Kvällsmedierna har inte frossat (såsom påstås)

NEW YORK Kan bara hålla med Jan Helin här: http://blogg.aftonbladet.se/janhelin/2010/04/etik-och-smak-ar-inte-samma-sak

"Slentrianmässigt sägs från vissa debattörers håll att vi frossat i detaljer i den påstådda otrohetsaffären. Jag håller inte med om det. Vi har varit mycket restriktiva med detaljer kring vad som egentligen skedde mellan den norska kvinnan och Jonas Bergström. Det som tagit plats i tidningen och på sajten är beskrivningar av hur hovet reagerat och hanterat situationen och vem den norska kvinnan är."

Det stämmer verkligen! Både för Aftonbladet och Expressen! (Vad jag vet, men jag har nog läst allt de skrivit på nätet.)

Både Helin och Thomas Mattsson brukar ofta avfärda kritik mot kvällstidningarna för att den är slentrianmässig och okunnig, och enligt min ringa mening stämmer det också, här i alla fall.

Synd att han inte skriver något om hur det kommer sig att de tu avbröt den planerade bevakningen i lördags kväll... Men det har ni ju å andra sidan kunnat läsa om här (se rubriken).

Jag har funderat på om min rapportering i lördags – utförlig redovisad i texten vid länken ovan, med bevekelsegrunder och allt – var "att göra en BBC" eller ej?
Jag skrev ju förvisso om kvällsmediernas rapportering. Men jag har kommit fram till att det snarare var "att göra en Gunilla" eller "journalism Gunilla style". Jag åkte dit för att kolla läget, och det som var den mest intressanta nyhetsstoryn just på lördagseftermiddagen var det jag skrev – fastän det var Plan B eller C.
För även jag skulle förstås ha vinklat på prinsessan Madeleine herself om så varit möjligt, här handlade det ju heller inte längre om *skvaller*. Men jag åkte ju till flygplatsen förutsättningslöst, i vetskap om att jag med 99 % sannolikhet inte skulle se skymten av henne.
Och fastän min text var något föråldrad bara några timmar efter att den gavs ut.

För "att göra en BBC" sker väl i soffor och på redaktioner, det vill säga då ingår väl inte eget fältarbete? Jan Helin utvecklar:

"I kulturartiklar, soffprogram och debattprogram diskuterar man vad kvällspressen publicerat. Inte sällan med faksimiler så tydliga att man ser bilder och kan läsa uppgifter ur Aftonbladets och Expressens rapportering. Jag kan inte frigöra mig från misstanken att det handlar om vad vi i branschen kallar för att göra en BBC. Det vill säga man berättar vad andra medier berättar för att kunna berätta historien och visa bilder på norska Tora för sina läsare, tittare, lyssnare, samtidigt som man distanserar det egna varumärket från ”skvallret”. Sådana bedömningar är snarare varumärkesstrategi än publicistiska beslut grundade i etiska övervägningar."

Det senare sysslade jag med, tycker jag nog – vilket kanske i sig även är en varumärkesstrategi, hehe – och definitivt på fältet. (Det var verkligen inte en helt okomplicerad historia att skriva, i exempelvis källhänseende.)

Som jag skrivit tidigare hade jag hade en fantastiskt intressant och spännande lördagseftermiddag, som jag alltså inte skäms det minsta för. Man kan rentav säga att det hela var ett exempel på slumpstyrd journalistik – min favoritgenre!

För övrigt har det dykt upp två riktigt skojiga efterhands-stories om prinsess-bevakningen. Minst en av dem ska jag berätta om här framöver.
Uppdatering: http://gunillasdagbok.blogspot.com/2010/04/prinsesspaparazzo-de-luxe.html

/Gunilla