Kvalitetsjournalistik bara i böcker

NEW YORK Frilansjournalisten Isabella Lövin för mycket intressanta resonemang om journalistik/undersökande reportage i bokform i P1/Kulturradion just nu, om än alltför kort. Ska transkribera detta när jag hinner, för dem som inte själva lyssnar.

Nu måste jag packa och städa! Hej så länge,

Gunilla

P S Lövins bok om utfiskningen i Europa står på min julklappsönskelista om någon undrar! ;-)

Norra delegatsloungen

NEW YORK Ni får helt enkelt stå ut med lite Photo Booth-bilder framöver! Denna visar mig i delegatsloungen i FN-skrapan. Här handlar det idag om Kosovo! Jag var dock här i helt andra intervju- och spaningssyften, tillsvidare hemliga.

/Gunilla

Slut med bjudresor?!

NEW YORK Det här EU-förslaget kommer att få en mängd intressanta konsekvenser! Citat ur Dagens Media:

...en tidning riskerar en stämning om det inte tydligt framgår i texten att en journalist bjudits på en pressresa eller fått produkter gratis i samband med en artikel.

Undrar om de upptäckt det på redaktionerna och hur snacket går. Faktiskt ligger förslaget i linje med punkt 3 i min egen policy (se mitt inlägg om bjudresor här) – men notera att ingen svensk tidning mig veterligen idag tillämpar denna transparens.

Bjudresorna kommer knappast att upphöra, men kanske ske än mer i smyg. Jag återkommer med stor sannolikhet till ämnet...

/Gunilla

Planbyte i North Carolina

CHARLOTTE Antal gånger servitrisen Debra på Stock Car Café kallat mig "honey" eller "sweet heart": cirka 15.

/Gunilla

Checking out

MIAMI Utcheckning! Här i hotellobbyn klär de julgranen i chanukkah-inspirerade färger – snart kommer det upp små glittriga bjällror med stars and stripes-mönster!

Vi är i valet och kvalet mellan att slöa vid poolen och åka till alla de återstående konstmässor i Wynwood District vi missat (många); havsbad vid stranden intill Ocean Drive/Deco Drive avklarat i morse.

/Gunilla

Gunilla leker med Photo Booth

MIAMI Hjälp, det här programmet kan man ju leka med hur mycket som helst! Varning för Photo Booth.

Tro det eller ej, men vi gör seriösa saker här också. Som att knyta kontakter med diamanthandlare med goda förbindelser i Buenos Aires och utnyttja pensionatarmarna till kopiösa mängder champagne, tryffel och laxsnittar. Och häromdagen fick jag åka brandbil till akutmottagningen på ett Miamisjukhus (med en kompis som tuppat av med lågt blodtryck)! Mycket spännande. Mer senare.

/Gunilla

Solterapin fungerade fint!

MIAMI Jag tog ingen kamera med mig, så detta foto är taget med datorn (programmet Photo Booth). Bara så att ni vet att jag lever.

/Gunilla
på Hotel Bel Aire i South Beach, Miami

Flight AA9545

FORT LAUDERDALE Tyvärr har jag ingen kamera med mig, så jag kunde inte ta någon bild på det spännande jag just såg: en avgångstablå där "Guantánamo" stod alldeles efter "Port au Prince". Båda med American Airlines. Hade faktiskt inte tänkt på att det även är en reguljär destination dit man åker med civilflyg!

Korrigering: Det var närmaste bestämt en "arrival". Skumt nog den enda flight för vilken det inte fanns någon gate angiven...

/Gunilla

Solterapi

NEW YORK Inget bloggat på sistone, jag vet. Här har det mest varit deppigt och systemkritiskt, inget att blogga om (just nu). Men nu har jag packat fyra cocktailklänningar i rött och svart, en guldsjal och bekväma skor samt en solklänning och en baddräkt – och hoppas på att solen ska göra mig gott. Mot La Guardia!

/Gunilla

Adventssnön redan borta

NEW YORK Förresten, det snöade över Manhattan igår. Men det har redan regnat bort...

/Gunilla

Stammar

NEW YORK Amerikanska antropologer noterar, enligt en artikel i New York Times, skillnader och likheter mellan stammar på exempelvis Papua Nya Guinea och på Facebook, samt att Facebook gynnar en i grunden muntligt traderad kultur.

/Gunilla

Resplaner

NEW YORK Tack så mycket för alla förslag om vart jag skulle kunna resa i januari! Iran, Libyen och Sardinien fick mest stöd i enkäten, och så dök det ju upp en massa bra och spännande idéer i kommentarfälten (se här och här).

Tyvärr blev jag inte så värst mycket klokare av denna övning ... utan mest överväldigad. Tänk så många platser det finns att åka till och göra reportage om, hur ska man hinna med ens en bråkdel?! Georgien, Indien, Kambodja – det tar aldrig slut.

Idag dök det dessutom upp ett förslag om en liten fjärdeadventsresa till Prag, hmmmm... Har varit där flera gånger, dock var det länge sedan och aldrig i juletid.

Jag får klura vidare på vart en eventuell reportageresa i januari skulle kunna gå, till syvende och sist hänger det på att/om jag kan tänka ut tillräckligt många säljbara reportageidéer och om jag kan skrapa ihop medel på bankkontot (nja, stämmer inte riktigt, brukar inte låta resor inte bli av bara för att de är underfinansierade, hehe).

Nå, på torsdag drar jag i alla fall till Miami. Har blivit alldeles snurrig av halva söndagens försök att hitta en någorlunda billig flygbiljett som inte innebär 10 timmars vistelse i Charlotte, North Carolina eller nå't (och helst inte avfärder i ottan). Än har det inte gått. Borde naturligtvis likt mina reskompanjoner ha bokat för flera veckor sedan.

Hade tänkt åka via Port au Prince, men så blir det dessvärre inte denna gång. Dels har jag inte tid, dels har jag inte kommit på några nya reportageidéer, dels funkar det inte mentalt att göra en resa till två så skilda platser samtidigt (trots att de är så nära, så nära geografiskt). Får spara Haiti till annat tillfälle.

Så vet ni någon snäll och skötsam person som ska till New York nästa helg (6–9 december) men inte har ordnat boende, tipsa dem gärna om min lägenhet!

Detsamma gäller perioden mitten av december (från den 11:e) till julen (under jullovet och i januari verkar det som om det dyker upp diverse vänner).

/Gunilla

"Strangers to the Multicultural America"

NEW YORK New York Times har idag en intressant artikel som utvecklar det tema jag berörde i denna bloggpost, om att svarta väljare (och även andra minoriteter) är republikanernas svaga punkt. Poängen är att alla republikanska planer räknat med att Hillary Clinton blir huvudmotståndare, men de får svårare att attackera Barack Obama. Provcitat:

... the G.O.P., by its own doing, is nonetheless saddled with a history that most recently includes “macaca” and Katrina, Mr. Bush’s appearance at Bob Jones University in 2000 and the nonexistent black population of its Congressional delegation.
(– – –)
It’s not because those no-shows are racists; it’s because they are defensive and out of touch. With the notable exception of Mike Huckabee, most of the party’s candidates have barricaded themselves from African-Americans for so long that they don’t know how to speak to or about them. As sure-footed as these Republicans are in attacking the Clintons and Streisand — or in exchanging fire with Al Sharpton and hip-hop moguls — they are strangers to the mainstream multiracial and multicultural America exemplified by an Obama or an Oprah.

/Gunilla

Kampen om Vita huset är svart

NEW YORK Jag är sur på mig själv för att min text om Barack Obama inte tar upp allt han sade som faktiskt var riktat till en Harlempublik.

Min artikel låter som om han körde ungefär samma tal som vanligt, men det gjorde han inte riktigt. Jag hade med en del av Obamas referenser till civilrättsrörelsens historia, sjukförsäkringar, aidssjuka och andra "Harlem pleasers" i texten först, men strök för att komma ner i 2 500 tecken. Ni anar inte hur frustrerande det är att tvingas försöka vara kärnfull... ;-)

Oh well, hoppas på fler tillfällen att skriva om amerikansk politik, en vacker dag.

Bilden ovan visar en av de tröjor som för tio dollar såldes utanför Apollo Theatre: Svarta huset.

Här kommer två blogginlägg om evenemanget:
Jack and Jill Politics: Showtime at the Apollo, featuring Barack Obama. Why Wait
The Barack Obama Report: Barack Obama Takes His Campaign to Harlem

Svarta primärvalsväljare, inte republikanska frontrunners

NEW YORK Det är fascinerande att läsa alla arga läsarkommentarer på aftonbladet. se, till min artikel om kampen om "The Black Vote".
Jag tänkte faktiskt att jag skulle besvara dem en och en – tills jag insåg att de var (i skrivande stund) 195 stycken, och att jag har bättre saker för mig än obetalt arbete med att kommunicera med Aftonbladets läsare en solig lördag som denna.
Det blev inte mer än ett svar, till denna blogg vars huvudtes verkar vara att väljare är individer och inte grupper. Really? No kidding!

Men lite mer pladder om AB-kommentarerna här i stället:

Någon tycker att medierna borde skriva mer om de småpartier som finns förutom republikanerna och demokraterna (visst, visst – men what's the point, kan man kanske fråga sig...).
De flesta verkar dock i största allmänhet arga över att svenska medier inte skriver mer om de republikanska kandidaterna, vilket jag både håller med om och inte: stämmer att det skrivs mer om demokraterna; stämmer ju inte att det enbart skrivs om demokraterna.
Har hört från flera av mina kolleger – som har ett vidare bevakningsansvar än jag själv – att de har lättare att sälja in artiklar om Clinton och Obama än om republikanerna till sina redaktörer i Stockholm. Men nog har det rapporterats ett och annat antingen enbart om republikanerna eller ungefär lika mycket om båda sidorna (blott några, slumpmässigt utvalda, exempel: Aftonbladet idag, P1Morgon 29/11, Expressen 29/11, Sydsvenskan 26/8 och 18/11, SvD 11 juni).

Så här kan det låta i kommentarfältet:

Svenska media ----suck!
I Sverige rapporterar media enbart om demokraternas val och som om det stod mellan tanten Clinton och Obama. Varför? Jo- för att svenska murvlar är så totalt vänstervridna att de inte ens kan försöka vrida huvudet åt båda håll och med åsiktsfiltret ständigt inkopplat inte vill eller kan se och förmedla att det står ett val mellan REPUBLIKANER och DEMOKRATER!! Där är skillnaden mellan sidorna hårfin och personligen hoppas jag innerligt att epoken Clinton för alltid är borta. Giuliani har stor chans att ta hem det och det får vi verkligen hoppas! Om inte annat för att reta svenska vänstermurvlar! Ni borde skämmas! Rapportera SANT eller shut up!

Oj, vilken drapa. Jag är fascinerad över att Rudy Giuliani har så engagerade supportrar i Sverige. Giuliani är såklart en "bra story", och jag satt själv vid hans fötter – nåja, några meter ifrån – när han mötte pressen på Bellevuesjukhuset i New York den 12 september 2001. Klurar som bäst på en viss artikelidé om honom och de andra republikanska kandidaterna; som vanligt handlar det om att lyckas placera och plantera sina idéer. Konstigt, dock, att dessa hängivna supportrar tycks ha missat det som ändå skrivs om Giuliani.

Samma tongångar som kommentatorn redogör för hördes ju ofta i valrörelsen 2004, där svenska medier fick kritik för att rapportera ensidigt och för att ge bilden att John Kerry skulle sopa mattan med George Bush. Jag vet i och för sig inte hur många texter som åtminstone TT gav ut – jag skrev några av dem – som handlade om att opinionsläget var oerhört jämnt och att valet var snudd på omöjligt att tippa (opinionsinstituten ansågs senare ha missat viktiga strömningar till Bushs fördel i sina prognoser). I september publicerade t ex en av TT:s reportrar en artikel om att George Bush ledde tydligt – och en sådan artikel går ut till alla svenska nyhetsredaktioner.

Men OK, det är nog ingen som trovärdigt kan säga emot att den samlade svenska mediebilden ändå är pro-demokratisk (utom kanske Britt-Marie Mattsson, som i radioprogrammet Kvällspasset den 13 november sade "Jag är inte biased överhuvudtaget"). Jag håller med om en del av kritiken om att bilden är skev, dock ej kommentarer som den ovan. Mathias Sundin skriver klokt om detta. Provcitat:

[D]et är inte konstigt att det skrivs mycket om [Hillary Clinton i svensk press]. Det som är konstigt är att det skrivs 2-3 gånger så många artiklar om henne jämfört med Giuliani trots att det är (– – –) jämnt skägg mellan de två.

Men den aggressive AB-kommentatorn tycks inte ha fattat att min artikel handlade om vem som kan tänkas få de svarta väljarnas eventuella sympatier.
De ligger inte hos Rudy Giuliani, särskilt inte i New York där hans borgmästargärning är starkt förknippad med så kallad racial profiling, och knappast inte hos de andra republikanska kandidaterna heller. Det står tydligt på flera ställen i artikeln att Obama/Clinton-kampen som texten handlar om gäller de svartas röster i de demokratiska primärvalen. Nyhetsgrejen är att Obama nu börjat röra sig in på "svart" Clintonmark, som Harlem och South Carolina.

Fred Thompson och de andra gubbsen i all ära – de funkar inte i en bred afro-amerikansk kontext, och de vet om det så mycket att de inte ens velat debattera på den spelplanen. Nog önskar man som Harlembaserad reporter att Condoleezza Rice skulle kandidera, då skulle det finns "en bra story" även på den republikanska sidan. Hennes anhängares hopp tycks nu stå till att hon kan bli vice-presidentkandidat i en Giulianikampanj.

Här är en intressant artikel i TIME som handlar om Barack Obamas identitetssökande och hur den påverkar hans kampanj. Svarta i USA beskrivs som antingen bargainers (Obama och t ex Oprah Winfrey) som inte upplevs som "hotande" av vita, eller som challengers som gör det och som i grunden är misstänksamma mot det vita majoritetssamhället (till exempel kongressledamoten Charles Rangel).

Uppdatering: Komiskt nog är Expressens sajt-kommentatorer mycket mer pro-demokratiska än Aftonbladets.

/Gunilla