SL-strulsdokumentation

STOCKHOLM Snart börjar Stora Vindsröjnings- och Packningsdagen, då allt ska hända som inte blivit av de senaste två månaderna då jag varit hemma. Ehum... Jag som egentligen bara vill promenera runt i det gnistrande vackra och strålande soliga Vinter-Stockholm idag.

Igår hade jag som så många andra en smått absurd dag i kollektivtrafiken. For the record, så här var mina resor:

• Tunnelbana från Gamla stan till Universitetet
Röda linjen mot Mörby Centrum skulle gå klockan 11.41. När jag kom upp på perrongen stod SL:s klockan på 11.40. Tåget stod inne, men dörrarna hade redan stängts!
Det stod inne många sekunder till innan det till sist rullade iväg – och då hade klockan slagit om till 11.41, så avgångstiden stämde. Men för mig kändes det ändå som att det var dagens enda tåg som liksom gick för tidigt...

Nå, jag skulle ha hunnit till mitt resmål ändå om nästa tåg hade gått i tid, det vill säga tio minuter senare. (Jag skulle till A) Cosmonova, för att se denna undervattensfilm med mina föräldrar och brorsdöttrar.)
Men som ni kan lista ut kom nästa tåg inte i tid, det kom inte alls. Givetvis ingen information om när något skulle kunna tänkas komma, utom något enstaka, sent högtalarutrop. Det enda som informationstavlorna meddelade var att de gröna linjernas trafik skulle vara oregelbunden. Jag stod på Gamla stans tunnelbanestation i 35–40 minuter innan något Mörby Centrum-tåg äntligen dök upp.

Så det blev ingen film för mig, utan bara en längre visit i Naturhistoriskas entréhall tills de andra sett klart den.

[Sedan: B) pizza hemma hos mamma och pappa!]

• Bussresa från Frösunda Port till Brommaplan
Linje 176 var i och för sig cirka 10 minuter försenad, men det är inte mycket att säga om.

• Tunnelbana från Brommaplan till Råcksta
Linje 19 tog också viss tid på sig att dyka upp, men ingen anmärkningsvärd försening givet vädret.

[C) Wok- och vin-middag hos goda vänner i Råcksta!]

• Tunnelbana från Råcksta till Fridhemsplan
Här blev det smått absurt, för det visade sig att tågen in mot sta'n inte stannade i Råcksta. Spärrvakten berättade detta för mig, men hade inte lyckats ta reda på vad det berodde på. Ingen information om orsaken på informationstavlorna eller genom högtalarna heller.
Vi fick dock veta att vi var tvungna att resa "åt fel håll", d v s ta tåget mot Vällingby och där byta perrong och ta nästa tåg mot sta'n. I högtalarna meddelades att vi även kunde byta i Blackeberg, hur vi nu skulle ha kunnat komma dit utan att först resa till Vällingby... Missade minst tre stycken tåg mot sta'n på detta vis. Först när jag kom hem och kunde kolla på sl.se visade det sig att orsaken var "halka".

• Buss från Fridhemsplan till Stora Essingen
Jag missade givetvis buss 1 med en hårsmån när den stod inne, men det var mitt fel (borde ha sprungit). Nästa buss 10 minuter senare, ingen vådlig väntetid.
Men den bussen fastnade i backen på bron från Lilla till Stora Essingen... I flera minuter kämpade föraren med att köra vidare, men det var för halt. Till sist fick vi passagerare hoppa av och ta nästa buss.

[D) Jag hämtade grejer som jag hade glömt hos en väninna föregående kväll.]

• Buss från Stora Essingen till Fridhemsplan
Inga konstigheter.

• Tunnelbana från Fridhemsplan till Slussen
Det tog kanske en kvart innan något Gröna linjen-tåg kom, som vanligt ingen information om avgångstider.
Och döm om min förvåning när tunnelbanans förare plötsligt meddelade att han inte skulle stanna vid Gamla stans tunnelbanestation... Så jag fick åka till Slussen istället, och gå därifrån vilket är nära (som ni kunde se av Dolph Lundgrens Melodifestivalfilm i lördags). Ingen lång promenad, men irriterande med informationsunderskottet. Kollade senare på sl.se och fick veta att det berodde på något slags "teknikfel".

Summa summarum blev dagen smått absurd – måste ha tillbringat minst två timmar av söndagen i onödan bara på stationer och hållplatser, utöver all transporttid.
Men det var så absurt att det ändå blev ganska trevligt – dels var det kul att åka genom de snötäckta förorterna och att färdas i mörkret genom gnistrande snödrivor, dels hade jag en bra bok och – på hemvägen – en påse Dumlekolor som sällskap.

Har ingen aning om hur jag skulle ha betett mig för att dra nytta av resegarantin, som tydligen gäller även i rådande väderlek – den är ju inte riktigt tillämpbar på en hel dag med många resor och ackumulerat resestrul.

Måste säga att jag ändå – fortfarande – gillar vintern skarpt, och helst skulle vilja vara kvar i Stockholm några dagar till och åka skidor eller nå't. Det ser så härligt ut när de far fram i Whistler. Och igår fick jag ju om inte annat valuta för mitt tredagars-SL-kort.

Lena Mellin skriver om SL:s (och fr a SJ:s) dåliga informationsgivning här.

/Gunilla

Tintin-butiken i Gamla stan stänger

STOCKHOLM Idag gick jag av en slump in i Tintin-butiken på Köpmangatan 3. Tur var det, för det visade sig att affären ska stängas – redan i april.

Som möjligen framgått av denna blogg känner jag en viss fascination för och kollegial släktskap med Tintin.
Många journalister hyser ju en fäbless för honom, men jag är inte en sådan fan som kan citera passager ur Blå Lotus eller rabbla namn ur Det sönderslagna örat. Ej heller har jag särskilt många av albumen. Däremot har jag i många år snarare försökt "resa i Tintins anda" – som reporter till konstiga länder där märkliga saker hänt.

Det är tydligen svårt att få lönsamhet även i nischbutiker. (Tänk bara på hur många Tintin-vykort man troligen måste sälja för att kunna köpa in en certifierad kassaapparat à 15 000:-.) Ingela Lindström, som drivit Tintinbutiken i tre år, har försökt hitta någon i sällskapet Generation Tintin som skulle vilja ta över, men tyvärr förgäves.

Jag har tidigare köpt ett antal plastmappar med motiv från vissa album, en Tintin-nyckelring och lite annat smått och gott. Nu inhandlade jag fler plastmappar, en liten knapp från Tintin i Amerika och dessutom en modell i en slags samlarserie: en bil där Tintin&Co sitter omgivna av hurrande medborgare (sedan han bidragit till att sätta dit maffian i Chicago; se bilden ovan där endast bilen och dess passagerare finns med). Kanske innehåller föremålen någon slags kraft...

Ingela Lindström berättade att hon haft en hel del kunder som uppskattat henne sortiment även från Tintins hemland Belgien: samlare som hittat saker som Tintin-butiken i Bryssel inte haft.
Dessutom utgår hon från att Tintin-intresset får ett uppsving i samband med den stora Spielberg-filmatiseringen som kommer nästa år; tydligen har Moulinsart Studios som förvaltar rättigheten till figurerna – och som hittills varit väldigt restriktiva – gett tillstånd till bred kommers med försäljning av prylar kring filmen.
Och helt tänker hon inte överge sitt mer exklusiva sortiment. Kanske dyker hon upp på samlarmässor framöver. Men butikslagret är för närvarande fullt av påsar med föremål som Tintin-samlare bett att få ställa undan.

/Gunilla

Rödvinsreportrar i Reykjavik?

"Några ekonomiska fördelar med detta politiska utspel är svåra att se: ökad försäljning av rödvin, ett drygare socialt klimat, explosion av twitter-användning och ökad försäljning (men inte läsning) av New Yorker."

En lätt syrlig Olle Lidbom/Vassa Eggen om idén att skapa en frizon för journalister/journalistik av Island

/Gunilla

Ingen romsk konst i The Cloisters (m fl faktafel)

STOCKHOLM Oj, här märks det att reportern inte varit i New York, inte faktakollat sin text och – troligen – att intervjupersonen inte fått möjlighet att korrläsa texten...

Kan inte låta bli att besserwissra och rätta texten lite, särskilt som den tydligen legat ute med alla sina fel i två veckor redan. (Den gröna texten är alltså från Aftonbladet.)

Ib Pihlblad [sic/GK] bästa New York-tips

Museum: The Cloisters

– Ligger under The Met och har specialiserats på romsk och gotisk konst/skulpurer och medeltiden. Museet är som ett nybyggt kloster från medel­tiden. Runt anläggningen finns fina parker och promenader längs med Hudson River.
5th Avenue från 80th till 84th St.
www.metmuseum.org/cloisters

Gunillas kommentarer:

• The Cloisters ligger under The Metropolitan organisatoriskt, dock inte i Mets källare som man kan tro av texten. Adressen är således inte på Femte avenyn mellan 80:e och 84:e, d v s på Upper East Side (vid Central Park, där The Met ligger) – utan på Manhattans norra spets (vid Fort Tryon Park). Det där med Hudson River stämmer dock!

• Pastorn må ha sagt att museet är "som ett nybyggt kloster från medeltiden" – men faktum är att byggnaden sattes samman på 1930-talet av autentiska byggnadsdelar från fem medeltida kloster, som fraktats från Frankrike till USA (på bekostnad av en Rockefeller).

• Stilarna som visas är gotisk och romansk konst, inte romsk..!

Kyrkligt: Cathederal [sic! /GK] St John the Divine

– En ännu inte fullbordad katedral. Det hävdas att den färdig blir den största kyrkan i världen. Det är ett multi­religiöst center som bland annat är känt för sina ”pet blessings”. Man kan komma och få sitt sällskapsdjur välsignat.
112th Street vid Amsterdam Avenue
www.stjohndivine.org

Gunillas kommentar:

• Här var jag tvungen att googla lite – för trots att St John the Divine är den kyrka där vi hade vår examens-ceremoni med Columbia-universitetetm och trots att jag ofta är där i krokarna, så visste jag inte så mycket om hur det egentligen är med byggnadens världsstatus.

Men det verkar som att den knappast blir störst kyrka i världen, om de inte skulle bygga på något helt galet vis. Peterskyrkan i Rom, basilikan i brasilianska Apariceida från 1955 och Notre Dame de la Paix-basilikan i Yamoussoukro i Elfenbenskusten (som byggdes 1989 för att likna Peterskyrkan) är mer än dubbelt så stora vad gäller volym/areal. De är alla (katolska) kyrkor/basilikor.

Det verkar dock som om St John lätt skulle kunna bli världens största katedral, med lite mer byggande – för då skulle den kunna gå om katedralen i Sevilla, som blott är något större i nuläget.

Här finns diverse sammanställningar med fakta om världens största kyrkobyggnader.

(Det där med djurvälsignelser visste jag faktiskt inte, men det verkar vara ett vanligt fenomen i New York – och i St John the Divine vet jag att de ibland välsignar folks cyklar..!)

Restaurang: Bouchon Bakery.

– Det här kafét [sic/GK] och restaurangen i Time Warner Center är ett trevligt ställe att pausa i. Ta ett glas vin och titta ut över Columus [sic/GK] Circle och trafiken i denna storslagna rondell. En av få i New York, faktiskt.
10 Columbus Circle
www.bouchonbakery.com

Gunilla kommentar: Ett toppentips!

Utflykt: Staten Island Ferry

– Den här gratisturen är en höjdare. Resan tar runt 20 minuter från South Ferry terminal (downtown) och passerar på kameravänligt avstånd från Frihetsgudinnan. På andra sidan statyn kan man se det nya IKEA-varuhuset. Det ligger i Red Hock, ett tidigare ganska sjabbigt hamnområde som nu växer fram som ett exklusivt handels- och bostadsområde.
www.siferry.com

Gunilla kommentarer:

• Området heter inte Red Hock utan Red Hook.

"Exklusivt" är för övrigt helt fel ord för det, även om det finns några enstaka tjusigt renoverade bostadshus vid vattnet, med höga hyror, och trendiga matbutiken Fairway's. Dessutom finns några coola kvarterskrogar.

Men helhetsintrycket av Red Hook är långt ifrån "exklusivt". Där finns alldeles för många miljonprogramhus, skräpiga tomter och förfallna hamnpirer för att de få exklusiva inslagen ska prägla Red Hook.

Och så mycket har inte förändrats sedan jag skrev denna text för Gourmet. Det är helt enkelt fortfarande tämligen sjabbigt, även om det hänt en del det senaste decenniet... Pastor Pihlblad och jag har kanske olika måttstockar för exklusivitet, men min gissning är att han sade något mer utförligt om utveckligen i Red Hook som reportern förkortade – utan att veta hur fel det blev.

Jag älskar att vandra runt i Red Hook och åker dit ofta, senast i mitten av december – tipset i sig är inte fel, tvärtom!

• Det nyaste Ikea-varuhuset, i Red Hook, ligger inte alls "på andra sidan" om Frihetsgudinnan, sett från Staten Island-färjan. Möjligen kan Ikea-varuhuset i Elizabeth/New Jersey definieras som liggande på andra sidan statyn. Red Hook ligger på andra sidan av färjan, jämfört med vilken sida Frihetsgudinnan ligger på (stryks ordet "statyn" stämmer alltså AB-texten).

Slutbesserwissrat för idag!

Förresten, jag skriver sådana här inlägg mest för att det ska bli svårare för mig själv att slarva med fakta i mina egna texter.

/Gunilla

Varför är SAS' enkelbiljetter så dyra?

STOCKHOLM Att flygbolagens biljettprissättning är en knepig och mystisk hantering är väl känt – men kanske någon initierad person som läser detta kan bringa reda i varför den måste vara så till den milda grad märklig?

Jag försöker köpa en biljett till New York. (Vilket jag förstås borde ha gjort för flera veckor sedan, men mina pengar har på sistone mest gått till att betala hyra i New York – och så har det inte blivit så mycket över att det räcker till såväl allehanda räkningar som flygbiljetter. Tough luck, men snart är det alltså dags för biljettköp, hoppas jag.)

Helst av allt skulle jag vilja köpa en enkelbiljett, eftersom jag inte har någon som helst aning om när jag känner för att fara tillbaka. Men det är ju en gammal sanning att enkelbiljetter kostar ungefär lika mycket som tur- och retur-biljetter. En sanning som ju omprövats på senare år, fast det tycks mest gälla vissa bolag och vissa destinationer.

Jag roade mig med att kolla vad en enkelbiljett Arlanda–Newark skulle kosta, med några olika datumvarianter. Och hur jag än anstränger mig kan jag inte begripa affärslogiken i priserna. Att en enkel resa skulle kosta lika mycket som Arlanda–Newark–Arlanda hade jag väntat mig, men den kostar tre gånger så mycket.

Som framgår ovan kostar ToR-biljetten – med godtyckligt valda datum en bit fram i tiden, för att undvika de höga sista minuten-priser som tycks vara legio – 6 030:–. (Klicka på bilderna så blir de lättare att läsa.)

Och som framgår nedan kostar enkelbiljetten samma utresedatum – den 10 mars – inte mindre än 14 418:–.

Jag är SAS-kramare, och försöker köpa SAS-biljetter i alla lägen. (Jag äger dessutom ett mindre antal SAS-aktier, köpta av missriktad lojalitet och i ett dumt försök att dra nytta av aktieägarrabatten – vilket jag ännu inte kunnat göra, eftersom den mest gäller ett begränsat antal destinationer i Nordeuropa dit jag sällan reser numera. Hittills givetvis en hopplös investering.)

SAS är ett av de företag jag är mest lojal med, ungefär som Apple. Men precis som det är svårt att förstå att vi som drabbats av trilskande datorer kan vara så till den milda grad lojala med Apple är det rätt svårt att begripa att jag håller fast vid vid SAS, med den här märkliga prislogiken. Ska dock tilläggas att jag inte ens kollat vilka priser andra bolag skulle ta för samma sträcka – jag antar att konkurrenterna tillämpar exakt samma system.

Finns någon här som kan förklara hur enkelresan den 10 mars (samma gäller andra slumpvis valda datum jag kollat) kostar 14 418:– och inte exempelvis 2 596:– (eller åtminstone 6 030:–, man kan ju alltid låta bli att utnyttja returbiljetten)? Vad är affärslogiken? Vem förväntas välja enkelbiljetten?

Det är en gåta att lågprisbolagen inte för länge sedan gett sig in på den transatlantiska flygtrafiken. Jag kommer att undvika Ryanair & Co så länge det går, men kan de eller något annat bolag bidra till att prismodellerna förändras så att enkelresorna får rimliga priser vore det fantastiskt.

Låga sista minuten-priser är också något att drömma om.

/Gunilla

Snart på min språkrepertoar: kreyol!

Mitt nya projekt: att lära mig haitisk kreol! Vi får se hur det går.



Som framgår av exemplet har man god användning av franska (kreolska orewwa = au révoir - på återseende/adjö).

/Gunilla

Missbruk av reporter-begreppet

STOCKHOLM Häromåret skrev jag om hur vissa webbredaktioner i Stockholm låtsas att deras medarbetare understundom är ute på fältet och agerar reportrar (hittar tyvärr inte länken). Detta ofog fortgår! Här låtsas exempelvis Aftonbladets Kristoffer Hindhammar att han är "reporter" i detta inslag från Haiti:






I själva verket är det givetvis en videoreporter (eller reporter i samarbete med en videofotograf) från AP eller Reuters (vilken av dem? de båda nyhetsbyråerna är konkurrenter, och har knappast samarbetat om detta inslag?!) som rapporterar från Port-au-Prince.

Kristoffer Hindhammar är alltså inte reporter i sammanhanget, utan speaker. Eller om det ska låta tjusigt möjligen "redaktör", eftersom han väl gjort det journalistiska urvalet och redigerat inslaget. Det skulle också kunna stå: "medarbetare på Aftonbladets redaktion i Globen". Men inte "reporter"! Man undrar vad de många Aftonbladet-reportrar som faktiskt varit på plats i Haiti, under stora umbäranden, tycker om en sådan förskjutning i ett fint ords innebörd.

Jag tycker för övrigt att AB:s Haiti-rapportering från fältet, av Peter Kadhammar och många andra reportrar och fotografer, varit riktigt bra.

För övrigt har ni väl sett att Aftonbladet igår kokade upp en intervju som min frilansjournalistkollega Jesper Huor gjorde i juli i Afghanistan, tillsammans med den afghanske journalisten Enayat Najafizada. Den korrigerade artikeln finns här.
Men tyvärr framgår det varken av Resumé eller Dagens Media vad som egentligen hände (om det var Aftonbladet som gangstrade i redigeringen eller herr Najafizada som vilseförde dem eller om det helt enkelt stämmer, som Jan Helin säger i Resumé, att det uppstod ett missförstånd). Jag har heller inte sett hur det såg ut i papperstidningen. Så därför går det inte att säga så mycket om det.
Utom att det måste ha varit märkligt för Jesper att se sin mödosamt ihopkomna intervju bli återanvänd av Aftonbladet sju månader senare.

/Gunilla Kinn

Grant Achatz lagar mat - i matsalen

STOCKHOLM Så här kan det gå till på Alinea i Chicago (som jag gjorde Gourmet-reportage från för ett par år sedan, och vars kock/ägare Grant Achatz jag talade med på telefon igår):

/Gunilla

Ännu två Haiti-texter

Snart kommer här foton från det lilla litterära samkväm vi ordnade i söndags. Tillsvidare kan ni läsa denna text om Haiti:
http://gunillastextarkiv.blogspot.com/2010/02/matbistand-i-haiti-maste-ske.html

Se även min andra Haiti-kolumn i Sydsvenskan, om haitiska begravningsritualer:
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article624551/Livet-i-dodens-narhet.html

/Gunilla

Inget flått marsvin på You Tube (än i alla fall)

Apropå detta med marsvinet så kunde jag inte låta bli att göra en liten YouTube-sökning. Men nix, ännu inget Landet Brunsås-inslag med peruanska middagsrätter finns där. Än.

Uppdatering: en läsare har skickat mig länkar till YouTube-bilder på flådda marsvin (dock inte SVT:s). Jag har inte kollat in dem än, men rubriken till detta inlägg stämmer alltså inte riktigt!

/Gunilla

Pengar till skolbarn i Haiti!

2 748:50 inbringade min lilla insamling till L'Ecole Louverture i söndags – vilket är ett bra resultat eftersom det inte var några stora folkskaror närvarande.
Jag ska berätta mer om insamlingen så snart jag får tid. Om någon vill donera pengar är det hemskt välkommet, och jag kan garantera att de går till ett bra ändamål i Port-au-Prince. (Givetvis helt utan administrations- eller personalkostnader för insamlingen, till skillnad från de flesta andra insamlingar som pågår – utom att det kan bli en liten avgift för att växla stålarna till dollar.).

/Gunilla

Textverkstad i Andalusien 10–15 september

STOCKHOLM Min kollega Thomas Gustafsson kommer i september att leda en kurs i reportageskrivande i södra Spanien. Här nedan är lite reklam för den, i form av texten ur programmet – som ni också kan ladda ner som en PDF-fil i slutet av detta inlägg.

Jag vet inte om kursen vänder sig till någon särskild grupp av skribenter – nybörjare eller professionella – men jag tror att alla som skriver, hur erfaren man än är, mår bra av att utveckla hantverkskunnandet då och då. Själv skulle jag absolut gärna gå en sådan kurs – och gärna en i Andalusien, för där har jag inte varit sedan våren 1978...

/Gunilla

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

ANNONS



Att skriva och berätta levande och målande är svårt, men också nyckeln till att göra ett bra reportage. På den här kursen lär du dig hur du lyckas. Kursen ger inspiration men också praktiska knep och verktyg för ditt skrivande. Här berättas om hemligheten bakom konsten att berätta en historia. Hur man går till väga när man skriver litterära reportage, resereportage, det engagerande socialreportaget och intervjun där vi behandlar intervjuteknik och hur man återger intervjuer.
Med praktiska exempel visas hur man bygger upp en reportagetext och vad som krävs för att fånga läsarens intresse. Du tränar dig i berättande journalistik och hur du använder dina fem sinnen för att skapa spänning och närvarokänsla i dina texter. En dag ägnas speciellt åt resereportaget och dess uppbyggnad, porträttering av platser, städer och länder. Vi går också igenom praktiska detaljer för den som reser och skriver, som till exempel personlig säkerhet, att resa ensam eller med fotograf, vilken utrustning man behöver, finansiering av resan, och slutligen, hur man säljer in sina reportage till tidningar.
Under fem intensiva dagar varvas teori med praktiska övningar. Maximalt åtta deltagare per klass gör att alla kursdeltagarna får personlig handledning. Kursen genomförs på det lilla pensionatet Casa Acequia, beläget i Andalusiens vackra inland. En lugn, lantlig och perfekt plats för skapande och kreativitet.

PROGRAM
Fredag 10 september Ankomstdag med gemensam välkomstmiddag; Thomas berättar om reportagets kraft som samhällsskildrare
Lördag 11 september Tema: Hur förbereder man sig, hur inleder man, bygger upp och avslutar sitt reportage?
Söndag 12 september Tema: Hur gör man intervjuer? Hur skriver man faktarutor & guider? Hur säljer man reportage & blir publicerad?
Måndag 13 september Tema: Resereportage
Tisdag 14 september Tema: Socialreportage
Onsdag 15 september Frukostmöte med avslutning och utvärdering, hemresa

PRAKTISKT
Kursledning: Thomas Gustafsson
Plats: Casa Acequia i Andalusien
Pris: 1 200 euro
I priset ingår: Kursmaterial, transfer från flygplatsen, boende med helpension samt ett par utflykter till byar och städer i närheten
Boende: Delat dubbelrum på Casa Acequia, alla rum har egen toalett och dusch
Resa: Ingår ej. Vi rekommenderar flyg till Malaga eller Jerez de la Frontera. Flygbiljett köpt innan sista anmälningsdag ersätts ej om kursen mot förmodan ställs in.
Försäkring: Samtliga deltagare ansvarar själva för reseförsäkring och försäkring för vistelse utomlands.
Betalningsvillkor: Halva beloppet betalas mot faktura vid anmälan. Resterande belopp faktureras en månad innan kursstart.
Sista anmälningsdag: 2010-07-10 För anmälan eller mer information kontakta Karin Eliasson eller Lars Jederlund på info@casa-acequia.se eller +34-856026018 eller svensk mobil 070-6989058 Välkommen till Andalusien!

THOMAS GUSTAFSSON Kursledare är Thomas Gustafsson, journalist och författare till ett tiotal reportage och fackböcker. Thomas har mer än 25 års yrkeserfarenhet som skrivande journalist och har som reporter på Sveriges stora dagstidningar varit inriktad på såväl reportage i Sverige som utomlands. Under ett tiotal år har han dessutom varit verksam som korrespondent i Spanien. Thomas har tidigare under flera år hållit kurser i reportageskrivande i Ordfronts regi.

Mer till alla brassofiler: Fantasiön!

STOCKHOLM Det har som bekant kommit en veritabel flod av välskrivna, initierade reportageböcker de senaste åren, skrivna av kultur- och samhällsjournalister.
Nina Solomins "OK, Amen" och "Gränsen", Ola Wongs böcker från Kina och Rumänien, Martin Gelins "Det amerikanska löftet", Björn af Kleens "Jorden de ärvde", Åsne Seierstads verk från Afghanistan och flera andra länder är bara några exempel (nämnda med en viss bias för författare jag träffat/känner/böcker vars tillkomst jag fått följa, men här finns många fler).

Dessutom har det skrivits en hel del tidningsartiklar och blogginlägg som diskuterar genren och tipsar om titlar (till exempel Vassa eggen).

Därför betyder det en hel del när Sydsvenskans gästrecensent (?) Ola Klippvik idag skriver att "Fantasiön", den bok som Henrik Brandão Jönsson har skrivit om Brasilia, är "det bästa /han/ läst i svenska reportageväg" på sistone:

"I motsats till Brasília och Vällingby är detta ingen skrivbordsprodukt. Författaren öppnar läsarens ögon genom att vara på plats: uppmärksam, påläst, intresserad. Likt en Kapuściński beger sig Henrik Brandão Jönsson ut i satellitstäderna där våldet och misären sprider sig som ringar på vattnet. Konstgjorda sjön Paraboá kantas av exklusiva villor som Brasílias miljardärer mutat sig till, det röda dammet yr och i horisonten tonar kongressbyggnadens glasfasader bort."

Jag har inte läst Fantasiön och har aldrig träffat Henrik (men vi ingår ju båda i nätverket Korrespondenterna).
Fast jag har ju varit i Brasilia, så denna bok hamnar förstås omedelbart på önskelistan! Bilden ovan föreställer presidentpalatset och togs 2004.

/Gunilla

Till alla brassofiler!

Tips från Bobo Karlsson via SvD:s reseblogg.

/Gunilla