.JPG)
STOCKHOLM Alexandra Pascalidous grepp att skriva en bok om taxichaufförer och deras livsöden är lika enkelt som genialt – och uppenbarligen också lyckat!
(Behöver jag tillägga att jag önskar att jag hade kommit på samma idé? Det gör jag, erkänner jag villigt och avundsjukt! Inte minst i New York träffar man extremt många spännande taxichaufförer som det är lätt att få kontakt med. Ett och annat blogginlägg om dessa har det blivit, men jag har aldrig tänkt tanken att de skulle kunna bli en bok. En och en håller inte chaufförerna ens för en artikel, kanske för en krönika eller ett blogginlägg – en bok med två dussin av dem är en helt annan sak.)
/Gunilla
28 August 2007
Nix kräftskivor
STOCKHOLM En kräftskiva har jag blivit inbjuden till, första gången på många år. (Räknar inte detta evenemang i New York, det är inte en privat inbjudan.) Tyvärr ägde den rum i Tidaholmstrakten igår kväll, det vill säga det krävdes en resa på flera timmar enkel. Och jag var upptagen med att skriva en nyhetstext om akademiker-arbetsförmedlingar som av olika skäl drog ut på tiden... Så det blev inget besök i Västergötland, och alltså ingen kräftskiva.
Min tes om att svenskar inte längre tycks ordna kalas alls stärks dessvärre. Sällskapet på kräftskivan i Tidaholm skulle ha varit två Londonbor.
Kanske borde jag umgås mer med perser – de ordnar uppenbarligen kräftskivor! Läs bara den skojiga texten av Damon Rasti om hur man vet att man är på en persisk kräftskiva här.
Kineser och kinneser slog dock sina krafter samman i fredags, då jag och min kompis Yanling gästade min bror med familj i Duvbo och blev bjudna på grillad fläskfilé och sallad i trädgården! Yanling adopterade mina brorsdöttrar och vice versa.
/Gunilla
Min tes om att svenskar inte längre tycks ordna kalas alls stärks dessvärre. Sällskapet på kräftskivan i Tidaholm skulle ha varit två Londonbor.
Kanske borde jag umgås mer med perser – de ordnar uppenbarligen kräftskivor! Läs bara den skojiga texten av Damon Rasti om hur man vet att man är på en persisk kräftskiva här.
Kineser och kinneser slog dock sina krafter samman i fredags, då jag och min kompis Yanling gästade min bror med familj i Duvbo och blev bjudna på grillad fläskfilé och sallad i trädgården! Yanling adopterade mina brorsdöttrar och vice versa.
/Gunilla
27 August 2007
Lockoutad av facket?
STOCKHOLM I våras fyllde jag i och skickade blanketten för medlemsansökan till Journalistförbundet. Av olika skäl har jag nämligen inte varit medlem de senaste ...12? åren.
Fast jag har ännu inte hört av SJF; antar att brevet slarvats bort på posten och att jag borde kontakta dem på Vasagatan och reda ut det hela.
Den där strejken som möjligen inleds på torsdag får mig dock lite skeptiskt inställd till alltsammans. Förstår inte varför vi frilansjournalister ska drabbas av att facket vill få upp lönerna för lågavlönade landsortstidningsanställda. Tänkte skriva om det här, men Tommy Hammarström formulerar exakt det jag tycker så mycket bättre och mer initierat i Expressen.
SJF uppmanar dock alla frilansar: "leverera som vanligt, fakturera som vanligt".
/Gunilla
Fast jag har ännu inte hört av SJF; antar att brevet slarvats bort på posten och att jag borde kontakta dem på Vasagatan och reda ut det hela.
Den där strejken som möjligen inleds på torsdag får mig dock lite skeptiskt inställd till alltsammans. Förstår inte varför vi frilansjournalister ska drabbas av att facket vill få upp lönerna för lågavlönade landsortstidningsanställda. Tänkte skriva om det här, men Tommy Hammarström formulerar exakt det jag tycker så mycket bättre och mer initierat i Expressen.
SJF uppmanar dock alla frilansar: "leverera som vanligt, fakturera som vanligt".
/Gunilla
25 August 2007
Radio 32 i Hässleholm (uppdaterad)
STOCKHOLM Om jag vore lite mer inspirerad idag skulle jag skriva något långt om hur bloggarnas sätt att förmedla rykten allt tydligare nästlar sig in i den förmodat seriösa utrikes-/nyhetsjournalistiken. Men det blir säkert fler tillfällen till det!
Så kort bara: Se hur Norra Skåne – som, i sin iver att förmedla ett Avslöjande, visserligen anger att ryktena om Fidel Castros död är obekräftade men ändå inte kan låta bli vinjetten Extra! Extra! Jag gissar att den där nättexten uppdaterades flera gånger under gårdagskvällen, så den versionen kanske innehåller aningen fler brasklappar än ursprunget. Eftersom det redan i början kommer en biografisk harang om Castro antar jag att vinkeln inte var ryktena, utan döden. Själva tilltaget renderade lokaltidningen riksmediernas uppmärksamhet.
Som en kommentator skrev här: Fidel brukar dö en gång per vecka. Miami Herald har en lång och intressant artikel om hur dessa rykten cirkulerar för tredje veckan i rad. Peter och vargen! Bara att fortsätta publicera rykten så får ryktesspridarna kanske till slut rätt... Ganska snart, kan man gissa, i detta fall.
Vore dock intressant att se ursprungsnättexten (hur hittar man den cachen?) och att veta vilka "trovärdiga källor" Norra Skåne hänvisar till. Hoppas att det inte är denna.
Uppdatering I: Jag hade tänkt skriva ett nytt inlägg, om att det är rätt taskigt att göra sig lustig på Norra Skånes bekostnad (som att kalla dem "rikskända ankfarmare"...).
Jag tycker nämligen att det är skoj att lokaltidningarna tycker det är viktigt med, och satsar på, utrikesjournalistik. Och det tyder onekligen på gott publicistiskt självförtroende hos nyhetscheferna, när de vågar publicera "världsnyheter". Dessutom var det knappast ett vågat antagande att dessa rykten stämmer, El Comandante har ju tillbringat en god tid rätt nära dödsbädden på sistone.
Men så hittade jag Expressens artikel om Norra Skånes nyhetsvärdering. Av den texten att döma (hmmm...Expressen kan ju faktiskt tala ur egen, dyrköpt erfarenhet vad gäller publicering av obekräftade uppgifter...) verkar mitt antagande om att Castro-artikeln blev alltmer källkritisk, och därmed ändrades, under gårdagen stämma.
Dessutom antyds faktiskt att Perez Hilton-bloggaren, Mario Armando Lavandeira J:r, är en av källorna..?! Och isåfall kan man gott driva lite med Norra Skåne. Nyhetschefens uttalande "Jag kan inte gå in närmre på varför vi anser uppgifterna trovärdiga utan att avslöja källan" (på University of Miami?) är lite skumt. Känns som om de gömmer sig bakom det heliga källskyddet.
Jag undrar förresten över en annan av källorna – National Post, som beskrivs som "en kanadensisk blogg" av Norra Skåne.
Finns en sådan blogg? Jag hittar bara en tidning med samma namn, där jag dock inte hittar några Castrorykten. Har en blogg antagit samma namn som en riksspridd tidning är den knappast seriös och värd att referera till.
Sensmoral: Var väldigt försiktig med att publicera rykten. Det är nog många journalister som är glada att de inte fört vidare alla uppgifter som cirkulerat om exempelvis Göran Persson och Carl XVI Gustaf genom åren.
Uppdatering II: Jodå, tidningen National Post har såklart en nyhetsblogg på sin sajt, kallad "posted"...där de lutar sig mot [den kubanske] Perez Hilton och även intervjuar honom om Castro-uppgifterna – inlägget känns sådär halvseriöst att ha som källa för en vanlig nyhetsartikel, om än på nätet.
I denna soppa finns onekligen gott om uppslag till oändliga artiklar, om bloggar vs old school-medier som nyhetsförmedlare – räkna med att det temat kommer att bubbla upp framöver både här och där! Se till exempel Huffington Post. Norra Skåne slänger verkligen ett köttben åt svenska bloggskeptiker.
Förresten, kolla igen hur kort ursprungspostningen hos Perez Hilton är. Och notera att det är Perez Hiltons postning som Norra Skåne citerar allt från, men anger National Post-bloggen som källa! How strange.
Men innan metabloggs-debatten hinner ta fart på allvar med just detta som fall (anar att en och annan bloggare kommer att påstå att allt är en MSM-konspiration för att misskreditera bloggmediet) är det fullt möjligt att Fidel Castro går bort.
/Gunilla
P S Rubriken anspelar på ett uttryck från Haiti – där den mesta nyhetsförmedlingen sker muntligen, som skvaller. Siffran trettiotvå syftar på antalet tänder i en frisk glappkäft.
Så kort bara: Se hur Norra Skåne – som, i sin iver att förmedla ett Avslöjande, visserligen anger att ryktena om Fidel Castros död är obekräftade men ändå inte kan låta bli vinjetten Extra! Extra! Jag gissar att den där nättexten uppdaterades flera gånger under gårdagskvällen, så den versionen kanske innehåller aningen fler brasklappar än ursprunget. Eftersom det redan i början kommer en biografisk harang om Castro antar jag att vinkeln inte var ryktena, utan döden. Själva tilltaget renderade lokaltidningen riksmediernas uppmärksamhet.
Som en kommentator skrev här: Fidel brukar dö en gång per vecka. Miami Herald har en lång och intressant artikel om hur dessa rykten cirkulerar för tredje veckan i rad. Peter och vargen! Bara att fortsätta publicera rykten så får ryktesspridarna kanske till slut rätt... Ganska snart, kan man gissa, i detta fall.
Vore dock intressant att se ursprungsnättexten (hur hittar man den cachen?) och att veta vilka "trovärdiga källor" Norra Skåne hänvisar till. Hoppas att det inte är denna.
Uppdatering I: Jag hade tänkt skriva ett nytt inlägg, om att det är rätt taskigt att göra sig lustig på Norra Skånes bekostnad (som att kalla dem "rikskända ankfarmare"...).
Jag tycker nämligen att det är skoj att lokaltidningarna tycker det är viktigt med, och satsar på, utrikesjournalistik. Och det tyder onekligen på gott publicistiskt självförtroende hos nyhetscheferna, när de vågar publicera "världsnyheter". Dessutom var det knappast ett vågat antagande att dessa rykten stämmer, El Comandante har ju tillbringat en god tid rätt nära dödsbädden på sistone.
Men så hittade jag Expressens artikel om Norra Skånes nyhetsvärdering. Av den texten att döma (hmmm...Expressen kan ju faktiskt tala ur egen, dyrköpt erfarenhet vad gäller publicering av obekräftade uppgifter...) verkar mitt antagande om att Castro-artikeln blev alltmer källkritisk, och därmed ändrades, under gårdagen stämma.
Dessutom antyds faktiskt att Perez Hilton-bloggaren, Mario Armando Lavandeira J:r, är en av källorna..?! Och isåfall kan man gott driva lite med Norra Skåne. Nyhetschefens uttalande "Jag kan inte gå in närmre på varför vi anser uppgifterna trovärdiga utan att avslöja källan" (på University of Miami?) är lite skumt. Känns som om de gömmer sig bakom det heliga källskyddet.
Jag undrar förresten över en annan av källorna – National Post, som beskrivs som "en kanadensisk blogg" av Norra Skåne.
Finns en sådan blogg? Jag hittar bara en tidning med samma namn, där jag dock inte hittar några Castrorykten. Har en blogg antagit samma namn som en riksspridd tidning är den knappast seriös och värd att referera till.
Sensmoral: Var väldigt försiktig med att publicera rykten. Det är nog många journalister som är glada att de inte fört vidare alla uppgifter som cirkulerat om exempelvis Göran Persson och Carl XVI Gustaf genom åren.
Uppdatering II: Jodå, tidningen National Post har såklart en nyhetsblogg på sin sajt, kallad "posted"...där de lutar sig mot [den kubanske] Perez Hilton och även intervjuar honom om Castro-uppgifterna – inlägget känns sådär halvseriöst att ha som källa för en vanlig nyhetsartikel, om än på nätet.
I denna soppa finns onekligen gott om uppslag till oändliga artiklar, om bloggar vs old school-medier som nyhetsförmedlare – räkna med att det temat kommer att bubbla upp framöver både här och där! Se till exempel Huffington Post. Norra Skåne slänger verkligen ett köttben åt svenska bloggskeptiker.
Förresten, kolla igen hur kort ursprungspostningen hos Perez Hilton är. Och notera att det är Perez Hiltons postning som Norra Skåne citerar allt från, men anger National Post-bloggen som källa! How strange.
Men innan metabloggs-debatten hinner ta fart på allvar med just detta som fall (anar att en och annan bloggare kommer att påstå att allt är en MSM-konspiration för att misskreditera bloggmediet) är det fullt möjligt att Fidel Castro går bort.
/Gunilla
P S Rubriken anspelar på ett uttryck från Haiti – där den mesta nyhetsförmedlingen sker muntligen, som skvaller. Siffran trettiotvå syftar på antalet tänder i en frisk glappkäft.
22 August 2007
Roligare bloggande än så här blir det icke idag
STOCKHOLM Ah, vilken eländesdag. Feber och halsont har tilltagit och jag låg i sängen och tyckte synd om mig själv till klockan halv fyra! På eftermiddagen!
Tilltänkt lyxlunch på Leijontornet liksom middag i trädgården fick ställas in (båda evenemangen mini-bloggträffar of sorts).
Till sist tog jag mig samman och bakade två plåtar kanelbullar, för den händelse att någon vågar komma hit och träffa mig när febern är över. Och gjorde en raid till tobaksaffären på Järntorget för att köpa halstabletter – och frimärken för 61 kronor. Gissa vem som behöver dessa? Jo, amerikanska ambassaden. Som jag antydde här har det verkligen varit en heltidssyssla att skaffa alla intyg och grejer och pengar som behövs bara för att förnya ett visum. Imorgon måste jag vimsa runt för att om möjligt finna en fotoautomat. Ett fotografi är nu allt som fattas i ansökan – men jag kommer säkert att fallera på någon punkt...
Nu ska jag kolla på fotboll på TV! Och försöka ta itu med någon av alla artiklar. Och äta halstabletter. Roligare än så blir det inte idag.
/Gunilla
Tilltänkt lyxlunch på Leijontornet liksom middag i trädgården fick ställas in (båda evenemangen mini-bloggträffar of sorts).
Till sist tog jag mig samman och bakade två plåtar kanelbullar, för den händelse att någon vågar komma hit och träffa mig när febern är över. Och gjorde en raid till tobaksaffären på Järntorget för att köpa halstabletter – och frimärken för 61 kronor. Gissa vem som behöver dessa? Jo, amerikanska ambassaden. Som jag antydde här har det verkligen varit en heltidssyssla att skaffa alla intyg och grejer och pengar som behövs bara för att förnya ett visum. Imorgon måste jag vimsa runt för att om möjligt finna en fotoautomat. Ett fotografi är nu allt som fattas i ansökan – men jag kommer säkert att fallera på någon punkt...
Nu ska jag kolla på fotboll på TV! Och försöka ta itu med någon av alla artiklar. Och äta halstabletter. Roligare än så blir det inte idag.
/Gunilla
21 August 2007
Varning för scannrar som läser fel
STOCKHOLM Jag har varit hes och febrig idag, så inte mycket till aktivitet, här inte. Och alla deadlines blir bara fler och fler! Värsta ketchupeffekten, blev det, när redaktörerna kom tillbaka efter sommaren.
Så jag jobbar som en galning. Paradoxalt nog är jag fullkomligt pank och tvingas leva på krita, eftersom de få utstående fakturorna jag kunnat skicka ut under sommaren av olika skäl inte betalats – utan blir 3–4 veckor försenade. Inte roligt...
I ett fall handlar det faktiskt om att en scanner hade läst in helt fel datum för sista betalningsdag, kanske för att jag (som vanligt) hade skrivit det i löpande text och inte i en spalt – så alla frilansar som läser detta, se till att skriva ut förfallodagar tydligt!
"Dagens kontor" var uteserveringen på den persiska restaurangen Hatam på Kammakargatan. Dessförinnan gjorde jag en intervju med professor Mats Lundahl på Handelshögskolan. I mer än två timmar drog vi war stories från Haiti! Fast han började hänga i Port-au-Prince redan 1969, så det var tunga grejer.
/Gunilla
Så jag jobbar som en galning. Paradoxalt nog är jag fullkomligt pank och tvingas leva på krita, eftersom de få utstående fakturorna jag kunnat skicka ut under sommaren av olika skäl inte betalats – utan blir 3–4 veckor försenade. Inte roligt...
I ett fall handlar det faktiskt om att en scanner hade läst in helt fel datum för sista betalningsdag, kanske för att jag (som vanligt) hade skrivit det i löpande text och inte i en spalt – så alla frilansar som läser detta, se till att skriva ut förfallodagar tydligt!
"Dagens kontor" var uteserveringen på den persiska restaurangen Hatam på Kammakargatan. Dessförinnan gjorde jag en intervju med professor Mats Lundahl på Handelshögskolan. I mer än två timmar drog vi war stories från Haiti! Fast han började hänga i Port-au-Prince redan 1969, så det var tunga grejer.
/Gunilla
Guldstjärna till Dragan Mitic
STOCKHOLM Dagens Industri publicerar en ypperlig artikel som kollar upp hur det gick till när PR-byrån Springtime på uppdrag av SAS bidrog till att flygskatten förhalades – och sedan försvann från agendan. Läs! Lättläst och genomarbetad "så gick det till"-fördjupningsjournalistik. Mycket välskrivet av en för mig hittills okänd skribent: Dragan Mitic. Frilansjournalist, såklart.
/Gunilla
/Gunilla
19 August 2007
East River-kräftor och köttbullar
STOCKHOLM Ha, just som jag skrivit det föregående om bristen på grillkvällar och kräftskivor här i Stockholm kom nedanstående inbjudan i lådan. Det ska utlandssvenskar till att upprätthålla gamla, fina svenska kalastraditioner!
/Gunilla
CRAYFISH PARTY UNDER THE STARS
Enjoy the sunset from lower Manhattan at a crayfish party in true Scandinavian style, OUTDOORS! Space is EXTREMELY LIMITED so the only way to guarantee a seat is advance ticket purchase!
Event: Scandinavian Crayfish Party at Smörgås Chef on Stone Street
When: Saturday, September 1, 2007
Where: 53 Stone Street in the Financial District
Time: 6:30 till close
Freshly harvested from traps along the East River, Crawfish Prepared in dill, the Scandinavian Way! (Just kidding!) Come feast on Crayfish, Herring and Swedish meatballs on long tables on a historic cobblestone street in lower Manhattan at the downtown Smorgas Chef Broad Street (near Wall Street).... DJ Thomas plays ScandiPop after dinner.
Prix Fixe Buffet $46 Menu ˜Feast on as much as you want!:
-Dill & Beer Steamed Crayfish
-Jansson's Temptation
-Swedish Meatballs with Lingonberries
-Herring
-Swedish Bread
-Mesclun Salad
-A shot of Aquavit or a Carlsberg Beer included
(Tips is included in the prix fixe--not sales tax)
Additional drinks only $6 dollars ea. all night
After-dinner Party starts 9:30pm
/Gunilla
CRAYFISH PARTY UNDER THE STARS
Enjoy the sunset from lower Manhattan at a crayfish party in true Scandinavian style, OUTDOORS! Space is EXTREMELY LIMITED so the only way to guarantee a seat is advance ticket purchase!
Event: Scandinavian Crayfish Party at Smörgås Chef on Stone Street
When: Saturday, September 1, 2007
Where: 53 Stone Street in the Financial District
Time: 6:30 till close
Freshly harvested from traps along the East River, Crawfish Prepared in dill, the Scandinavian Way! (Just kidding!) Come feast on Crayfish, Herring and Swedish meatballs on long tables on a historic cobblestone street in lower Manhattan at the downtown Smorgas Chef Broad Street (near Wall Street).... DJ Thomas plays ScandiPop after dinner.
Prix Fixe Buffet $46 Menu ˜Feast on as much as you want!:
-Dill & Beer Steamed Crayfish
-Jansson's Temptation
-Swedish Meatballs with Lingonberries
-Herring
-Swedish Bread
-Mesclun Salad
-A shot of Aquavit or a Carlsberg Beer included
(Tips is included in the prix fixe--not sales tax)
Additional drinks only $6 dollars ea. all night
After-dinner Party starts 9:30pm
Tre av tre middagar kinesiska!
STOCKHOLM Om någon till äventyrs undrar varför det inte bloggas så mycket just nu kan jag meddela att det beror på massvis av anhopade deadlines. Det märks att alla redaktörer till sist kom tillbaka från sina semestrar!
Jag har med andra ord pangat iväg artiklar som en galning på sistone, och det är ett rent sundhetstecken att jag inte skrivit så mycket här. Om några veckor borde det innebära vissa sundhetstecken hos mitt bankkonto också!
Dessutom hade jag igår lyckan att bli bjuden på en fantastisk middagsbjudning med mat à la Hangzhou – rätt efter rätt efter rätt hela lördagskvällen. Nästan som att vara i Peking (fastän i en ljuvlig våning vid Lill-Jans plan).
Och förra söndagen var jag på en annan kinesisk middag, då i Bagarmossen! Massor med otroligt god mat och trevligt umgänge, i båda fallen.
Inte nog med det, när mamma bjöd hela den kinnska klanen på mat i fredags hemma i Frösundavik råkade det bli kinesisk take away.
Kineser, kinneser och en ukrainska i bekantskapskretsen håller med andra ord ställningarna på middagsfronten. Det där med att svenskar ordnar grillfester, surströmmingskalas och kräftskivor så här års har jag dessvärre sedan många år kunnat konstatera enbart är en myt..!?
Om det inte vore för att jag är så nojig för regn, och för det här med bristande sundhet i ekonomin samt alla deadlines, skulle jag själv ordna något rejält i trädgården, med eller utan surströmming. Men nu får utsvävningarna i tid och rum dessvärre hållas lite begränsade, allesammans.
Och deadlineracet är dessvärre inte slut, tvärtom, så nu får bloggandet sluta för denna gång!
Här kan ni läsa en av de senaste artiklarna. Det är ett reportage som handlar om Harlem. Hoppas få göra det i andra versioner framöver, kanske som radio.
/Gunilla
Jag har med andra ord pangat iväg artiklar som en galning på sistone, och det är ett rent sundhetstecken att jag inte skrivit så mycket här. Om några veckor borde det innebära vissa sundhetstecken hos mitt bankkonto också!
Dessutom hade jag igår lyckan att bli bjuden på en fantastisk middagsbjudning med mat à la Hangzhou – rätt efter rätt efter rätt hela lördagskvällen. Nästan som att vara i Peking (fastän i en ljuvlig våning vid Lill-Jans plan).
Och förra söndagen var jag på en annan kinesisk middag, då i Bagarmossen! Massor med otroligt god mat och trevligt umgänge, i båda fallen.
Inte nog med det, när mamma bjöd hela den kinnska klanen på mat i fredags hemma i Frösundavik råkade det bli kinesisk take away.
Kineser, kinneser och en ukrainska i bekantskapskretsen håller med andra ord ställningarna på middagsfronten. Det där med att svenskar ordnar grillfester, surströmmingskalas och kräftskivor så här års har jag dessvärre sedan många år kunnat konstatera enbart är en myt..!?
Om det inte vore för att jag är så nojig för regn, och för det här med bristande sundhet i ekonomin samt alla deadlines, skulle jag själv ordna något rejält i trädgården, med eller utan surströmming. Men nu får utsvävningarna i tid och rum dessvärre hållas lite begränsade, allesammans.
Och deadlineracet är dessvärre inte slut, tvärtom, så nu får bloggandet sluta för denna gång!
Här kan ni läsa en av de senaste artiklarna. Det är ett reportage som handlar om Harlem. Hoppas få göra det i andra versioner framöver, kanske som radio.
/Gunilla
16 August 2007
Rutschkana
STOCKHOLM På förekommen anledning studsar denne lille svarte gubbe runt på diverse aktiechatter idag.
/Gunilla
/Gunilla
15 August 2007
Knepigt fotoobjekt
Sverige är ett ganska knepigt ställe att fotografera. För det händer inte så mycket.Sagt av en fotograf som jag talade med idag. Vem avslöjar jag inte tillsvidare, det är till en artikel som publiceras i nästa vecka. Ledtråd: Man kan väl säga att han ändå lyckats bra just med att fotografera de svenska ickehändelserna.
/Gunilla
Ännu mer av samma sak
STOCKHOLM Igår skrev Resumé om DN Söndags nya stuk (under ledning av Susanne Hobohm). Den tänkta målgruppen är tadaaa: 35-åriga kvinnor med god ekonomi.
En redaktör på en viss avdelning på en viss konkurrenttidning till DN brukar tala om ungefär samma målgrupp. Märkligt nog för det mesta som motivering till varför just mina idéer är för underliga för att fungera på redaktörens sidor; som om det vore en för mig helt okänd subgrupp av den svenska befolkningen! Suck, det kanske det är...
Jag är nog förutsägbar som citerar denna kommentar hos Resumé, men kan inte låta bli:
/Gunilla
En redaktör på en viss avdelning på en viss konkurrenttidning till DN brukar tala om ungefär samma målgrupp. Märkligt nog för det mesta som motivering till varför just mina idéer är för underliga för att fungera på redaktörens sidor; som om det vore en för mig helt okänd subgrupp av den svenska befolkningen! Suck, det kanske det är...
Jag är nog förutsägbar som citerar denna kommentar hos Resumé, men kan inte låta bli:
Men det finns ju för f-n bara bostadsrätt-latte-två-barn-resor-till-Thailand-gruppen-tidningar nuförtiden! Var är alternativen?Ja, inte vet jag, jag skulle garanterat vara hopplös som tidningsmakare, med eller utan marknadsanpassning.
/Gunilla
Grattis på...
STOCKHOLM ...60-årsdagen, Indien! Bry dig inte om att alla bara babblar om storebror Kina annars. Om ett år – efter OS i Peking – kommer alla att vara utleda på Kina, och då kommer allt ljus att riktas på dig. Hoppas vi ses snart igen.
/Gunilla
/Gunilla
14 August 2007
Radiorapport
STOCKHOLM Lite härdsmälta i skallen just nu på grund av ett antal olika deadlines på gång samtidigt, artiklar om de mest vitt skilda ämnen och med fältarbete utfört på flera olika kontinenter. Och lite olika genrer är det också. Men det ska nog gå!
Behövde ta en paus i alltsammans och komma ut i den extremt vackra Stockholmskvällen. Och det kunde jag göra tack vare att Sveriges Radio idag arrangerade sin korredag – vilket jag ju kunde definiera som "jobb". En tankegång som en av SR:s utrikesmedarbetare genast genomskådade som "självbedrägeri".
Förra året blev det kalabalik, sedan alltför många människor försökte komma in på Lava på Kulturhuset samtidigt. I år var logistiken bättre, och dagen innehöll flera timmar på Södra Teatern med paneldiskussioner och mingel! Jag dök upp där först vid 18.30-tiden, men kolla in hela programmet här. (Diskussionerna finns som webbradio på nätet, men minglet har ni dessvärre missat.) I fjol var medelåldern på publiken påfallande hög, i år betydligt lägre med många unga i publiken – kanske en kombination av stadsdelsbytet samt att det var senare på dagen.
Det hela var lite som en firmafest för utrikesredaktionen på Sveriges Radio, eller rättare sagt en del av deras veckolånga personalmöte a k a Korreveckan – och jag var glatt på Södra teatern som hang around (fast alltsammans var öppet för vilken radiolyssnare som helst). "Hang around" är nog bästa sättet att definiera min relation till radion; en sammanfattning av att jag jobbat där (SR Gotland och SR Ekot/Utrikes), frilansat för en massa olika P1- och P3-program, lyssnar på desamma nästan jämt, och känner massvis av radiomedarbetare.
Flera av de sistnämnda var där ikväll, både avgående och tillträdande korrespondenter i allsköns metropoler. Sveriges Radios korrenät är ju i världsklass, och en av de ansvariga för det konstaterade nöjt att SVT:s motsvarande uppställning skulle te sig ganska futtigt i jämförelse (radiokorrarna är nästan tre gånger fler).
Några av de många intressanta saker som kom fram under kvällen:
• Sveriges Radio har inte haft någon utsänd i Bagdad sedan 2004, då Nils Horner var där. Anledningen är naturligtvis bristen på säkerhet, och de dyrbara arrangemangen som skulle krävas. (Horner sade att hans transport från flygplatsen till hotellet då kostade 10 000 dollar – och nu lär priset vara det dubbla). Gaza har under våren också varit off limit av säkerhetsskäl, liksom delar av Afghanistan.
• Radion avstår också från att beställa jobb från frilansar som reser till Bagdad – vilket säkert är frustrerande för de (få) som väljer att göra det, och synd om nyhetskonsumenterna eftersom Irak inte precis är överbevakat på plats av svenska journalister. Men det är också rätt rakt och konsekvent, jämfört med motsatsen: alltså att beställa frilansjobb från platser som anses vara för farliga för de egna medarbetarna. Jag skrev lite om det dilemmat här. En av de ansvariga vittnade om att det är svåra beslut, och att det inte blir rätt hur man än gör.
• BBC har tydligen 96 personer anställda i Bagdad (inklusive många lokalanställda)!
• Carl Bildt hade fått möta korrekåren tidigare under dagen. De flesta korrar som nämnde honom verkade tämligen imponerade av utrikesministern. Han hade talat om det trista med den på andra redaktioner så neddragna utrikesbevakningen, men gett Sveriges Radios korrespondentnät beröm! Mer på Bildts egen blogg (strunta i kommentarerna; 95 procent är totalt off topic).
• Hemvändande Washingtonkorrespondenten Thomas Nordegren – som jag bevakade orkanen Rita i Houston tillsammans med, typ senaste gången jag blev utsänd på nyhetsreportageresa – har delvis samma problem som jag med återanpassning i Stockholm. Som att förstå att man inte kan betala med kontanter på bussarna. Hans nästa fältuppdrag: folkpartiets landsmöte i Västerås.
• Latinamerika och alla dess inbördeskrig pa 70-talet var enkla att bevaka, i jämförelse med dagens alla "asymmetriska" konflikter. Lars Palmgren berättade om hur såväl gerillarörelserna som de olika regeringarna behandlade journalister väl och lät reportrar följa med utan vidare – till skillnad från hur det kan gå till idag i Afrika, Mellanöstern och Asien (t ex Sri Lanka) samt även Mexiko och Colombia, då journalister snarare blir måltavlor eller byten av olika slag.
• Nigeria verkar rent allmänt läskigt att fara till, även rätt ärrade utrikesreportrar tyckte det var obehagligt där. "Det enda landet jag inte skulle vilja åka tillbaka till", sade en och berättade om minnen från en reportageresa.
Jag själv fick en hel del frågor "om hur det är i New York" – men den staden känns dessvärre långt borta just nu så jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
Förresten, något förvånande blev jag ombedd att möjligen kanske vid behov medverka från New York en vacker dag, för ett visst musikprogram.
Godnatt!
/Gunilla
Behövde ta en paus i alltsammans och komma ut i den extremt vackra Stockholmskvällen. Och det kunde jag göra tack vare att Sveriges Radio idag arrangerade sin korredag – vilket jag ju kunde definiera som "jobb". En tankegång som en av SR:s utrikesmedarbetare genast genomskådade som "självbedrägeri".
Förra året blev det kalabalik, sedan alltför många människor försökte komma in på Lava på Kulturhuset samtidigt. I år var logistiken bättre, och dagen innehöll flera timmar på Södra Teatern med paneldiskussioner och mingel! Jag dök upp där först vid 18.30-tiden, men kolla in hela programmet här. (Diskussionerna finns som webbradio på nätet, men minglet har ni dessvärre missat.) I fjol var medelåldern på publiken påfallande hög, i år betydligt lägre med många unga i publiken – kanske en kombination av stadsdelsbytet samt att det var senare på dagen.
Det hela var lite som en firmafest för utrikesredaktionen på Sveriges Radio, eller rättare sagt en del av deras veckolånga personalmöte a k a Korreveckan – och jag var glatt på Södra teatern som hang around (fast alltsammans var öppet för vilken radiolyssnare som helst). "Hang around" är nog bästa sättet att definiera min relation till radion; en sammanfattning av att jag jobbat där (SR Gotland och SR Ekot/Utrikes), frilansat för en massa olika P1- och P3-program, lyssnar på desamma nästan jämt, och känner massvis av radiomedarbetare.
Flera av de sistnämnda var där ikväll, både avgående och tillträdande korrespondenter i allsköns metropoler. Sveriges Radios korrenät är ju i världsklass, och en av de ansvariga för det konstaterade nöjt att SVT:s motsvarande uppställning skulle te sig ganska futtigt i jämförelse (radiokorrarna är nästan tre gånger fler).
Några av de många intressanta saker som kom fram under kvällen:
• Sveriges Radio har inte haft någon utsänd i Bagdad sedan 2004, då Nils Horner var där. Anledningen är naturligtvis bristen på säkerhet, och de dyrbara arrangemangen som skulle krävas. (Horner sade att hans transport från flygplatsen till hotellet då kostade 10 000 dollar – och nu lär priset vara det dubbla). Gaza har under våren också varit off limit av säkerhetsskäl, liksom delar av Afghanistan.
• Radion avstår också från att beställa jobb från frilansar som reser till Bagdad – vilket säkert är frustrerande för de (få) som väljer att göra det, och synd om nyhetskonsumenterna eftersom Irak inte precis är överbevakat på plats av svenska journalister. Men det är också rätt rakt och konsekvent, jämfört med motsatsen: alltså att beställa frilansjobb från platser som anses vara för farliga för de egna medarbetarna. Jag skrev lite om det dilemmat här. En av de ansvariga vittnade om att det är svåra beslut, och att det inte blir rätt hur man än gör.
• BBC har tydligen 96 personer anställda i Bagdad (inklusive många lokalanställda)!
• Carl Bildt hade fått möta korrekåren tidigare under dagen. De flesta korrar som nämnde honom verkade tämligen imponerade av utrikesministern. Han hade talat om det trista med den på andra redaktioner så neddragna utrikesbevakningen, men gett Sveriges Radios korrespondentnät beröm! Mer på Bildts egen blogg (strunta i kommentarerna; 95 procent är totalt off topic).
• Hemvändande Washingtonkorrespondenten Thomas Nordegren – som jag bevakade orkanen Rita i Houston tillsammans med, typ senaste gången jag blev utsänd på nyhetsreportageresa – har delvis samma problem som jag med återanpassning i Stockholm. Som att förstå att man inte kan betala med kontanter på bussarna. Hans nästa fältuppdrag: folkpartiets landsmöte i Västerås.
• Latinamerika och alla dess inbördeskrig pa 70-talet var enkla att bevaka, i jämförelse med dagens alla "asymmetriska" konflikter. Lars Palmgren berättade om hur såväl gerillarörelserna som de olika regeringarna behandlade journalister väl och lät reportrar följa med utan vidare – till skillnad från hur det kan gå till idag i Afrika, Mellanöstern och Asien (t ex Sri Lanka) samt även Mexiko och Colombia, då journalister snarare blir måltavlor eller byten av olika slag.
• Nigeria verkar rent allmänt läskigt att fara till, även rätt ärrade utrikesreportrar tyckte det var obehagligt där. "Det enda landet jag inte skulle vilja åka tillbaka till", sade en och berättade om minnen från en reportageresa.
Jag själv fick en hel del frågor "om hur det är i New York" – men den staden känns dessvärre långt borta just nu så jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
Förresten, något förvånande blev jag ombedd att möjligen kanske vid behov medverka från New York en vacker dag, för ett visst musikprogram.
Godnatt!
/Gunilla
12 August 2007
Hon får blommor i sitt hår
STOCKHOLM Här är en visualisering av vad jag menade med att vi "lekte som galningar" igår:
Foto: min bror!
/Gunilla
Foto: min bror!
/Gunilla
Faktiskt inte bara journalister
STOCKHOLM Häromdagen antydde jag att det skulle bli en ohälsosamt hög andel journalister på min lilla trädgårdstillställning. Och det var det kanske. Men för att ni inte ska tro att jag är en dålig reporter som bara umgås med mediebranschkolleger så rabblar jag gärna upp de andra yrken som fanns representerade i fredags:
Arkitekt, tågmästare, arbetsförmedlare, snabbmatsentreprenör, försäljare, läkare, språklärare, konstnär, folkrättsdoktorand, informationsassistent, aktuarie, kafébiträde samt diverse tjänstemän/handläggare. Och några som jag inte har någon aning om vad de har för yrken (om de har några)!
Hoppas att detta inte bryter mot PUL eller nå't?!
/Gunilla
Arkitekt, tågmästare, arbetsförmedlare, snabbmatsentreprenör, försäljare, läkare, språklärare, konstnär, folkrättsdoktorand, informationsassistent, aktuarie, kafébiträde samt diverse tjänstemän/handläggare. Och några som jag inte har någon aning om vad de har för yrken (om de har några)!
Hoppas att detta inte bryter mot PUL eller nå't?!
/Gunilla
Stringrar och statusproletärer
STOCKHOLM Pressylta Redux föreslår några saker som någon hugad person hade kunnat fråga på DN:s korredag:
Det kan jag såklart skriva hur mycket som helst om, men låt mig tills vidare konstatera att Jyllandsposten för några år sedan lär ha döpt om sina "stringrar" (fasta frilansmedarbetare, möjligen med kontrakt) till "korrespondenter" (traditionellt utsända, anställda medarbetare med schysst månadslön, fri bostad, resor och andra omkostnader betalda, bra villkor för medföljande, skolgång till barnen etc /även om en hel del av detta lär ha urholkats på sistone/).
De danska frilansjournalisterna tackade enligt uppgift alla glatt ja till att få ha det statusfyllda ordet "korrespondent" på sina visitkort, trots att deras arbetsvillkor troligen förblev desamma. Tala om statusproletariat.
Själv rättar jag konsekvent vänner som introducerar mig för sina vänner som "korrespondent i New York" – vill inte att någon ska ha överdrivna föreställningar om mina villkor (vilket jag vet att det ordet ger). "Frilansjournalist" får duga åt mig!
Fast jag säger såklart att jag är "Scandinavian US news correspondent" eller nå't så'nt när jag försöker få tag på svåråtkomliga intervjupersoner i USA (men bara då)...
/Gunilla
Hur mycket tid bör DN:s korrar proportionellt spendera på att (a) skriva snuttiga rewrites, (b) kopiera byråmaterial, (c) producera eget tänk? Vad är idag – i praktiken, inte i teorin – skillnaden mellan en stringer och en korre? Vad är idag – i praktiken, inte i teorin – skillnaden mellan en "analys" och ett lite-längre-än-vanligt reportage?Bra frågor, kan ju ställas till fler redaktioner än DN. Vore skoj att höra vad tidningarna säger om det där med stringer v s korre...
I DN:s utrikesbevakning allmänt, vad är viktigast, bredd eller djup, och varför? Under vilka omständigheter – undantaget större terroristdåd och Jesus' återuppståndelse – skulle en DN-korre få mer än tretusen tecken på sig?
(via Vassa Eggen)
Det kan jag såklart skriva hur mycket som helst om, men låt mig tills vidare konstatera att Jyllandsposten för några år sedan lär ha döpt om sina "stringrar" (fasta frilansmedarbetare, möjligen med kontrakt) till "korrespondenter" (traditionellt utsända, anställda medarbetare med schysst månadslön, fri bostad, resor och andra omkostnader betalda, bra villkor för medföljande, skolgång till barnen etc /även om en hel del av detta lär ha urholkats på sistone/).
De danska frilansjournalisterna tackade enligt uppgift alla glatt ja till att få ha det statusfyllda ordet "korrespondent" på sina visitkort, trots att deras arbetsvillkor troligen förblev desamma. Tala om statusproletariat.
Själv rättar jag konsekvent vänner som introducerar mig för sina vänner som "korrespondent i New York" – vill inte att någon ska ha överdrivna föreställningar om mina villkor (vilket jag vet att det ordet ger). "Frilansjournalist" får duga åt mig!
Fast jag säger såklart att jag är "Scandinavian US news correspondent" eller nå't så'nt när jag försöker få tag på svåråtkomliga intervjupersoner i USA (men bara då)...
/Gunilla
Nyhetskoll
STOCKHOLM Andreas Ekström skriver om sin tid som vikarie på TT i slutet på 90-talet, om ett system med mappar och tipslappar som jag inte alls känner igen (men jag har bara jobbat där på redaktionen i några veckor, och då inte på samma avdelning som Ekström).
Kanske någon på TT skulle kunna komma hem till mig och mitt skrivbord, och hjälpa mig bygga upp det där "mekaniskt uppstyrda och dundereffektiva kollsystem[et]" och skapa samma "logistiska skönhetsupplevelse" av min s k redaktion? Det verkar fantastiskt och skulle behövas!
(Eftersom Andreas Ekström inte tillåter kommentarer på sin blogg får jag skriva det här istället: Leif Svensson är inte längre korrespondent i Berlin. Jag gissar att personen med superkoll på TT:s nyhetsdesk vars namn han efterlyser är Margaretha Bergman (eller kanske hennes like? Har nog funnits flera sådana personer på redaktionen). Martin Höglund är kvar på redaktionen. Alla uppgifter finns på TT:s hemsida.)
/Gunilla
Kanske någon på TT skulle kunna komma hem till mig och mitt skrivbord, och hjälpa mig bygga upp det där "mekaniskt uppstyrda och dundereffektiva kollsystem[et]" och skapa samma "logistiska skönhetsupplevelse" av min s k redaktion? Det verkar fantastiskt och skulle behövas!
(Eftersom Andreas Ekström inte tillåter kommentarer på sin blogg får jag skriva det här istället: Leif Svensson är inte längre korrespondent i Berlin. Jag gissar att personen med superkoll på TT:s nyhetsdesk vars namn han efterlyser är Margaretha Bergman (eller kanske hennes like? Har nog funnits flera sådana personer på redaktionen). Martin Höglund är kvar på redaktionen. Alla uppgifter finns på TT:s hemsida.)
/Gunilla
11 August 2007
Lördagsfulblogg
STOCKHOLM Tyvärr blandade SMHI ihop beställningarna, så gårdagens tilltänkta sol levererades till Gamla stan först idag. Strålande väder, Stockholm när det är som bäst.
Uppemot 50 gäster på gården blev det annars igår, minsann, tror jag, inklusive alla barn! Stackarna som råkade komma först fick i vanlig ordning hjälpa till med alla möjliga bestyr. De sista tog sig härifrån vid halvtvåtiden..?! Inte så illa för en utomhustillställning i svensk augusti. Allt gick ganska bra, utom att jag i vanlig ordning inte hann prata ordentligt med en enda människa. Men förhoppningsvis lyckades gästerna prata med varandra.
Nu ska jag förflytta mig till gården, som får bli dagens kontor.
Uppdatering: Hmmm, det blev mer dagens lekplats. Mina brorsdöttrar och jag lekte som galningar, väldigt konstigt att vi inte fick tusen gräsfläckar. (Se nedan, och ännu en av många bilder på lekandet här.)
/Gunilla
Uppemot 50 gäster på gården blev det annars igår, minsann, tror jag, inklusive alla barn! Stackarna som råkade komma först fick i vanlig ordning hjälpa till med alla möjliga bestyr. De sista tog sig härifrån vid halvtvåtiden..?! Inte så illa för en utomhustillställning i svensk augusti. Allt gick ganska bra, utom att jag i vanlig ordning inte hann prata ordentligt med en enda människa. Men förhoppningsvis lyckades gästerna prata med varandra.
Nu ska jag förflytta mig till gården, som får bli dagens kontor.
Uppdatering: Hmmm, det blev mer dagens lekplats. Mina brorsdöttrar och jag lekte som galningar, väldigt konstigt att vi inte fick tusen gräsfläckar. (Se nedan, och ännu en av många bilder på lekandet här.)
/Gunilla
Bättre lycka nästa gång
STOCKHOLM Hmmm...ibland har man synnerligen dålig tajming. Har den senaste tiden hittat flera artiklar i Svenska Dagbladet om samma New York-fenomen som jag försökte sälja in till nämnda tidning i juni/juli, men som olika redaktörer på näringslivs- och utrikesredaktionen då tackade tack-men-nej-tack till. Exempel här och här. Inte kul. Men heller absolut ingenting som man kan göra något åt! Jag frågade väl helt enkelt fel redaktörer eller var en aning för tidigt ute*), eller både och.
*) Japp, så sent som i juli trodde en av de redaktörer som fick detta förslag att ämnet "amerikanska subprime-lån", vilket jag ville skriva om genom reportage i New Jersey eller New York Citys fattigare områden, inte skulle väcka något större intresse. Det blev annorlunda lite senare, det vill säga en betydligt hetare nyhet, men då hade jag tyvärr tröttnat på att försöka sälja in den idén... Antagligen ännu ett tecken på att det är dags att byta yrke! ;-)
/Gunilla
*) Japp, så sent som i juli trodde en av de redaktörer som fick detta förslag att ämnet "amerikanska subprime-lån", vilket jag ville skriva om genom reportage i New Jersey eller New York Citys fattigare områden, inte skulle väcka något större intresse. Det blev annorlunda lite senare, det vill säga en betydligt hetare nyhet, men då hade jag tyvärr tröttnat på att försöka sälja in den idén... Antagligen ännu ett tecken på att det är dags att byta yrke! ;-)
/Gunilla
10 August 2007
Regn över Gamla stan
STOCKHOLM Det sista min mamma sade igår när vi skildes åt – efter en dagslång bilresa från Öland – var att hon hoppades att det skulle komma några ordentliga regnskurar på fredagsförmiddagen, så att det liksom skulle vara färdigregnat inför min trädgårdsbjudning på eftermiddagen/kvällen.
Men när det visade sig regna på fredagsförmiddagen ringde hon genast och var mycket orolig och tyckte synd om mig!
Nå, jag tycker också lite synd om mig, men jag hoppas att mammas ursprungsplan håller. DN:s väderprognos visar på en liten glad sol framåt kvällen. Men jag har ännu inte kommit iväg för att handla allt, just nu går all tid åt att besvara alla mail och telefonsamtal om huruvida det blir inställt eller ej...
Hoppashoppashoppas på eftermiddagssol!
/Gunilla
Men när det visade sig regna på fredagsförmiddagen ringde hon genast och var mycket orolig och tyckte synd om mig!
Nå, jag tycker också lite synd om mig, men jag hoppas att mammas ursprungsplan håller. DN:s väderprognos visar på en liten glad sol framåt kvällen. Men jag har ännu inte kommit iväg för att handla allt, just nu går all tid åt att besvara alla mail och telefonsamtal om huruvida det blir inställt eller ej...
Hoppashoppashoppas på eftermiddagssol!
/Gunilla
Ikväll ses man över ett par kartonger pizza
STOCKHOLM För en tid sedan skrev jag under rubriken "Man kan ses över ett par kartonger pizza" om Georg Cederskogs DN-artikel om artiga amerikaner v s oartiga svenskar. En vacker dag återkommer jag kanske till hans resonemang – jag håller med om en del, men verkligen inte om allt. Är till exempel inte säker på att det han skriver om USA stämmer in på New York (som kanske på sätt och vis är mer som Tokyo, se Jessicas kommentar).
Och det är klart att jag skulle kunna rabbla exempel på otrevliga amerikaner och hur svenskar visst beter sig med trevlighet som socialt smörjmedel, som vore de amerikaner. Det senare hände till exempel så sent som igår i hamnen i Mönsterås, av alla ställen, då en dam kom körande i sin elrullstol i full fart bara för att berätta för mig och mina föräldrar att det fanns en parkbänk med bord i trevligt läge en liten bit bort, istället för den bänk utan bord som vi bullat upp bakverk på. Nästan som i USA, betedde hon sig, faktiskt!
Men, min kompis S skrev i ett mail till mig att det inte bara var som Georg Cederskog beskrev det i Sverige – utan mycket värre.
Tja, jag återkommer kanske som sagt i ärendet. Tillsvidare nöjer jag mig med att konstatera att jag ikväll försöker bryta mot flera av de punkter som Cederskog menar i praktiken är obligatoriska i den svenska medelklassinbjudningsritualen.
Jag har nämligen sommarens traditionella trädgårds-get together, och ja, jag har bland annat bjudit en del människor jag inte känner (träffade dem igår kväll på ett get together för denna finfina reportage-bok!) och ja, de är i olika åldrar och av olika etnicitet och så vidare.
Det skumma är dock att en osannolikt hög andel av de som lär komma är journalister eller annat löst mediefolk! Och jag som brukar berömma mig av att jag minsann inte bara umgås med journalister utan med vanliga människor också. Så gick det med de sociala och demografiska grupperna...
Faktum är att det blir pizza! Inte för att Cederskog framhäver det som en bra bjudningsgrej, utan för att jag testade det i fjol och det var lagom jobbigt att skaffa... ;-) Om jag inte kommer på något annat – hög tid att gå och handla.
/Gunilla
P S Jag har säkert missat att skicka en inbjudan till någon som borde ha fått en. Om du läser detta och känner dig träffad, maila mig ASAP. Vågar inte lägga ut öppen information om adress och klockslag här... Trogna bloggläsare välkomna! Fast jag vet att det är kort varsel och jag kommer förhoppningsvis inte att sitta vid datorn mycket från och med nu...
Och det är klart att jag skulle kunna rabbla exempel på otrevliga amerikaner och hur svenskar visst beter sig med trevlighet som socialt smörjmedel, som vore de amerikaner. Det senare hände till exempel så sent som igår i hamnen i Mönsterås, av alla ställen, då en dam kom körande i sin elrullstol i full fart bara för att berätta för mig och mina föräldrar att det fanns en parkbänk med bord i trevligt läge en liten bit bort, istället för den bänk utan bord som vi bullat upp bakverk på. Nästan som i USA, betedde hon sig, faktiskt!
Men, min kompis S skrev i ett mail till mig att det inte bara var som Georg Cederskog beskrev det i Sverige – utan mycket värre.
Tja, jag återkommer kanske som sagt i ärendet. Tillsvidare nöjer jag mig med att konstatera att jag ikväll försöker bryta mot flera av de punkter som Cederskog menar i praktiken är obligatoriska i den svenska medelklassinbjudningsritualen.
Jag har nämligen sommarens traditionella trädgårds-get together, och ja, jag har bland annat bjudit en del människor jag inte känner (träffade dem igår kväll på ett get together för denna finfina reportage-bok!) och ja, de är i olika åldrar och av olika etnicitet och så vidare.
Det skumma är dock att en osannolikt hög andel av de som lär komma är journalister eller annat löst mediefolk! Och jag som brukar berömma mig av att jag minsann inte bara umgås med journalister utan med vanliga människor också. Så gick det med de sociala och demografiska grupperna...
Faktum är att det blir pizza! Inte för att Cederskog framhäver det som en bra bjudningsgrej, utan för att jag testade det i fjol och det var lagom jobbigt att skaffa... ;-) Om jag inte kommer på något annat – hög tid att gå och handla.
/Gunilla
P S Jag har säkert missat att skicka en inbjudan till någon som borde ha fått en. Om du läser detta och känner dig träffad, maila mig ASAP. Vågar inte lägga ut öppen information om adress och klockslag här... Trogna bloggläsare välkomna! Fast jag vet att det är kort varsel och jag kommer förhoppningsvis inte att sitta vid datorn mycket från och med nu...
07 August 2007
En annan grej med Öland
DJUPVIK ...är att jag just nu är hänvisad till telefonlinjer och modem och så'nt. Lågintensivt bloggande blir det just nu, med andra ord!
/Gunilla
Jag idkar mer öländskt sommarfirande
DJUPVIK ...rosévin på Lammets och Grisens takterrass med alvarutsikt, strömmingsflundror, nykokta räkor, raukstränder, sommarpratare på radion, Löttorps marknad, träskor, blåbärsplockande i Böda skog, lingon-dito, entusiastiska amatörmålare i bikini på stranden i Byrum, det obligatoriska årliga besöket vid Källa kyrka...
/Gunilla
/Gunilla
06 August 2007
Jag idkar öländskt sommarfirande
DJUPVIK Intar för närvarande en komprimerad dos av Svensk Sommar – komplett med småländska ekhagsbackar, träningsoverallsklädda landsmän på osiga grillbarer som serverar s k "pommes" [uttalas: pommes] och s k kebabspett (Ringarums värdshus vid E66:an); promenad över alvarsmark, spaning på timmerstugor till salu, morgondopp i Djupviksbukten, lammtallrik på Wannborga Lamm&Vin (igår), rökt böckling och omelett och öländska morötter på verandan (idag), dåsigt solande på gräsmattan, intag av medhavt kaffe och mazariner vid Äleklinta (med Sveriges vackraste utsikt, möjligen efter Djupviksbukten), deckarläsning och ... ja, ännu inte så mycket mer, eftersom jag kom först häromdagen.
Men idag händer något spännande – bloggträff i Vedborm! Med Gitto!
/Gunilla
Men idag händer något spännande – bloggträff i Vedborm! Med Gitto!
/Gunilla
Räntor och hyror
Jag har en blogg som jag knappt skrivit något på, men som jag funderar på att dra igång något mer intensivt. Kom gärna med tips om ni hittar skojiga anglicismer i tal och skrift! Annars tror jag att de anglicismer jag själv producerar egentligen räcker till att fylla en hel blogg...
Swenglish and Broken English
/Gunilla
Swenglish and Broken English
/Gunilla
04 August 2007
Check list
STOCKHOLM Suck, detta kommer att ta minst en vecka av min dyrbara Stockholmstid att fixa med. Minst!
/Gunilla
/Gunilla
03 August 2007
Man kan ses över ett par kartonger pizza
STOCKHOLM Nu är jag hemma i Sverige. Inledde Stockholmsvistelsen med att upptäcka ett ny, fin bok om Gamla stan har den goda smaken att ha just mitt hus på bild – på omslaget! Hade gärna velat bli intervjuad i boken också, får väl invänta andraupplagan...
Fortsatte Stockholmsvistelsen med att äta middag på Pontus by the Sea med en kompis – som hade efterlyst min hemkomst för "en rejäl barrunda i den tyngre journalistdivisionen". Oj, vilka förväntningar! Men som tur är (för mig och min lever) hade han klarat av den rejäla barrundan igår och kvällen blev mer fine dining-orienterad (jag åt lammbog).
Ska bli intressant att se om jag denna sommar håller med om vad min kollega Georg Cederskog skrev i DN häromdagen om svenska folkets brist på social förmåga. Jag känner igen mig i det han skriver, men inte helt och hållet (tror jag)!
/Gunilla
Fortsatte Stockholmsvistelsen med att äta middag på Pontus by the Sea med en kompis – som hade efterlyst min hemkomst för "en rejäl barrunda i den tyngre journalistdivisionen". Oj, vilka förväntningar! Men som tur är (för mig och min lever) hade han klarat av den rejäla barrundan igår och kvällen blev mer fine dining-orienterad (jag åt lammbog).
Ska bli intressant att se om jag denna sommar håller med om vad min kollega Georg Cederskog skrev i DN häromdagen om svenska folkets brist på social förmåga. Jag känner igen mig i det han skriver, men inte helt och hållet (tror jag)!
Samkvämet i den präktiga medelklassidyllen ska först bokas in i kalendern. Är det middag minst ett par veckor i förväg. (Vi bjuder nogsamt bara människor vi redan känner och i samma ålder och sociala position - varje demografisk grupp i sitt lilla fack.) Sedan ska lägenheten hårdstädas. Blommor köpas. Ljus tändas. Rätt kläder väljas ut. Och inte minst; en kokbok av rätta slaget ska konsulteras inför köpet av vin och råvaror till någon imponerande maträtt (som värden inte riktigt klarar att kreera trots all upptänklig kokutrustning i borstat stål).Håller ni med om denna karaktäristik av svenska umgängesmönster?
Det hela är svårt utmattande.
Vi ses sällan i innerstaden, kanske delvis för att det är för krångligt. De amerikaner jag känner söker aktivt och spontant minsta ursäkt för lite umgänge: En flaska vin. En fotbollsmatch eller bra långfilm som man kan se på tv tillsammans. Man kan ses över ett par kartonger pizza eller för att de köpte lite för mycket kvällsmat och gärna vill dela.
/Gunilla
Manhattan, goodbye
KASTRUP/KØPENHAMN Det var så dær løjligt perfekt New Yorksommarvæder igår - och med alla klyschorna på plats, rentav så skuttade småkillarna i Harlem med vilda indiantjut in och ut ur vattenkaskaden från en sprutande brandpost. Lyllos alla er som ær på væg till New York på semester! tænkte jag. Men det verkar ju inte vara så dumt hær i Skandinavien heller. Nu børjar sommaren.
Dagens kontor: SAS' businesslounge på Kastrup!
/Gunilla
P S Mina inneboende verkade jættesura igår. Vi får se om de ær kvar nær jag kommer tillbaka, eller kanske har de tagit øver lægenheten och bytt låset...
Dagens kontor: SAS' businesslounge på Kastrup!
/Gunilla
P S Mina inneboende verkade jættesura igår. Vi får se om de ær kvar nær jag kommer tillbaka, eller kanske har de tagit øver lægenheten och bytt låset...
02 August 2007
Sidplaner stuvas om
NEW YORK Jag gillar när redaktörer är flexibla och fattar när de får ett finfint reportageerbjudande!
Nyligen skrev jag till en viss redaktör och föreslog material på ett visst tema som är aktuellt och verkligt klockrent i just hans tidning.
Men det finns aldrig några garantier för napp när man kontaktar redaktionerna. Tidningarna kan vara fulla sedan länge, idén kanske inte passar in i något tema, idén kan vara så bra att de redan köpt in material om just detta, det kan vara slut på slantar i frilansbudgeten, redaktören svarar något i stil med han/hon "inte tände" på idén etc etc (det senaste svaret är absolut det värsta; de andra får man helt enkelt ha förståelse för).
Denna gång var tidningen visst full, men jag fick svaret: "OK, jag stuvar om sidplanen. Du får ett uppslag."
Perfekt!
/Gunilla
Nyligen skrev jag till en viss redaktör och föreslog material på ett visst tema som är aktuellt och verkligt klockrent i just hans tidning.
Men det finns aldrig några garantier för napp när man kontaktar redaktionerna. Tidningarna kan vara fulla sedan länge, idén kanske inte passar in i något tema, idén kan vara så bra att de redan köpt in material om just detta, det kan vara slut på slantar i frilansbudgeten, redaktören svarar något i stil med han/hon "inte tände" på idén etc etc (det senaste svaret är absolut det värsta; de andra får man helt enkelt ha förståelse för).
Denna gång var tidningen visst full, men jag fick svaret: "OK, jag stuvar om sidplanen. Du får ett uppslag."
Perfekt!
/Gunilla
Subscribe to:
Posts (Atom)