09 July 2008

FISA "a reasonable compromise"

NEW YORK Debatten om FRA, nej, jag menar FISA, fortgår även i USA – även om det sker lite mer i marginalerna här än i Sverige. Här kan den intresserade läsa hur Washington Posts ledarredaktion försvarar den amerikanska spionlagen. Som vanligt låter det som om vore det ett eko från den svenska debatten, exempel:
We are under no illusion that the measure is perfect; future fine-tuning may well be called for. The classified nature of the surveillance program makes it impossible to assess the implications with anything near certainty. But the legislation reflects, as far as we can tell, a reasonable compromise, worked out over long months of negotiations, between the legitimate needs of intelligence agencies and the legitimate privacy interests of Americans.
Apropå FRA, Oscar Swartz har just fått ett mycket välförtjänt erkännande som årets medborgarjournalist i Almedalen!
Uppdatering: Vad roligt, han använde visst själv ordet "välförtjänt"!

/Gunilla

08 July 2008

Uppföljning av uppföljningen

NEW YORK Martin Gelin följer upp mitt inlägg om hur svenska högerbloggare samt svenska Clintonfans satt agendan för alla möjliga svenskars (stockholmares?) märkliga bild av att McCain lär vinna presidentvalet i november. Han drar dessutom slutsatsen att "amerikanska högermedier skulle behöva rekrytera lite ungt blod från Sverige"... Någon av dem kanske kan söka detta jobb.

/Gunilla

Ibland blir det lite fel

NEW YORK Ack, tidernas förfall – får man väl ändå säga att det är när självaste DN Kultur av alla redaktioner blandar ihop två före detta folkpartiledare i en bildtext:


I Linda Leopolds recension talas det dock helt korrekt om Lars Leijonborg.
Kanske är det som denne bloggare spekulerar i, apropå stavningen av Birgit Friggebos namn, att sommarvikarier härjar på redaktionen.

/Gunilla

07 July 2008

Poff

NEW YORK Igår bar jag äntligen ut den TV jag fick ta över från en kompis för snart åtta år sedan. Otroligt skönt!
Sak efter sak försvinner härhemma nu, men det var extra skönt att just TV:n försvann eftersom den bara tagit plats. Som jag nog skrivit tidigare så hoppade jag över TV-tittande när jag kom till New York 2000, och gick direkt på Internetberoendet istället.
Nu har jag eliminerat risken för att jag ska falla till föga och trots allt skaffa ett kabel-TV-abonnemang (=ännu fler räkningar, och som jag antytt i många inlägg har jag fullt upp med de räkningar jag redan har). Den fick stå på trottoaren, och en stund senare var den borta.
Jag vill gärna ha en TV och jag vill gärna kolla på TV-program, men det får inte ta så mycket plats och det får helst inte kosta något...
För att ni inte ska få för er att jag är antikonsumist (det är jag inte, jag är bara snål och trött på räkningar) kan jag avslöja att jag planerar att köpa en projektor istället, en vacker dag när jag får råd. Så då blir det minsann konstvideoprojektioner på vardagsrumsväggarna!

/Gunilla

Rivning pågår – en stadsdel dör (litegrann)



NEW YORK Snart är de två husen till höger bilden ovan ett minne blott. (Jag bor i huset till vänster.) Fastigheterna är ganska förfallna och endast bebodda av råttor och duvor, så det är inte konstigt att de rivs. Läget är supercentralt i Harlem, och det är förstås helt galet att inte utnyttja tomten bättre.

Men de hade inte behövt förfalla. Enligt min hyresvärd – som är arkitekt och själv lät rusta upp "mitt" hus, eller rättare sagt hans – så var denna fastighet mer förfallen än de två grannfastigheter som nu rivs, för tio år sedan. Han ville köpa alla, men kom bara åt en enda – som alltså gick att rädda. De två andra har som synes blivit i allt sämre skick, och just nu rivs de sten för sten.

Absolut ingen tycks bry sig. Jag har gått omkring och tagit fotografier från olika håll i ett par da'r, och har inte hört minsta nostalgiska kommentar från någon förbipasserande på gatan.

Som ni ser av en av de undre bilderna är fasaderna vackert utsmyckade, med många detaljer. De kommer med all säkerhet att ersättas med en vanlig trist slät byggnad. Men de här husen hade kunnat bli lika fina som mitt, om de räddats i tid. Det händer så mycket i Harlem nu att det vore bra, tror jag, om det finaste av det gamla räddades kvar.

/Gunilla









Förresten, helt tomma har husen inte varit. För bara ett år sedan låg ett skumt snabbmatsställe kallat "Kennedy Fried Chicken" i bottenvåningen i en av byggnaderna (det finns en bild på huset som det såg ut då hos Wikipedia, uppslagsordet "urban decay", andra fotot uppifrån). I det andra finns fortfarande en gudstjänstlokal för en baptistförsamling:


Jag kikade in hos Mt Hope häromdagen, och är faktiskt inte helt säker på att de riktigt lämnat sin lokal....

/Gunilla

Skype In m m

NEW YORK Detta blir troligen årets tristaste blogginlägg, men men . Nå't ska ju vara det också. Svar på Lyxmannens kommentar:

Har du testat Skype?? Tänkte på dina dyra mobilräkningar. Om du ringer mycket till Sverige så är det en kanongrej! Du kan få ett svenskt 08-nummer som folk kan ringa dig på också. Betydligt billigare än att ringa från sin mobil. Jag ringer med den till både svenska och amerikanske nummer och det funkar kanon!

Hej Lyxmannen,

Tack för tipsen! Självklart har jag testat Skype. Jag använder Skype rätt ofta, främst för bildtelefoni med mina föräldrar, syskon och syskonbarn, enstaka gånger för att prata med kompisar som bor Långtbortistan (en av dem visade upp sin nya flickvän på det viset, det var kul att få prata med henne!).
Jag har även använt Skype för intervjuer, till och med med Ulf Adelsohn en gång. Men, jag tycker att Skype generellt har för dålig kvalitet för att användas för intervjuer, åtminstone om jag måste låta lite seriös. De gånger jag ändå gjort det har det varit för att det skulle bli alldeles för dyrt att ringa annars (i fallet Adelsohn bodde jag t ex på hotell). Eller så har det varit med intervjupersoner som själva gärna använder Skype, som häromveckan då jag intervjuade en person i Stockholm som själv föreslog det. Och som tur är så har ljudkvaliteten blivit mycket bättre på senare tid, tycker jag. Men nästan varje gång jag talar genom Skype med min bror så bryts samtalet fem, sex gånger och vi får ringa upp varandra igen. Det är OK när jag talar med min tålmodige bror, men inte att riskera det annars...

Anyway, ditt tips om Skype In-tjänsten är toppen! Jag fick tips om det för ett par år sedan av en bekant som använde det när han jobbade i Lusaka/Zambia, mycket bra. Jag tvivlar i och för sig på att folk kommer att ringa hit så mycket mer med ett sådant än de redan gör, det är trots allt väldigt billigt att ringa från Sverige till USA även medelst Telia.
Menmen, poängen med SkypeIn är ju att de ska kunna använda samma nummer oavsett var jag är, och eftersom jag ska resa lite mer i höst än jag gjort under våren så ska jag möjligen skaffa det. Tyvärr har jag inte hittills kommit mig för, av ren snålhet samt av den fåniga anledningen att jag fått så oestetiska nummer på förslag att jag varje gång jag testat avbrutit registreringen... ;-) Så det var bra att du påminde mig. Men jag är också lite negativ till att skaffa ännu ett nummer utan att ta bort något av de gamla...och jag vågar inte riktigt kapa linan till mitt fasta abonnemang.

Men, självklart ringer jag inte till Sverige med mobiltelefonen! Det vore bra puckat. Inte nog med det, det går inte ens – jag har inte ett sådant abonnemang.
Som jag skrev i inlägget ringer jag faktiskt knappast alls på mobiltelefonen, kolla bara:


Många minuter kvar, som synes! Och så här ser det ut för det allra mesta.

Behöver jag ringa Sverige använder jag telefonkort (sådana man köper i närmaste deli) eller ringer från min vanliga telefon med ett särskilt prefix.

Jag har den billigaste möjliga planen genom AT&T, och den kostar $40. Sedan tillkommer allsköns skatter, påslag och avgifter. Det som gör att det blir relativt dyrt är dock främst allt SMS:ande, som jag använder inte minst för att kommunicera med svenskar som är på besök i sta'n. Det är nog bara det jag kan skära i, faktiskt!

Interneträkningen i Sverige är onödigt dyr bland annat för att jag har kvar Telia som ISP trots att jag numera även har bredband via ComHem (som en f d hyresgäst skaffade och som jag inte näns sägs upp...). Dessutom har jag min domän genom Telia. Klart onödigt, men olika personer på ComHems kundtjänst påstår att de inte kan härbärgera kinn.se – och jag har inte tagit reda på hur det hela ska lösas....

Så det är bara att bita i alla de sura räkningsäpplena, men jag försöker skära lite här och där så gott det går.

/Gunilla

Botticellibrud i Midtown, annars nada

NEW YORK Hm, västgötaklimax... Tydligen har bloggen bestämt sig för att inte ladda upp St Andrew's Face Tranformer-bilderna (nedan). HTML-koden ligger där så snällt i varje postning, men inga bilder blir det. Kan inte låta bli att tänka att det nog då inte är meningen...så jag kanske struntar i att försöka ladda upp dem på något annat sätt. Men här är i alla fall Botticelli-bilden. (Originalfotografiet kan beskådas här.)

/Gunilla


Sangriarecept?

NEW YORK De serverar så otroligt god sangria på Hudson River Café att jag blev inspirerad att göra egen hemma.

Men jag hade inte alls alla deras ingredienser, exempelvis rom och färsk ananas, hemma – och jag orkade inte gå och handla alla andra saker man skulle kunna tänkas stoppa i sangria heller (citron/apelsin/lime, citronsoda eller vad man nu har).

Så det blev så att jag rörde ihop lite av varje som råkade finnas i köket:

• 1 flaska rött vin (australiensisk shiraz)
• 1/2 flaska glögg (ja, faktiskt...en svensk hyresgäst /hej, Ulrika!/ hade lämnat kvar den i kylskåpet – och ja, den är från i vintras)
• några deciliter druv- och persikosaft
• några matskedar strösocker
• tärnad frukt: 2 färska aprikoser, 2 röda plommon och en tadaaaa....champagne-mangofrukt (en nyhet för mig, men vad allt har de inte på Fairway's – världens bästa snabbköp! men tala om renommésnyltande varumärkesnamn...).

Nu står sangrian och drar i kylskåpet över natten, så får vi se hur det blir med den. Frågan är nu om det räcker med att tillsätta isbitar, eller om den ska få lite citronläsk eller skivad lime eller nå't också imorgon (när/om jag orkat gå och handla mer).

Nätet är fullt av sangriarecept, men tipsa gärna om ni har några specialknep! Man vill ju inte gärna bli beskylld för att tota ihop "flytande fruktsallad" eller "fulla frukter".

Uppdatering 8 juli: Jag köpte till sist en citron, och hyvlade av lite skal som åker ner i sangrian (tanken var att det skulle bli en lång, tjusig, sammanhållande spiralformad remsa, men det blev mest små hyvelspån); skivade halva citronen samt öste ner en halv flaska Canada Dry med lime- och citronsmak. Det blev en rätt god sangria, både med och utan citronen! Glögg är en bra sangriaingrediens.

Skaffa nya visuella alter egon

NEW YORK Via Lotta hittade jag St Andrew's Face Transformer, som genererar nya porträtt av de foton man laddar upp. Oanade möjligheter för alla er som nätdejtar och håller på (lägg upp ett foto av er själva som åldrade, så vet spekulanterna vad som väntar, vetja!).

Så nedan kan ni se mig som Modigliani-målning och i lite andra varianter. Jag besparar er mig som "baby", "Afro-Caribbean", "East Asian" och lite annat – det blev bara för konstigt.

Förresten, jag fick ladda ner Java för att St Andrew's Face Transformer skulle fungera.

/Gunilla

Jag som Modigliani-målning



Modigliani kunde uppenbarligen inte måla uppnäsor.

/Gunilla

Jag som gammal dam



/Gunilla

Jag som min bror



Ingen brukar tycka att jag och min bror är särskilt lika varandra, men här har jag faktiskt blivit lite mer lik honom än jag brukar! Datorerna – de kan, de. (Tänk bort läppstiftet och precis allt hår, så har ni min bror. Nästan i alla fall.)

/Gunilla

Jag som Godzilla



Me – en människoapa! You..?

/Gunilla

Jag som berusad



"Drunk" heter denna variant – jag vet inte riktigt om det handlar om betraktaren eller motivet eller båda!

/Gunilla

Jag som indiska



Hm, jag tycker inte jag gör mig särskilt bra som indiska eller afghanska eller pakistanska eller hur man nu ska tolka etiketten "West Asian" (i motsats till alternatiet "East Asian", där jag såg superkonstig ut). Synd, jag som har en oförlöst sari-fetisch.

/Gunilla