.JPG)
Det handlar ju inte bara om de tvivelaktiga inblandade typerna*) och deras förmåga att bygga luftslott och slå blå dunster i ögonen på hockeystjärnor, idrottsledare, norrländska företagare som velat gömma pengar i Schweiz, journalister och diverse godtrogna gamla politiker – utan är i grunden en berättelse om allas vår längtan att enkelt bli rika, att låta oss bedragas.
*) Kolla in fotot på två av dem här – skulle ni vilja göra business med killarna i hockeytröjor till vänster och höger?
Historien har så många fantastiska ingredienser och skulle lätt kunna bli en film. Läsningen har innehållit en enda soppa av idrottshallar, fasadföretag i Schweiz och underliga gårdar i Toscana.
På en kant dök det upp företagare med kopplingar till å ena sidan folkmordet i Rwanda och å andra sidan Augusto Pinochet (och som påstod ha samarbetat med Obol på ett oklart vis); på en annan en riktig b-sajt med försäljning av så kallade "yachts"; på en helt annan kant min alldeles egen gamle baskettränare i Solna Jan Marklund (numera klubbdirektör)! **)
För basketens del har det ju handlat om att sporten så förtvivlat behöver sponsorpengar och uppmärksamhet. Här kan ni läsa ett synnerligen entusiastiskt nyhetsbrev från Jan Marklund, där Obol Investment i höstas beskrevs som ingenting mindre än basketsportens frälsare. Några citat, med markeringar av mig:
Äntligen och med all rätt så har i dagarna Obol Investment ingått ett 3-årigt huvudsponsoravtal med Basketligan. Investmentbolaget som i fjol blev huvudsponsor för Plannja Basket har sett potentialen och framtid i vår idrott.Mer entusiasm över samarbetet på förbundsnivå i ett veckobrev i oktober.
Stor eloge, självklart, till Plannja Basket och deras del i detta.
Genom hårt arbete och professionell organisation, genom sina framgångar och genom sin mångtaliga publik har *Luleåklubben lyckats övertyga Obol Investment* att världens största idrott är stor och har dynamik även i lilla Svedala.
Att detta betyder mycket, förlåt allt, för Basketligans framtid och utveckling råder ingen tvivel.
(– – –)
I Sverige studsar, dunkar och kämpar över 200 000 baskethjältar. Varje hjälte har en familj som mer eller mindre frekvent bevakar basketsporten. Lågt räknat så finns det åtminstone 600 000 basketvänner i vårt avlånga land.
Sedan finns det 1 100 åskådare per match i Basketligan. Säg att 600 av dessa är icke knutna till någon av de 600 000 basketvännerna. Mellan tummen och pekfingret borde då basketintresserade i landet närma sig 700 000, kanske 800 000 personer.
800 000 som nu kommer *lära sig älska, dyrka och respektera Obol Investment*.
Men här är en artikel i Norrbottens-kuriren, där samme Jan Marklund (hej, Marklund, om du läser detta! sorry, but I had to do this) förklarar att klubben för egen del genomskådade att Obol inte hade mycket att komma med och att informationen var undermålig.
Obol Investments egna skumma hemsidor är nu nedlagda – och de bombastiska pressmeddelandena, som skickades ut efter Kalibers granskning och som handlade om hur Obol utsatts för ett journalistiskt frontalangrepp, hittar jag bara citat från. Men här finns en cache av en finfin Obolhemsida!
Undrar om informationen till spekulanterna och spararna var så här torftig även på den tiden det begav sig... Antagligen.
Ändå är det så mänskligt att gå på sådant här. Jag skulle nog själv inte ha låtit lura mig av just en Bo Johansson i hockeytröja – men vad vet jag egentligen om den tjusiga London-gallerist jag nyligen skrev ut en check åt..?!
För att inte tala om alla fantastiska stories som mina intervjupersoner genom tiderna berättat, och som jag kanske inte alltid varit så noga med att kontrollera. (Vad jag vet har jag dock inte råkat ut för några svindlare! Än...)
Tragikomiskt nog har Obol-skojarna på sätt och vis varit helt öppna med vad de hållit på med. I flera intervjuer har Bo Johansson uttryckt den briljanta affärsidén explicit. "Vi har en slug baktanke", sade han till exempel till Kaliber. "Vårt mål är att komma åt nätverken runt klubbarna och i förlängningen tjäna pengar på dem", har han också sagt flera gånger (jag citerar här fritt ur minnet).
Att inte ens behöva ljuga särskilt mycket, det är väl ett element i varje gott klassiskt bondfångeri?! Som Norrländska Socialdemokratens Johan Håkansson noterade i december: "Hur detta än slutar har Bo Johansson skrivit in sig i historien. Skyldig eller oskyldig är han redan en legend."
Sorgligt är det dock att notera hur otroligt långsamt ansvariga myndigheter agerat. Det verkar ju inte bättre än att tiotals miljoner plöjts ner i Obols konton.
Kanske är det lätt att nu, med facit i hand, se vilket luftslott alltsammans är. Men med de uppgifter som förelåg i början av december och det Aktiespararnas Gunnar Ek då varnade för, så nog borde skojarna ha polisanmälts för bedrägeri och efterlysts av Interpol redan i november. Alltför länge handlade det hela enbart om huruvida de hade tillstånd för att förvalta pengar i Sverige eller ej, och det var nog dessvärre ett stickspår. Nu har de väl lyckats stoppa undan det mesta av sina pengar.
Undrar om de gömmer sig i en bunker, eller ligger på en strand i Karibien? Kanske borde jag åka till Tortola på British Virgin Islands och spana lite, eller till Toronto...
Mnja, nästa steg är snarare att storyn kommer att bubbla upp på allvar i medierna igen, i samband med de journalistutmärkelser som kan tänkas komma, samt när Ekobrottsmyndigheten blir klar med sin utredning. Det kan inte vara lätt att utreda en ekonomisk härva där de lurade har anledning att dölja att de försökt gömma undan svarta pengar ... eller bara känner sig dumma för att de velat göra ett klipp med vita.
Här är ett urval läsvärda texter om Obol Investment-skojeriet, utöver dem som jag redan länkat till här ovan och i föregående inlägg:
Sammanfattning av storyn i SvD/E24, inklusive förklaring av vad Obol står för i grekisk mytologi (och bilden på snubbarna i hockeytröjor)
Beskrivning av hur det fungerat i Aftonbladet, inklusive information om lurade hockeystjärnor.
Nyhetsartikel i Nerikes Allehanda, om varför Örebro kommuns tjänstemän var skeptiska till Obol-snubbarna.
Blogginlägg av besviken ungdomskamrat från Gällivare/Malmberget.
Senaste/sista intervjun med Bo Johansson i Norrländska Socialdemokraten, efter Kurirens och Kalibers avslöjanden.
Det vore så roligt med fler Bo Johansson-intervjuer i framtiden... Men dem får jag nog se mig om i stjärnorna efter. Går nog inte att hoppas ens på polisförhör.
Själv funderar jag faktiskt på att beställa en av de Corona Rossa-vinflaskor från hans toskanska vingård som tycks finnas kvar i Norrbotten – det bara måste ju bli en legendarisk samlarklenod... Eller lurar jag mig själv nu?!
/Gunilla
**) Här är lite transparens på sin plats! Solna IF (numera Solna Vikings) i allmänhet och Jan Marklund i synnerhet hade en särskild talang för att låta alla vara med. Jag var genomusel på basketplanen under de nio! år jag spelade, men Marklund kom på att jag var en bra administratör och lät mig sitta på kansliet under en av de turneringar vi arrangerade. Och så fick jag göra intervjuerna med A-lagsspelarna i Solna IF till klubbtidningen Spöket som han startade. Det var långt ifrån det första jag skrev i mediala sammanhang, men i alla fall.
