14 April 2009

Mer om mediebilden av Östberg Deasys fall

NEW YORK Ni får ursäkta viss monomani vad gäller Annika Östberg Deasy just nu. Jag har faktiskt många bloggposter kvar att skriva om henne, och om gamla och nya mediers bevakning av alltsammans. Vad gäller mediebilden kommer nog åtskilliga medie- och journalistiklärare att sätta detta i händerna på sina elever och studenter. Det är förstås väldigt tacksamt som uppsatsämne.

Jag är mycket förbryllad över att jag, som 2005 rentav reste hela vägen till hennes fängelse i södra Kalifornien, inte blev särskilt fångad av storyn då.
Tror inte att jag någonsin, förrän häromveckan, tänkt tanken att jag skulle vilja läsa hennes berättelse i bokform. Jag kan inte minnas att jag vare sig lockades att åka tillbaka för att skriva personporträtt, kolla upp hennes bakgrund, göra cellreportage eller berätta om det tragiska ödet på andra sätt – eller att jag funderade på att kolla upp den amerikanska utredningen och domarna. (Jag försökte ju tala med döttrarna – men dels gick det ju inte så bra, dels handlade det bara om att få en snabb kommentar.)
Kanske för att jag på den tiden hade "en egen" svensk kvinna i ett Kalifornien-fängelse som jag skrev om, och att jag tyckte att Annika Östberg-storyn berättades av så många journalister ändå – och så kom jag väl inte på någon särskild tidning att kontakta om något sådant. Har heller inte varit tillbaka i Los Angeles sedan 2005. Men hade jag vid den tiden kollat i Flashback hade jag ju fått en hel del uppslag. ;-)

Jag hade faktiskt ingen aning om att det i så många år funnits så många nätkommentatorer som önskat henne allt från indragen mat till elektriska stolen, för att inte tala om vilket språkbruk som förekommer. Hoppas det tar ett tag innan hon lär sig använda Internet och att hon inte kollar upp sig själv på Flashback.

Måste också säga att jag är smått chockad över den kaliforniska synen på straff och rehabilitering hos många svenskar. Som hos den socialliberale Sundbybergspolitiker som menar att 40–50 års fängelse hade varit ett lämpligt straff för Annika Östberg Deasy, som han anser sig veta är trippelmörderska. Intressant diskussion på hans blogg (transparens: efter att ha satt mig in i alltsammans efter bästa förmåga har jag själv landat i ungefär samma syn som de som kommentatorerna Jonatan och Karin redovisar).

Vad jag nu är väldigt nyfiken på, och som jag undrar ifall någon har någon förklaring till, är varför alla dessa kritiska röster inte bubblat upp till mainstream-ytan tidigare?

OK, Expressen har öppet och sedan 1992 bedrivit en klassisk kvällstidningskampanj för att väcka opinion kring Annika Östbergs fall. Hennes historia har passat för personvinklade berättelser i många andra medier. Och jag håller inte med om att all journalistik tidigare saknat inslag om vilka brott hon begått eller att hon inte fått frågor om offrens familjer och så vidare; ej heller har hon framstått som oskyldig.
Men visst har rapporteringen har i många avseenden tagit ställning för Annikas bild av det hela. Att t ex påstå hon är dömd för "medhjälp till mord" håller förstås inte, när hon är dömd för och har erkänt sig skyldig till mord, first degree murder (däremot måste det få problematiseras hur det gick till!).
Jag ser förresten smärre faktafel i rapporteringen på alla håll och kanter. (De flesta gäller dråpet i början av 70-talet som många felaktigt påstår att hon satt i fängelse för.)

Det är väldigt intressant att fundera över vad som hade hänt ifall de svenska medierna hade upptäckt händelsen redan 1981, när paret satt i isoleringsceller i Lakeport och utreddes, än 1993 när storyn var att hon då redan hade suttit länge i kaliforniskt fängelse och ville bli flyttad till Sverige.
Eller åtminstone 1984, då Hans Holmér och Annbritt Grünewald besökte Annika Östberg Deasy i fängelset, dock utan att informera alla de svenska journalister som då fanns i Los Angeles. Rimligen hade vi fått fler berättelser från brottsplatserna då, exempelvis Lakeport (och kanske hade det rentav fått konsekvensen att sonen Sven – som, tills han dog i en bilolycka 1985, flyttades mellan olika fosterhem i norra Kalifornien – räddats till ordnade förhållanden).

Det jag nu undrar är alltså vad som i alla år hindrat Leif G W Persson, Oisín Cantwell och många andra med grundmurade massmediala plattformar att skriva sina synpunkter? Eller har de gjort det, utan att det fått genomslag?

På Kriminalkanalen kan ni ladda ner alla möjliga dokument kring det hela, och även se några av de inslag som sändes i TV4 1992 och 1993 – förnämlig service, måste jag säga – för att bilda er egen uppfattning om alltsammans.

Men jag råder er att inte bara köpa den officiella, amerikanska bilden av alltsammans – utan att problematisera den, genom att även kolla in Tom Alandhs film och/eller läsa Annika Östberg Deasys egen bild i Sorgfågel.

Några juridiska resonemang kring det hela här, där en kommentar bland annat jämför med Stureplansmassakern, och här konstateras att Östberg Deasys roll kanske mest av allt är att likna vid Marita Routalammis vid Åmselemorden.

Senare idag ska jag sätta tänderna i brottsutredningen.

I nästa bloggpost kommer ett utdrag ur Board of Parole-förhöret, som visar att det var kontraproduktivt med namninsamlingar och listor för Östberg Deasys sak.

18 comments:

  1. För min del får du gärna fortsätta att skriva om Annika, och kanske också följa henne i Sverige ( ?)

    Varför hennes fall har intresserat så få fram tills nu?
    Tja,hon har ju suttit stadigt finkad i USA, och jag gissar att det var få av dessa redan få, som trodde att hon alls hade skuggan av en chans att bli överflyttad till Sverige. Men så har nu lyckligtvis skett.
    Tyvärr har det väckt ont blod hos de empatilösa. Och det är med sorg jag kan konstatera att de ematilösa däremot tycks vara skrämmande många till sitt antal. Så pass många som förefaller att ha väldigt nära till förakt och avsky, att jag faktiskt har fundrat på varför det inte förekommer lynchningar i Sverige. Jag menar, mentaliteten finns där ju, det är bara handlingen som fattas.

    ReplyDelete
  2. Grynna,

    Bra idé! Att jag skulle kunna följa henne i Sverige, alltså. Jag hade faktiskt tänkt avstå från det, för det kommer att vara så många som vill intervjua henne ändå, så jag har tänkt följa spåren i USA istället. Men när jag väl gjort det borde jag ju följa upp _det_ i Sverige också...

    Visst är det konstigt att det är så många?! Vissa låter som att de skulle vilja ta elektriska stolen till Hinseberg, även om rätt många betonar att det bara är mediebilden de kritiserar.

    Men min fråga var inte varför fallet intresserat så få tidigare, det tror jag inte stämmer. Vad jag undrar är t ex vad som hindrat Oisín Cantwell att skriva det han skrev häromdagen tidigare. Fallet har ju uppenbarligen diskuterats i åratal på Flashback, och jag tvivlar på att Leif G W Persson satte sig in i alltsammans först häromveckan.

    ReplyDelete
  3. Jag hade inte en aning om att det i åratal har funnits ett underground ( typ ) intresse för Annika. Den infon kom för mig som en nyhet.
    Varför Cantwell inte har skrivit det han har tänkt,kan jag inte ens spekulera i, det överlåter jag med varm hand åt andra.

    Och varför media inte har tagit upp det?
    Kan inte det bero på att det just inte har hänt så mycket nytt under åren. Hon har ju försökt att få sitt straff tidsbestämt och att få bli förflyttad till Sverige, men varje gång fått blankt nej.Fram till nu har ett nej från Usa i den här frågan varit just ett nej, och sas. inte varit mycket att be för och heller då inte så värst mycket att skriva om. Jag vet inte.

    Däremot vet jag att jag nu måste leta upp tråden ang. Annika på Flashback.:-)

    ReplyDelete
  4. Om Expressen driver kampanj så dominerar detta resten av världen också... åtminstone var det så förr.. då är det deras grej helt enkelt och självcensuren gör att inte andra klampar in på det reviret och skriver emot.. och Marita ses väl knappast som brottsling numera (?) medan mördaren själv alltid kommer att ses som en usling... tjejer hänger ju alltid bara på (?)...och Marita satt två år i fängelse innan hon släpptes... så nog är det hårdare i USA... och vi har länge haft en förlåtande och överseende syn på brottslingar, någon gång slår det över till den andra modellen...

    ReplyDelete
  5. Jag tycker det finns så många intressanta aspekter i denna fråga... Och jag har även blivit smått fascinerad av den bild som har framkommit på brott och straff i svensk media. När har du eg. försonat ditt brott?
    Straffet skall ju stå i proportion till brottet och det råder ju onekligen delade åsikter om längd på lämpligt straff.

    Något annat jag tycker är intressant är att vissa verkar ha trott att Östberg satt oskyldigt dömd. Jag tycker inte så har framgått av media, men det har däremot verkat lite luddigt. Det tekniska finliret kring hennes dom, first degree och uppgörelse om att inte yrka på dödsstraff (om jag nu ens förstått rätt!), gör att det kan bli ganska klurigt för en läsare att luska ut Östberg Deasys roll, enbart genom tidningsreferat. Det krävs nästan mer djuplodande sådana för att bringa klarhet.

    Den rad som jag har läst i vissa kritiska krönikor, att det är rimligt att Östberg Deasy får komma till Sverige, är också viktig anser jag. Jag tycker det är viktigt att media tar upp denna aspekt, att du som dömd fortfarande har kvar dina svenska medborgerliga rättigheter. De försvinner inte för att du begår ett brott.
    Man måste någonstans kunna skilja på diskussionen om hur snövit Östberg Deasy ev. då har framställts i media, samt den om rimligheten i längden på hennes straff och hennes begäran om att få komma till Sverige.

    Om det ändå flöt på lika lätt att skriva på sin uppsats som det är att skriva en bloggkommentar :)

    ReplyDelete
  6. Grynna m fl,

    Nä, jag hade verkligen ingen aning om undergroundintresset. Men det har skrivits mest i samband med nyhetshändelser, även på t ex Flashback. De kritiker som nu poppat upp (Dick Erixon, Leif G W Persson, Suzanne Kordon, Oisín Cantwell, Stefan Wahlberg m fl) kunde ju ha skrivit t ex maj 2005 eller augusti 2008, i samband med nämndprövningarna.
    Men det kanske de gjorde också, utan att jag sett det. Vet ej.

    ReplyDelete
  7. Cajsa,

    Luddigt är ordet! Det är riktigt att rapporteringen varit knepig att förstå.

    Och även om den som läser Annikas egen historieskrivning i Sorgfågel får hennes bild, som innehåller de grova grejerna och även berättar om flera brott som hon begick och aldrig upptäcktes för (t ex när hon jobbar ihop med en prostituerad kvinna i SanFran och ålar in på golvet och snor pengar från hennes kunder när de är upptagna i sängen) så saknas där en del information såsom flera villkorliga domar.

    Du har helt rätt i det där med medborgerliga rättigheter. Jag ser i en del kommentarer på nätet/Flashback att folk tror att hon haft dubbelt medborgarskap. Men det stämmer inte. Hon har enbart varit svensk medborgare, åtminstone enligt papperen från Kaliforniens rättsvårdade myndigheter. Det har därför alltid varit klart att hon, oavsett allt annat, skulle utvisas från USA efter avtjänat straff.

    Lycka till med uppsatsen! Jag hade inte kunnat ta en enda universitetspoäng om Internet funnits i mitt liv tio år tidigare...

    ReplyDelete
  8. Gunilla.

    Sitter just och ser Kvällsöppet som ikväll tar upp Annika och medias bild av henne. Du borde se programmet om du har möjlighet. Intressant.

    ReplyDelete
  9. Grynna,

    Tack för tipset om Debatt! Det hade jag faktiskt missat. Jag är förvånad över att det inte dök upp några debattartiklar i tidningarna.

    ReplyDelete
  10. Sorry, Kvällsöppet skrev du, ja. Förklarar varför jag inte hittade ett spår av detta på SVT Debatts hemsida (och jag letade verkligen!). Tar på mig en dumstrut och letar på rätt ställe...

    ReplyDelete
  11. Attans, det gick inte – man får inte kolla på Kvällsöppet utanför Sveriges gränser! Konstigt, andra TV4-klipp har gått bra.

    ReplyDelete
  12. hm...så dumt.

    ReplyDelete
  13. Fast jag hittade några andra, äldre Annika-inslag där, så det var OK. Kvällsöppetsändningen kanske kommer så småningom!

    ReplyDelete
  14. Det är lite underligt, men din pingback hade lyckats gömma sig på min blogg, så jag har inte observerat ditt inlägg förrän nu.

    Huvudanledningen till att jag skrev när jag skrev var för att jag reagerade på att det var idel hurra-rop när Annika flyttades över till Sverige.

    Jag tyckte att jag var ganska tydlig med att jag inte hade några invändningar mot överflyttningen i sig -- eftersom vi har ett fångavtal med Usa och Annika är Svensk medborgare -- men att jag tyckte att glorifieringen var magstark.

    Sedan stötte jag på fler artiklar och bloggar som hade en mer nyanserad bild av skeendet, och hade jag -- exempelvis -- läst artikeln med GW Persson först så är det möjligt att jag hade bloggat om någonting helt annat.

    Att jag inte skrivit om Annika tidigare beror helt enkelt på att jag sällan skriver om brott & straff; jag har ett väldigt lokalt perspektiv på min blogg och det är sällan -- eller typ aldrig -- som straffpåföljder diskuteras i Sundbybergs fullmäktige.

    Däremot har jag svårt att se varför jag skulle vara diskvalificerad från att kommentera den här händelsen för att jag inte skrivit om Annika tidigare eller för att många andra skriver samtidigt. Jag har ingen journalistisk profil på min blogg och jag har inga journalistiska ambitioner; jag kommenterar sådant som är relevant för mig som lokal politiker i Sundbyberg i första hand, som politiskt intresserad i allmänhet i andra hand och sådant som berör mig som person i tredje hand.

    Slutligen vill jag för formens skull påpeka att jag inte beskriver mig som socialliberal utan som klassisk liberal med socialliberal prägel. Det ligger en viktig skillnad i det. Jag funderar dessutom på att ändra den beskrivningen eftersom klassisk liberal, men influerad av socialliberalismen, antagligen beskriver mig bättre.

    Fast allra helst kallar jag mig kort och gott liberal.

    ReplyDelete
  15. Hej Mattias,

    Välkommen till bloggen! Jag menade absolut inte att du inte borde ha synpunkter på Fallet Östberg Deasy, tvärtom (själv följer jag för övrigt -- av flera olika skäl -- lokalpolitiken i Sundbyberg lite ytligt).

    Jag tycker tvärtom att det finns anledning för de flesta medborgare att intressera sig för det – vare sig man gör det som nyhetskonsument, politiker/förtroendevald, skattebetalare, kriminolog, medmänniska, samhällsdebattör, anhörig, mediekritiker, journalist eller bara i största allmänhet intresserad.

    Själv har jag skrivit här ur flera perspektiv och med olika ingångar, och som de flesta andra tycker jag bara det är bra att mediebilden av Annika Östberg Deasy nu blivit mer nyanserad, även om jag gärna argumenterar för att det finns anledning att förhålla sig kritisk inte bara mot svensk eufori utan även mot kalifornisk rättstillämpning.

    Du argumenterade väl för din ståndpunkt. Det jag reagerade mot var i första hand inte alls _att_ du skrev, som du tycks ha tolkat det, utan att din syn på lämplig påföljd för de brott du anser att Östberg Deasy var skyldig till var så hård -- 40–50 års fängelse. Det är betydligt mer än någon annan som jag hört yttra sig med namn och kvantifiering i denna debatt.

    Och det där med liberalism är svårdefinierat...men också intressant!

    Gunilla
    som nu för övrigt sett Kvällsöppet-sändningen – finns utlagd på TV4 Plus

    ReplyDelete
  16. Generellt upplever jag amerikanskt straff-väsende som för hårt, men inte för att jag tycker att 25 till livstid är särskilt hårt (att man ska kunna sitta 40-50 år för dubbelmord tycker jag inte är orimligt hårt) utan för att deras fängelsesystem enbart tycks handla om att låsa in folk.

    Jag har inga invändningar mot att man sitter inlåst länge, men jag tycker att straffet ska innehålla rehabilitering och att det ska gå att få straffet mildrat om man sköter sig bra. En fånge som visar sig mentalt ha förstått sitt brott och som är redo att återvända till samhället bör kunna få en del av straffet omvandlat till villkorlig dom.

    Men, svenskt fängelseväsende har ingen möjlighet att bedöma det i Annikas fall, än. Det skulle därför vara rimligt att göra den bedömning först om några år, kanske när hon avtjänat 35 år.

    Och ja, jag inser att med svenska mått så förespråkar jag väldigt hårda straff.

    ReplyDelete
  17. Så du har sett Kvällsöppet nu. Vad tyckte du?

    ReplyDelete