakta, Uppdrag Granskning, TV4 nyheter, SVT Rapport, ETC och möjligtvis andra som jag inte kommer ihåg längre. Vi har lämnat synpunkter, delat med oss av våra rechercher samt nya dittills inte tillgängliga dokument, skrivit insändare och vidarebefordrat korrespondens med Shell. Vi har gett intervjuer, låtit oss fotograferas och filmas med tupp och hund och katt (vilket uppenbarligen är bilder som uppskattas av medierna).

Men var har svenska läsare och TV-tittare kunnat få information liknande ProPublicas? Ingenstans. Istället blir det artiklar som "Shell får skäll – och sedan?".

Kvalitetsjournalistik, journalistisk etik, fri press, undersökande/grävande journalistik, eller som ProPublicas motto lyder: "Journalistik i allmänhetens tjänst!"

Har vi detta i Sveriges medier?

Anita Ullmann Kradjian
Brägnahult

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Fler länkar för den som är intresserad av sakfrågan:
Aktivist-sajter:
http://www.himmelsk.se
http://www.roshome.se

Skånska Dagbladet: "Många frågor när Shell kom till byn"
Fler länkar till vad som rapporterats i medierna finns här

CorpWatch granskar Shells naturgasutvinning internationellt

Pingat på Intressant.