.JPG)
NEW YORK Lisa Förare Winbladh skriver än en gång klokt om vådan av låga frilansarvoden. Jag håller med Lisa – se kommentarfältet – om att det är svårt att redogöra för vad man får för olika artiklar, utan att inkludera långa utläggningar om sina allmänna omkostnader. Och utom i undantagsfall snudd på omöjligt att klura ut hur lång "effektiv" arbetstid man ägnar varje jobb.
Se även mina senaste inlägg i frågan här.
Och lite äldre inlägg:
• ... om hur ett visst svenskt modemagasin sänkte sina arvoden, och vad som hände när en kompis som frilansade för blaskan protesterade här.
• ... om hur redaktörer kan motivera skambud här.
• ... lite allmänt frilansgnäll här.
Finns ju mycket annat liknande i arkivet också...
/Gunilla
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Men varför kallar ni det gnäll? Om ni visar på varför ni tycker att betalningen är oskälig så har man all rätt att klaga. När man har "klagat" över betalning tidigare så har jag varit sådär jamen, hur mycket gäller det då? ge mig ett exempel. Och nu gav ju Lisa exempel och ur mitt perspektiv, utan erfarenhet av frilansskriverier så låter det ju väldigt taffligt.
ReplyDeleteJessika,
ReplyDeleteTack för stöd! Men tyvärr känner man (och nu talar jag både för mig själv och många andra frilansande i olika branscher, tror jag) sig ofta just gnällig, eftersom man vet hur lyxig ens frihet är också... Friheten är ju en sak, men man har också en extrem otrygghet (jag har t ex noll kronor i fast intäkt varje månad, knappt några pensionspoäng, knappt någon sjukpenning etc) – och det knäppa är alltså att den otryggheten och de stora risker man tar inte är förknippade med högre betalningar utan lägre.
Som du kanske såg på Lisas blogg skrev jag ner ett långt och utförligt exempel på betalning. Återkommer gärna med fler! Men de som verkligen borde gå ut med hur lite de får betalt är litteratur- och andra kritiker – väldigt lite i förhållande till den tid de lägger ner på att läsa böcker och annat.