Festkarma

STOCKHOLM Denna dag brukar som bekant alltid innebära ett visst ångestmoment för många. För det mesta brukar jag vara bjuden på max ett kalas, ibland inte – men då lyckas jag kanske få hänga med någon kompis på något evenemang.

Och i fjol var jag i Bombay; för fyra år sedan i Port au Prince; för åtta år sedan (ja, millennieskiftet) i Belfast. Alltid händer det nå't.

Men jag har aldrig varit med om det trevliga som hänt i år! Jag har blivit bjuden på en hel radda roliga evenemang – så många att jag faktiskt tvingats tacka nej till en som det låter fantastisk middagsbjudning hemma hos vänner i Vasasta'n och ett firande med en vännina på Grand Hotel. Istället ser programmet ut så här:

Lunch på Östermalm – laxpudding på Lisa Elmqvist på Östermalmshallen med mamma&pappa (så extravaganta vanor har vi vanligen inte i vår familj, men mamma hade fått ett presentkort i julklapp)
Gissa förresten om det var fullt eller proppfullt på Hallen – oj, så många kindpussande östermalmare har jag aldrig sett förut på samma gång!

Eftermiddag kring Hornstull – "nyårsmingel med plockmat". Mingel på eftermiddagen när ingen annan ordnar kalas, en otroligt bra social innovation.

Fördrink med några vänner som bor vid Roslagstull

inför

Stort 40-årskalas i en fotostudio vid S:t Eriksbron, en fest som planerats sedan september eller oktober eller så!

Som ni märker blir det en hel del flängande Stockholms innerstad runt...så nu sitter jag hemma i Gamla stan och försöker mobilisera krafter. Tyvärr är jag på uselt humör, på grund av att en praktiskt men väldans elegant väska som jag behöver ha för att ha alla kläder, skor, kamera och presenter i – och som för blott ett år sedan befann sig på en punkt lätt tillgänglig i mitt vindsförråd – nu utan min egen förskyllan och på grund av någon slags home styling som råkat ske i mitt hem hamnat så långt bak att jag inte kan nå den utan att ställa till med en enorm vindsröjning. Och det har jag ingen lust med. Särskilt inte idag.

Men jag blir förhoppnignsvis på bättre humör med lite champagne i kroppen. På det sistnämnda kalaset ska jag vara någon slags festfotograf (min present till födelsedagsbarnet), så jag får försöka hålla mig någorlunda nykter under kvällen.

De senaste dagarna har jag förresten för ovanlighetens skull lyckats hamna på minst tre (3!) trevliga middagsbjudningar, förutom allt julfirande med familjen – så allt mitt eget festfixande genom tiderna har kanske gett lite bra karma, trots allt.

Gott nytt år allesammans!

/Gunilla

Se American History X!

STOCKHOLM Nu när jag är i Stockholm sitter jag och tittar på mitt andra hemland på TV:n, till skillnad från i USA där jag nästan aldrig kollar på TV alls. Mycket av dokumentärfilmen Sex and the City på TV3 har det blivit den senaste veckan, hehe.

Men nu kollar jag på American History X från 1998 på SVT1. Oj, vilken film! Otroligt välgjord och med otroliga skådespelarinsatser, om rasmotsättningar i Kalifornien. Och jag hade inte ens hört talas om den alls! (Jag har som väl framgått tidigare tyvärr extremt stora och pinsamma luckor i min filmbildning.)

Alla som tror att USA lämnat det där med ras bakom sig kan ju kolla på denna film.
Det är många scener som får det att vända sig riktigt ordentligt i magen på en – som när huvudpersonen Derek krossar skallen på en svart förmodad bilinbrottstjyv, eller när ett vitt maskerat gäng går loss i en jourbutik som drivs av hispanics i Venice och trakasserar personalen på det mest vidriga vis, eller när vit makt-gänget flockas kring Hitlerporträtt och hakkors. För den delen handlar det också om mognad och insikt – och en obetalbar "sexscen" i tvättstugan på fängelset, när Derek blir vän med sin svarte kollega. En bloggarintroduktion till filmen på svenska finns här.

Det senaste året har det varit en hel del obehagliga händelser med rasistiska inslag i USA, som jag gärna hade velat läsa och skriva om. Jag måste hitta snart hitta någon sociolog eller någon tidningsartikel som kan förklara för mig om filmens tema är mer eller mindre aktuellt än det var, när den gjordes 1998.

Om någon av er läsare vet något om ifall Vit makt-rörelserna tilltar i USA eller ej, och som kanske kan rekommendera någon länk eller annan vidareläsning, skriv gärna i kommentarfältet!

Nu måste jag kolla klart på filmen, en hel halvtimme kvar.

Uppdatering: Oj, ett hemskt slut. Skönt att jag inte vistas så ofta på amerikanska herrpissoarer och duschrum i fängelser, den här filmen gjorde dem inte precis mer lockande.

Har American History X visats för vilsna kids med liknande böjelser i Sverige? Jag undrar verkligen hur den fungerar, om den gör det och får dem att tänka? Ärligt talat undrar jag om den inte är för komplex. Och samtidigt för enkel. Den som har fördomar om hur svarta amerikaner är får dem definitivt bekräftade i denna film.

/Gunilla

P S Jag har upptäckt att det finns en intressant kring-historia till filmen. Regissören Tony Kaye lyckades göra sig fullständigt omöjlig i en strid om hur den skulle klippas, och hamnade strax ute i kylan i Hollywood.

Utdrag ur Daily Telegraph:

The debate quickly escalated. Kaye spent $100,000 of his own money to take out 35 full-page ads in the Hollywood trade press denouncing Norton and the producer, using quotations from a variety of people from John Lennon to Abraham Lincoln. He attended a meeting at New Line to which (to ease negotiations) he brought a Catholic priest, a rabbi and a Tibetan monk. When the company offered him an additional eight weeks to re-cut the film, he said he'd discovered a new vision and needed a year to remake it, and flew to the Caribbean to have the script rewritten by the poet Derek Walcott. Finally, when the Directors Guild refused to let him remove his name from the New Line version, he demanded it be credited to 'Humpty Dumpty' instead and filed a $200 million lawsuit when it refused.

Sammantaget ett skolexempel på hur man ska bete sig om man inte vill ha minsta uppdrag. Läs Daily Telegraphs intervju med Tony Kaye.

Liten bildgåta

STOCKHOLM Här kommer en liten bildgåta för er att klura på framöver!

Detta fotografi har tagits av en kompis till mig, tillika kollega i branschen. Gissa vad eller vem det är pressfotograferna försöker fånga på bild?!

Ledtrådar:
– Bilden är tagen någonstans i Storstockholm, men merparten av fotograferna är – skulle jag tro – influgna från en annan europeisk metropol.
– Bilden är inte nytagen, utan några år gammal.

Någorlunda korrekt gissning får ett pris, liksom den roligaste gissningen.

Just nu består priset enbart av äran. Men om jag lyckas ackumulera lite energi nästa år kan det också bli fråga om en middag hemma hos mig i Stockholm eller New York. (Vinstmiddagen i bloggens hittills enda pristävling avlevererades i december med lyckat resultat.)

Kanske får han som tog bilden tid och lust att berätta lite om omständigheterna kring den också. Deadline: låt oss säga den 10 januari ... 2008 (!). Om ingen gissar rätt kanske jag återkommer med någon mer ledtråd.

/Gunilla

Midvinternattens köld inte så hård

STOCKHOLM Café Albert, Birger Jarlsgatan, lördagsnatten den 30 december, cirka klockan 00.45 – sex, sju personer satt på ställets uteservering!

/Gunilla

À propos Siri Strindberg

STOCKHOLM Säkert intressant för alla er som följt SVT:s drama om August Strindberg (och har ni missat det så finns det redan på SVT:s hemsida): Hufvudstadsbladet har publicerat ett fint samtal mellan Siri von Essen 1985 Stina Ekblad och dito 2007 Linda Zilliacus, om Strindbergs kvinnosyn, om dåtidens och samtidens syn på kvinnliga skådespelerskor och mycket annat.

/Gunilla

Bloggen önskar alla god jul!

...och det gör jag och mina brorsdöttrar också. Klicka på pilen om ni vill se en 51 sekunders julhälsnings-video, inspelad med datorn i min säng.



Detta var alltså tänkt som generalrepetitionen, men det blev aldrig bättre än så här... Sedan tröttnade tjejerna, och vi övergick istället till att sitta på mitt golv och dricka fläderblomssaft och äta lussebullar.

Patriotisk glitterjul

STOCKHOLM Hemma hos oss kör vi med en gammaldags julgransklädsel med halmfigurer och flätade pappershjärtan och så'nt. Ni som kör med ett mer amerikanskt stuk kan hämta inspiration från denna Miami-julgran, Hotel Bel Aire på South Beach den 9 december.
Det syns inte så bra (bilden är inte tagen med min vanliga kamera, utan datorns inbyggda...) men granen är full av små söta Stars&Stripes-flaggor!

/Gunilla

Bjudresor fult, stipendieresor OK?

STOCKHOLM Radioprogrammet Publicerat uppmärksammar ett av denna bloggs favoritteman, nämligen problematiken med stipendier och bjudresor. Diskussionen blir dessvärre alltid alltför infekterad när något handlar om Israel/Palestina, vilket det gjorde denna gång – men på något sätt lyckades de ändå hålla tråden kring ämnet.

En liten nyhet: Journalistförbundets ordförande Agnetha Lindblom-Hulthén utlovade en översyn av policydokumenten gällande detta. Ska bli intressant.

Tyvärr missade programmet den nyordning som sägs vara på gång genom ett EU-förslag, att redaktioner fortsättningsvis måste ange om en text tillkommit genom en bjudresa eller liknande. Detta kan organisationer och företag knappast komma runt genom att kalla allt "stipendier". Praxis inom redaktioner tycks mig vara att det är OK att bli bjuden på arrangemang så länge donatorn inte är ett företag (utan en turistorganisation, en kyrka eller exempelvis EU-kommissionen). Men det förbryllar mig alltid att de policies som tydligen finns på redaktionerna om bjudresor (i Publicerat lästes Göteborgspostens regler upp) aldrig förväntas omfatta frilansmaterialet. Don't ask, don't tell.

EU-förslaget är intressant, som det refereras i Dagens Media, men tyvärr ganska orealistiskt. Konstigt att det inte verkar ha blivit mycket debatt om det.

/Gunilla

"...failed to do..."

STOCKHOLM Jag har tänkt skriva diverse saker om köttfärs, Al Gores flyghyckleri v s negative campaigning, vad som är problematiskt med att försöka pendla mellan bostäder på två kontinenter och lite annat. Men ... vem bryr sig?! Det skrivs så mycket om allt ändå.

Dessutom är jag "sjuk, utfattig och trött", som August Strindberg skrev om sig själv (enligt SR P1 Reporters program om skribenter och pengar idag) (inga jämförelser mellan mig och Strindberg i övrigt, hehe). Idag sängliggande, håller på att bli ett med min pyjamas. Inte läge att leka åsiktsmaskin. Vilket i och för sig aldrig varit min ambition.

Men lite bilder från de senaste veckorna kanske jag orkar lägga upp. Jag börjar med denna, som föreställer en del av Raoul Wallenbergmonumentet utanför FN-skrapan i New York. Jag tänkte låta mig inspireras av den meningen till något slags pretentiöst nyårslöfte. Borde inte ha tillåtits återvända till Stockholm utan att ha gjort något vettigt alls under hösten, men det kan bara bli bättre nästa år!

/Gunilla

"Show me that your active" = Facebook-hoax

STOCKHOLM Igår kväll upptäckte jag detta Facebookmeddelande från tre olika kompisar:

Attention all Facebook membeRs.
Facebook is recently becoming very overpopulated,
There have been many members complaining that Facebook
is becoming very slow.Record shows that the reason is
that there are too many non-active Facebook members
And on the other side too many new Facebook members.
We will be sending this messages around to see if the
Members are active or not,If you're active please send
to other users using Copy+Paste to show that you are active
Those who do not send this message within 2 weeks,
The user will be deleted without hesitation to create more space,
If Facebook is still overpopulated we kindly ask for donations but until then send this message to all your friends and make sure you send
this message to show me that your active and not deleted.

Founder of Facebook
Mark Zuckerberg

Att någon skriver "membeRs" är tillräckligt för att göra mig misstänksam. Det dåliga språket i övrigt (se t ex meningen jag citerat i rubriken....) gör inte saken bättre.

Det är väl rätt självklart att meddelandet är en bluff (hoax på engelska). Vad skulle det vara för poäng att visa att man är aktiv på Facebook genom att spamma alla sina vänner och bekanta?! Om det nu vore så att Facebook skulle ha kapacitetsproblem skulle de väl kunna införa en regel om att man måste logga in åtminstone en gång var 30:e elle 45:e dag (liknande Hotmails system).

Och varför skulle självaste grundar Zuckerberg skicka ut ett sådant brev om att han skulle kolla aktiviteten i egen hög person? Och varför i hela fridens namn skulle han göra det genom FunWall (ett program som jag kände mig tvingad att installera i Facebook bara för att kunna läsa alla dessa meddelanden som plötsligt kom nerdimpandes – dags att avinstallera genast!).

Nä, det där är något som någon hittat på för att busa, och/eller för att smutskasta Mr Zuckerberg och Facebook. Verkar finnas rätt många som är sura på honom! Eller så har någon helt enkelt gjort det bara för att man kan.

Läs mer om hur ovanstående meddelande – som tydligen började spridas på nätet redan i fjol – i många år föregåtts av liknande, beträffande såväl Hotmail och Yahoo som MySpace.

Jag har skrivit om Internetskrönor tidigare, nämligen om gratis champagne och om påstådda våldtäktsförsök i Sydafrika. Läs gärna de inläggen också. Sedan har vi ju idiotier som "Nordeas" mail om Fraudbekämpning också, i en alldeles egen hoax-stratosfär – det skrev jag om här.

Det som skrämmer mig lite är att flera av dem som skickat sådana här uppenbart dumma meddelanden till mig är journalister, tränade i att granska budskap kritiskt.

/Gunilla

P S Får ni underliga meddelanden och mail, gör så här:
1. Tänk kritiskt och misstänksamt. Verkar innehållet logiskt och relevant? Är det korrekt skrivet? Finns det en rimlig anledning att det skickas på just detta vis?
Ett tips: står det att du genast måste skicka meddelandet vidare till alla du känner är det skumt...så gör inte det.
2. Googla nyckelord ur meddelandet + ordet "hoax". Jag hittade länken ovan genom att googla ["becoming very overpopulated" hoax].

P S II Här är fler texter om Facebook-meddelandet som dök upp medelst en smula googling:
• http://therealsouthkorea.wordpress.com/2007/12/18/these-are-the-most-stupid-hoaxes
• http://www.hoaxbuster.com/hoaxteam (rolig kommentar på franska: "C'est bien ce que je pensais, satannés spammeurs!!!")
• http://corysboringblog.blogspot.com/2007/12/what-is-so-diffiult-about-critical.html
• http://danmayerisgod.blogspot.com/2007/12/to-all-facebook-members.html

08-koll

STOCKHOLM Till alla som utgår från att jag emigrerat till Staterna för gott vill jag gärna påpeka att jag fick 90 % på Facebook-frågesporten "Hur mycket 08:a är du?". (Den enda fråga jag hade fel på, nämligen den sista, var dessutom underligt formulerad.) På 1 minut och 55 sekunder. Betydligt bättre och mycket snabbare än de flesta andra vars resultat redovisas! Så det, så.
Man ska nog inte dra så stora växlar av en Facebook-enkät – eller för den delen skryta så här – men jag medger att jag var lite nervös att resultatet skulle visa ett stort tapp i Stockholmskoll...

/Gunilla

Acklimatisering pågår

STOCKHOLM Från och med nu har jag svenskt SIM-kort i mobiltelefonen igen, så det går bra att ringa på det vanliga numret (och ännu bättre på mitt hemnummer). Om ni skulle vara på det humöret.

Själv har jag ägnat den senaste veckan åt att komma in i det svenska samhället medelst promenader i och kring Gamla stan, ett besök på ett hederligt svenskt dagis, lunch på Tranan (med mina föräldrar!), julmarknadshets på Street och lite annat.

Har en del blogginlägg på gång – så håll utkik här efter Luciatågsbilder, foton på mig när jag åker brandbil i Miami, kanske en eller annan sur drapa om något medieeländigt. Och så ska jag givetvis följa upp hur det gått med den mystiska Tatjana och min dator.

/Gunilla

Undrens tid ingalunda förbi!

NEW YORK Tro det eller ej, men min dator har faktiskt dykt upp! Efter nästan tre (3) månader på vift. (Ni som inte följt denna story, se dess början här.)

För några timmar sedan fick jag ett mystiskt mail från en person som sade sig ha min dator. Och alldeles nyss fick jag ett nytt mail med hennes namn, och mystiska formuleringar som "ledsen att du behövde köpa en ny dator, men det var bortom min kontroll...förklarar mer se'n". Mailen låter som hämtade ur en spionroman (ja, jag överdriver det hela, för att göra min tråkiga vardag /=mina packningsbestyr/ lite mer spännande).

Synd bara att jag inte fick detta märkliga besked igår, när jag ju var "på brottsplatsen" = FN:s högkvarter. Fast kanske var det därför detta hände?! Jag besökte nämligen bland annat det innersta av lejonkulan – säkerhetskontrollen, varifrån hela FN övervakas via övervakningskameror, och kunde då inte låta bli att nämna att min dator säkert gled förbi framför någon av dem i mitten av september. Men det sambandet är lite osannolikt, tror att det faktiskt är en slump.

Den mystiska kvinnan finns nu där i närheten, men jag hinner absolut inte åka dit eftersom jag ska till flygplatsen om ungefär en halvtimme...och är väldigt sen som det är...
Får försöka ordna med någon som kan hämta datorn och med någon annan som kan föra den till Stockholm (så kan jag fixa julklappar till halva släkten genom att trycka ut fotografier på mina syskonbarn som finns där!).

Ska bli mycket intressant att få veta hela storyn! Har den mystiska mailerskan köpt stöldgods eller försökt skydda en väninna/kollega, var har datorn hållit hus, är den skadad, varför hör hon av sig först idag – och så vidare?! Fortsättning följer, hoppas jag!

/Gunilla

Kvalitetsjournalistik bara i böcker

NEW YORK Frilansjournalisten Isabella Lövin för mycket intressanta resonemang om journalistik/undersökande reportage i bokform i P1/Kulturradion just nu, om än alltför kort. Ska transkribera detta när jag hinner, för dem som inte själva lyssnar.

Nu måste jag packa och städa! Hej så länge,

Gunilla

P S Lövins bok om utfiskningen i Europa står på min julklappsönskelista om någon undrar! ;-)

Norra delegatsloungen

NEW YORK Ni får helt enkelt stå ut med lite Photo Booth-bilder framöver! Denna visar mig i delegatsloungen i FN-skrapan. Här handlar det idag om Kosovo! Jag var dock här i helt andra intervju- och spaningssyften, tillsvidare hemliga.

/Gunilla

Slut med bjudresor?!

NEW YORK Det här EU-förslaget kommer att få en mängd intressanta konsekvenser! Citat ur Dagens Media:

...en tidning riskerar en stämning om det inte tydligt framgår i texten att en journalist bjudits på en pressresa eller fått produkter gratis i samband med en artikel.

Undrar om de upptäckt det på redaktionerna och hur snacket går. Faktiskt ligger förslaget i linje med punkt 3 i min egen policy (se mitt inlägg om bjudresor här) – men notera att ingen svensk tidning mig veterligen idag tillämpar denna transparens.

Bjudresorna kommer knappast att upphöra, men kanske ske än mer i smyg. Jag återkommer med stor sannolikhet till ämnet...

/Gunilla

Planbyte i North Carolina

CHARLOTTE Antal gånger servitrisen Debra på Stock Car Café kallat mig "honey" eller "sweet heart": cirka 15.

/Gunilla

Checking out

MIAMI Utcheckning! Här i hotellobbyn klär de julgranen i chanukkah-inspirerade färger – snart kommer det upp små glittriga bjällror med stars and stripes-mönster!

Vi är i valet och kvalet mellan att slöa vid poolen och åka till alla de återstående konstmässor i Wynwood District vi missat (många); havsbad vid stranden intill Ocean Drive/Deco Drive avklarat i morse.

/Gunilla

Gunilla leker med Photo Booth

MIAMI Hjälp, det här programmet kan man ju leka med hur mycket som helst! Varning för Photo Booth.

Tro det eller ej, men vi gör seriösa saker här också. Som att knyta kontakter med diamanthandlare med goda förbindelser i Buenos Aires och utnyttja pensionatarmarna till kopiösa mängder champagne, tryffel och laxsnittar. Och häromdagen fick jag åka brandbil till akutmottagningen på ett Miamisjukhus (med en kompis som tuppat av med lågt blodtryck)! Mycket spännande. Mer senare.

/Gunilla

Solterapin fungerade fint!

MIAMI Jag tog ingen kamera med mig, så detta foto är taget med datorn (programmet Photo Booth). Bara så att ni vet att jag lever.

/Gunilla
på Hotel Bel Aire i South Beach, Miami

Flight AA9545

FORT LAUDERDALE Tyvärr har jag ingen kamera med mig, så jag kunde inte ta någon bild på det spännande jag just såg: en avgångstablå där "Guantánamo" stod alldeles efter "Port au Prince". Båda med American Airlines. Hade faktiskt inte tänkt på att det även är en reguljär destination dit man åker med civilflyg!

Korrigering: Det var närmaste bestämt en "arrival". Skumt nog den enda flight för vilken det inte fanns någon gate angiven...

/Gunilla

Solterapi

NEW YORK Inget bloggat på sistone, jag vet. Här har det mest varit deppigt och systemkritiskt, inget att blogga om (just nu). Men nu har jag packat fyra cocktailklänningar i rött och svart, en guldsjal och bekväma skor samt en solklänning och en baddräkt – och hoppas på att solen ska göra mig gott. Mot La Guardia!

/Gunilla

Adventssnön redan borta

NEW YORK Förresten, det snöade över Manhattan igår. Men det har redan regnat bort...

/Gunilla

Stammar

NEW YORK Amerikanska antropologer noterar, enligt en artikel i New York Times, skillnader och likheter mellan stammar på exempelvis Papua Nya Guinea och på Facebook, samt att Facebook gynnar en i grunden muntligt traderad kultur.

/Gunilla

Resplaner

NEW YORK Tack så mycket för alla förslag om vart jag skulle kunna resa i januari! Iran, Libyen och Sardinien fick mest stöd i enkäten, och så dök det ju upp en massa bra och spännande idéer i kommentarfälten (se här och här).

Tyvärr blev jag inte så värst mycket klokare av denna övning ... utan mest överväldigad. Tänk så många platser det finns att åka till och göra reportage om, hur ska man hinna med ens en bråkdel?! Georgien, Indien, Kambodja – det tar aldrig slut.

Idag dök det dessutom upp ett förslag om en liten fjärdeadventsresa till Prag, hmmmm... Har varit där flera gånger, dock var det länge sedan och aldrig i juletid.

Jag får klura vidare på vart en eventuell reportageresa i januari skulle kunna gå, till syvende och sist hänger det på att/om jag kan tänka ut tillräckligt många säljbara reportageidéer och om jag kan skrapa ihop medel på bankkontot (nja, stämmer inte riktigt, brukar inte låta resor inte bli av bara för att de är underfinansierade, hehe).

Nå, på torsdag drar jag i alla fall till Miami. Har blivit alldeles snurrig av halva söndagens försök att hitta en någorlunda billig flygbiljett som inte innebär 10 timmars vistelse i Charlotte, North Carolina eller nå't (och helst inte avfärder i ottan). Än har det inte gått. Borde naturligtvis likt mina reskompanjoner ha bokat för flera veckor sedan.

Hade tänkt åka via Port au Prince, men så blir det dessvärre inte denna gång. Dels har jag inte tid, dels har jag inte kommit på några nya reportageidéer, dels funkar det inte mentalt att göra en resa till två så skilda platser samtidigt (trots att de är så nära, så nära geografiskt). Får spara Haiti till annat tillfälle.

Så vet ni någon snäll och skötsam person som ska till New York nästa helg (6–9 december) men inte har ordnat boende, tipsa dem gärna om min lägenhet!

Detsamma gäller perioden mitten av december (från den 11:e) till julen (under jullovet och i januari verkar det som om det dyker upp diverse vänner).

/Gunilla

"Strangers to the Multicultural America"

NEW YORK New York Times har idag en intressant artikel som utvecklar det tema jag berörde i denna bloggpost, om att svarta väljare (och även andra minoriteter) är republikanernas svaga punkt. Poängen är att alla republikanska planer räknat med att Hillary Clinton blir huvudmotståndare, men de får svårare att attackera Barack Obama. Provcitat:

... the G.O.P., by its own doing, is nonetheless saddled with a history that most recently includes “macaca” and Katrina, Mr. Bush’s appearance at Bob Jones University in 2000 and the nonexistent black population of its Congressional delegation.
(– – –)
It’s not because those no-shows are racists; it’s because they are defensive and out of touch. With the notable exception of Mike Huckabee, most of the party’s candidates have barricaded themselves from African-Americans for so long that they don’t know how to speak to or about them. As sure-footed as these Republicans are in attacking the Clintons and Streisand — or in exchanging fire with Al Sharpton and hip-hop moguls — they are strangers to the mainstream multiracial and multicultural America exemplified by an Obama or an Oprah.

/Gunilla

Kampen om Vita huset är svart

NEW YORK Jag är sur på mig själv för att min text om Barack Obama inte tar upp allt han sade som faktiskt var riktat till en Harlempublik.

Min artikel låter som om han körde ungefär samma tal som vanligt, men det gjorde han inte riktigt. Jag hade med en del av Obamas referenser till civilrättsrörelsens historia, sjukförsäkringar, aidssjuka och andra "Harlem pleasers" i texten först, men strök för att komma ner i 2 500 tecken. Ni anar inte hur frustrerande det är att tvingas försöka vara kärnfull... ;-)

Oh well, hoppas på fler tillfällen att skriva om amerikansk politik, en vacker dag.

Bilden ovan visar en av de tröjor som för tio dollar såldes utanför Apollo Theatre: Svarta huset.

Här kommer två blogginlägg om evenemanget:
Jack and Jill Politics: Showtime at the Apollo, featuring Barack Obama. Why Wait
The Barack Obama Report: Barack Obama Takes His Campaign to Harlem

Svarta primärvalsväljare, inte republikanska frontrunners

NEW YORK Det är fascinerande att läsa alla arga läsarkommentarer på aftonbladet. se, till min artikel om kampen om "The Black Vote".
Jag tänkte faktiskt att jag skulle besvara dem en och en – tills jag insåg att de var (i skrivande stund) 195 stycken, och att jag har bättre saker för mig än obetalt arbete med att kommunicera med Aftonbladets läsare en solig lördag som denna.
Det blev inte mer än ett svar, till denna blogg vars huvudtes verkar vara att väljare är individer och inte grupper. Really? No kidding!

Men lite mer pladder om AB-kommentarerna här i stället:

Någon tycker att medierna borde skriva mer om de småpartier som finns förutom republikanerna och demokraterna (visst, visst – men what's the point, kan man kanske fråga sig...).
De flesta verkar dock i största allmänhet arga över att svenska medier inte skriver mer om de republikanska kandidaterna, vilket jag både håller med om och inte: stämmer att det skrivs mer om demokraterna; stämmer ju inte att det enbart skrivs om demokraterna.
Har hört från flera av mina kolleger – som har ett vidare bevakningsansvar än jag själv – att de har lättare att sälja in artiklar om Clinton och Obama än om republikanerna till sina redaktörer i Stockholm. Men nog har det rapporterats ett och annat antingen enbart om republikanerna eller ungefär lika mycket om båda sidorna (blott några, slumpmässigt utvalda, exempel: Aftonbladet idag, P1Morgon 29/11, Expressen 29/11, Sydsvenskan 26/8 och 18/11, SvD 11 juni).

Så här kan det låta i kommentarfältet:

Svenska media ----suck!
I Sverige rapporterar media enbart om demokraternas val och som om det stod mellan tanten Clinton och Obama. Varför? Jo- för att svenska murvlar är så totalt vänstervridna att de inte ens kan försöka vrida huvudet åt båda håll och med åsiktsfiltret ständigt inkopplat inte vill eller kan se och förmedla att det står ett val mellan REPUBLIKANER och DEMOKRATER!! Där är skillnaden mellan sidorna hårfin och personligen hoppas jag innerligt att epoken Clinton för alltid är borta. Giuliani har stor chans att ta hem det och det får vi verkligen hoppas! Om inte annat för att reta svenska vänstermurvlar! Ni borde skämmas! Rapportera SANT eller shut up!

Oj, vilken drapa. Jag är fascinerad över att Rudy Giuliani har så engagerade supportrar i Sverige. Giuliani är såklart en "bra story", och jag satt själv vid hans fötter – nåja, några meter ifrån – när han mötte pressen på Bellevuesjukhuset i New York den 12 september 2001. Klurar som bäst på en viss artikelidé om honom och de andra republikanska kandidaterna; som vanligt handlar det om att lyckas placera och plantera sina idéer. Konstigt, dock, att dessa hängivna supportrar tycks ha missat det som ändå skrivs om Giuliani.

Samma tongångar som kommentatorn redogör för hördes ju ofta i valrörelsen 2004, där svenska medier fick kritik för att rapportera ensidigt och för att ge bilden att John Kerry skulle sopa mattan med George Bush. Jag vet i och för sig inte hur många texter som åtminstone TT gav ut – jag skrev några av dem – som handlade om att opinionsläget var oerhört jämnt och att valet var snudd på omöjligt att tippa (opinionsinstituten ansågs senare ha missat viktiga strömningar till Bushs fördel i sina prognoser). I september publicerade t ex en av TT:s reportrar en artikel om att George Bush ledde tydligt – och en sådan artikel går ut till alla svenska nyhetsredaktioner.

Men OK, det är nog ingen som trovärdigt kan säga emot att den samlade svenska mediebilden ändå är pro-demokratisk (utom kanske Britt-Marie Mattsson, som i radioprogrammet Kvällspasset den 13 november sade "Jag är inte biased överhuvudtaget"). Jag håller med om en del av kritiken om att bilden är skev, dock ej kommentarer som den ovan. Mathias Sundin skriver klokt om detta. Provcitat:

[D]et är inte konstigt att det skrivs mycket om [Hillary Clinton i svensk press]. Det som är konstigt är att det skrivs 2-3 gånger så många artiklar om henne jämfört med Giuliani trots att det är (– – –) jämnt skägg mellan de två.

Men den aggressive AB-kommentatorn tycks inte ha fattat att min artikel handlade om vem som kan tänkas få de svarta väljarnas eventuella sympatier.
De ligger inte hos Rudy Giuliani, särskilt inte i New York där hans borgmästargärning är starkt förknippad med så kallad racial profiling, och knappast inte hos de andra republikanska kandidaterna heller. Det står tydligt på flera ställen i artikeln att Obama/Clinton-kampen som texten handlar om gäller de svartas röster i de demokratiska primärvalen. Nyhetsgrejen är att Obama nu börjat röra sig in på "svart" Clintonmark, som Harlem och South Carolina.

Fred Thompson och de andra gubbsen i all ära – de funkar inte i en bred afro-amerikansk kontext, och de vet om det så mycket att de inte ens velat debattera på den spelplanen. Nog önskar man som Harlembaserad reporter att Condoleezza Rice skulle kandidera, då skulle det finns "en bra story" även på den republikanska sidan. Hennes anhängares hopp tycks nu stå till att hon kan bli vice-presidentkandidat i en Giulianikampanj.

Här är en intressant artikel i TIME som handlar om Barack Obamas identitetssökande och hur den påverkar hans kampanj. Svarta i USA beskrivs som antingen bargainers (Obama och t ex Oprah Winfrey) som inte upplevs som "hotande" av vita, eller som challengers som gör det och som i grunden är misstänksamma mot det vita majoritetssamhället (till exempel kongressledamoten Charles Rangel).

Uppdatering: Komiskt nog är Expressens sajt-kommentatorer mycket mer pro-demokratiska än Aftonbladets.

/Gunilla